gan att tala; åtminstone har hon, efter befrielsen
ännu icke gifvit ifrån sig ett enda artikuleradt ljud:
(S. M.) -.
— BrEF FRÅN EN VANSINNIG: Den 2 Augusti
förlidet år sköt sig i Monteresu en ung man 23 år
gammal. Han hade på ångbåt samma dog anländt
från Paris. Han: bar en halmhatt, blå buldansrock
och blårandiga byxor — allt nytt, förmodligen förkläd-
nad. Man fann hos honom på ett papper skrifvet
med blyertspenna följande: Må de, för hvilka min
död är menlig eller smärtsam, förlåta mig. Detär en
ström som fattat mig. Hvarje tanke försvinner för
den på döden. Döden är min önskan och minlycka.
Jag måste vara vansinnig, ja, jag känner att jag är
det, då jag om en sekund tänker spränga min hufvud-
skål och icke känner någon oro med undantag af en
ärta på mitt bröst. Jag känner att det är en cemon
som trycker och trycker mig. Lefven väl alla mina
vänner !