Rysk uppvaktning. Kammarjunkaren och kap-
tenlöjtnanten i marinen, Oxboim, har bifvit ut-
nämnd till bofehef, och kammarjunkaren, löjtnan-
ten vid hussarerne, Lindholm till kavaljer hos
prinsen. Båda skola åtfölja honom, Man är
allmänt bekymrad öfver att den lyx och glans,
hvarmed det nya hofvet kommwer att omgifvas,
skall hafva en niycket ofördelaktig verkan, eme-
dan besäret att täfla med och likua det, kom-
mer att förleda till utgilier, dem man icke bar
råd till. — Följande historis, som nyligen pas-
serade, är rätt rolig. Då nemgen den ryst
kusk, som prinsen Loi present of kejsaren, fö:
någ: a gar sedan fick befollning att af fvexlande
göra vikt med de anära stalldränsarne, svarade
han, 2it ban alldeles ieke kunde gå in härpå, e-
medan han var kejsarens andre Utsusk, oc3a hade
rang hia med kaptener; när den förste ifkusken
dog, blefve ban major. Men fonn under dessa
omständisheter rimligt, ait houom icke kunde
åläggas så simpla förrättniesar. — Den nyligen
utkomna förordningen, om allmän förbindelse Fett
krigstjenst, har icke väckt mycken glädje. Den
medgiiver så många undentag, alt man nästan
icke kan skymta regeln. Hos ständerförsamlin-
ger kommer den naturligtvis att möta kraftist
motstånd. Hans Mait skall sjelf hafva förets
så minga förändring:r i kommissionens ut
att denna icke är i stånd att i den utkomna för-
fattningen igenkänna sit eset arbeten
— Från Paris skvifves, att sista hätet af Cham-!
pollions Hieroglyflexikon är färdist, ehuru det ännu
icke utkommit af trycket; det består af femligen 0 -
formliga materialier, som likväl äro af stort vä
Jikasom allt hvad han skref under sina sedan vare är.
Efter hans död lågo de egyptiska studierna länge nere i
i Frankrike, men de begynna nu åter att taga upp!
sig. Savley har försökt lisningen af kursivstil, och I
efter hvad som förmodas är detta problem löst; och
Ampere har trädt i Champollions fotspår och fo:tsati;
der denne slutat. Ett af de intressantaste arbeten,
som på länge utkommit, är en afhandi ng af Cypricn
Robert. benämnd es Slaves de Furquien, egentligen
en omarbetning af en förut i Revue des deux Mondes
syplig uppsats, kaliad de greko-slaviska folkslagen. !
Författaren är en ung man, som sjelf till fots
I
!
j
NS
nomvandrat de turkiska Donauprovinserna, öfver hvil-
ka han nu meddelar oss en hop förut okända notiser.
— ETT LÖFTE VID BiGAREN. I Romsdals
Amtstidning läses följande besynnerliga händelse: E
i vår tid märkvärdig tilldragelse vill man icke unde:
låta att härigenom bringa till allmänhetens kunskap
Som bekant finnes i Sundals pastorat inom Nordmö-
ens fögderi ett fjäll, som på nationalspråket kallas
Hoffoebben, och hvilket, så väl i anseende till dess
höjd som öviga utsträckning, ej intager en så allde-
les obetyvllig rang, när frågan är om våra norden-
fjeldske trakters vidt kringspridda och bland vår a ur-
fjäll märkvärdiga precipicer. Sedan detta fjäll, så vidt
man vet, i urminnes tider och så långt nu lefvande
mäns minne går tillbaka, ej varit beträdt ar någon
mensklig varelse, gaf icke dess mindre til:fället
sådan anledning den 24 April sistlidet år 4843, bya: f-
till tankan väcktes under ett gästabud på Åkers gård
i samma pastorat. En af åboerne På nyssnämnde
gård, skolläraren John Larsen Haasen, bade till sitt
bröllopp inbjudit några goda vänner, och sedan sam-
talet under munterhet och glam vändt sig kring åt-
skilliga föremål på orten, yttrades det, att hvad vi
nu hafva omtalat och hvad vi nu hafva hört, är oss
allom bekant; men hvad vi ännu icke er är om
någon hitiilis bestigit Hofnebbens spets. Då var det
som borden Irer Olsen Aaker reste sig från högsätet
och, i det han på gammel nordmanna sed fattade
starkölskruset, tilltalade en af de i sällskapet närva-
rande med följande ord: Vill du, Iver Fredriksen
Tande, påtaga dig att bestiga detta omtalta fjäll och
.derhos med laggilla vittnen iotyga, att du också verk
ligen har funnit fjällets spets, då utfäster jag bärmer
såsom belöning för en säden bjeltebragd, full obande.
rätt öfver min innehbafvande gård Östistua-Aaker, med
allt dertill hörande, löst och fast, inkomster och ut-
skylder. byvarjemte Iver Aaker gjorde det ytterligare
påstående, att, till uppfsyliandet af en sådan förplig-
telse, också hörde, att Tandes fästmö, som vid detta
tillfälle äfven var närrarande, skulle göra sin trolof-
vade sällskap; ty som hon befann sig i välsignadi titl-
stånd, togs för afgjordt, att ett sådant vilkor skulle
afskräcka från tillbudets antagande, om också Iver
Tande för sin del fann räkning vid att slå till. Iver
Tande öfverlade derefter med sin trolofvade, Rebecka
Thorsdolter Borgan, och sedan kon rådgjort sig med
sin Gud och dernäst med slägt och vänner samtyckte
hon att göra sällskap i det bon tillsvor sin Tande
trohet i döden som i lifvet, om döden skulle blifva
följden af ett så dristigt företag. Ty skedde då att
bemälte tvenne trolofvade samma dag, klockan om-
kring 3 på eftermiddagen, begåfvo sig på vägen till
den öfver hafsytan 6 till 7,000 fot up psligande fjäll-
spetsen; och oaktadt företaget från början syntes lig-
ga utom möjlighetens gränser, lyckades dock försöket
med den framgång, att de redan påfö!jande morgon
klockan emellan 8 och 9 befunno sig på bergets spets,
hvarifråa de sökte gifva sin närvaro tillkänna medelst
hurrarop och stenars nedruliande samt genem uppre-
sandet af ett stenrös, hvilka signaler straxt bemärktes
i bygden nedanföre. Likasom uppstigandet var före-
nadt med stora besvärligheter och till en del med
lifsfara, emedan man i hvart ögonblick hotades af
snölaviners nedstörtande, hvilka endast på kort af-
stånd från våra vandrare tycktes båda död och för-
derf, så är det lätt att inse, det nedstigandet icke
heller var mindre besvärligt; imedlertid lyckades det
paret att, efter omkring ett dygns förlopp, äter be-
finna sig hemma bland sina ängsligt väntande vänner
och bekanta. Huruvida det emellan parterne ingång-
na vad är eller kommer att blifva uppfylldt, är hit-
tills obekant; men hvad vi veta är det, att en panisk
förskräckelse genomfor Iver Aakers själ och kropp,
när han, jemte flera, varsnade Tande och hans fåste-
qvinna på bergets aflägsna spets. (S. T.)
hm