Hr o 2 N A
4 RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Kongl. Maj:ts utslag angående Hellström, Ham
marström och Lawrell.
Såsom läsaren torde påminna sig, voro uti mål
rörande den famösa inbrottsstölden som föröfvades
December 4841, å friherre J. C. Adelsvärds konto
vid Blasiiholmsgatan, inblandade åtskillige personei
nemligen förre sergeanten Frans Richard Hellströnr
förre fabrikören - Pehr Hammarström och fabriköre
Johan Fredrik Laurell, hvilka åt gardisten Ericssor
som inbrottsstölden föröfvat, dels på en biribiklub
dels i banken vexlat största delen af de stulna sed
larne; hvarföre de äfven — såsom de der haft kän
nedom om att de af Ericsson innehafda penningarn
voro otofligen åtkomna, och det oaktadt dels emot
tagit och förvexlat en del deraf, dels afvetat att e
sådan vexling skett, men det icke anmält — af Krigs
rätten dömdes, att för så stor del af de tilgripn
penningarne, som de. sjelfve vexlat eller avetat bli
vit vexlad, stånda tjufsrätt och böta tredubbla belop
pet, pemligen Hellström 44,700 rdr, Hammarströn
7,800 och Laurel! 43,500 rdr allt banko, eller, vi
bristande tillgång, undergå 28 dagars vatten och brö
och en Söndags uppenbar kyrkoplikt, samt dessuton
till ersättningsskyldighet för hvad af det stulna son
icke kunnat tillrättaskaffas; hvilket Krigsrättens be
slut äfven af Krigs-hofrätten fastställdes.
Sedan bemälde Hellström, Hammarström och Lau
rell hos Kongl. Maj:t häröfver anfört besvär, ha
Kongl. Meaj:t genom utslag af d. 45 Nov. 18453, mer
ändring af Krigs-bofrättens beslut i hvad Hellström
Hammarström och Laurell angår, förklarat sådan be
visning icke hafva emot dem förekommit, att de, emd
sitt förnekande att hafva afvetat, det ifrågavarande, a
Ericsson ianvehafda sedlar, varit olofligen åtkomne
kunna till ansvar och ersättningsskyldighet fällas.
Detta mål lemnar ett ganska märkligt bidrag til
den ofta, men lyckligtvis mera sällan på ett så skä
rande sätt som här, vunna erfarenheten. att personei
kunna i tvenne instanser blifva dömde till de svåra
ste ansvar, men sedan i Högsta domstolen frikän
nas. Aftonbladet, utan att för öfrigt i något afseen:
de taga de ifrågavarande herrarnes parti, emedan der
der vexlingen och umgängelserna på biribiklubben all.
tid utgöra för dem, lindrigast sagdt, ganska ofördel.
aktiga omständigheter, yttrade dock genast ifrån bör-
jan sin tanka om det lagstridiga i beslutet att döma
dem såsom medbrottslige i tillgreppet, och till tjufs-
rätt. Moan torde ännu minnas, buru detta omdöme
då ådrog Aftonbladet ett om lika mycken kögdragen-
het, som juridisk okunnighet vittnande anfall af en
insändare i Svenska Minerva. Nu har imedliertid
Högsta domstolen genom sitt utslag bekräftat riktig-
heten af denna mening. Månne sådana fall som des
sa icke någon gång ändtligen skola öppna ögonen på
vederbörande, angående olämpligheten och vådan för
lag och rätt af alla sådana blandade domstolar, der
större delen af ledamöterne består af icke tagfarne
personer. Om man öfver hufvud antager, attlagkun-
skap och juridisk bildning fordras hos en domare, så
ir detta framför allt angeläget i brottmål, der det
illtid är mer eller mindre fråga om personers lif, väl-
ärd eller goda namn och rykte, och det är dåså
nycket orimligare när domrarne i sådana mål skola
itgöras af män, hos hvilka de kunskaper saknas,
vilka fordras att bedöma målets juridiska beskaffen-
et, som de saker, hvilka förekomma vid de blan-
lade eller special-domstolarna, ofta äro af gan-
ka inveckl.d beskaffenhet. Endast den trängande
wödvändigheten, såsom t. ex. i krig, der tiden icke
nedgifver att uppskjuta med undersökning och bestraff-
ing, kan derföre i vår tanka ursäkta !hvad man un-
er andra förhållanden måste ifrån juridisk synpunkt
nse såsom ett missbruk i institutionerna, hvilkas re-
ormerande man ock många gånger yrkat.
RR r—E—L
— Det berättas, alt en al rånarne å kammar-
unkaren Lagerstråle, moachinistpojken Ekman, gått
en mensliga rattvisans straff i förväg, och hängt sig
en ha!sduk i arresten under Rådhuset.
— En qvinna har i dag kommit upp till po-
iskammaren med ett litet barn på armen, som för
ågra veckor sedan bli!vit inlagt i hennes säng tillika
ned en dopsede! och 2 rdr bko, men som modren
edan ej afbörts, begär hon nu Ö!verståthållareembe-
ets hjelp avt blitva af med barnet. Vi känna ännu
cke hvad beslut i anledning häraf kommer ati fattas.
örmodligen skall modren eftersökas och barnet imed-
rtid intagas på barnhus-t.
— Ät