UlVUL d PIRTLS jabLUlURdA fälla UL Mv
myndighet öfver fästningarnes kommendant
För de, med afseende å målets bäda sednare
delningar, mot mig gjorda angifvelser och ansvarspi-
ståenden, är jag, sova af häörjemte bifogade utslaget
Litt. A. synes, i allo frikänd. I
Underdånigst anhåller jag, att vid föredragningen af
detta mål, E. M. nådigst täcktes, jemie Kongl. Krigs-
hofrättens utslag, låta sig lörelisas, så, som om de
häruti vore ordagrannt iatogne: min till Fingvår
styrelsen afgifne berättelse om Jonssons i
och bestraffningar, daterad d. 4 April; sant mine tilll
Kongl. Krigshofrätten under d. 27 Maj och 24 Aug.)
detta är inlemnade försvarssärifter. Denna anhållan:
sker icke allenast för att undvika omskrifvandet afj
hvad redan skrifvet är, och för att derigenom minska
handlingarnes omfång — lätta målots redande; utan
det sker äfven på det E. M. må komraa i tillfälle att
rätt lära känna denna sak och dermed gemenskap
ägande förhållanden från första början, — det sker,
på det E. M., åtminstone på denna väg, må få erfa-
ra. huru Fåagvårdsstyrolsen sig om fångarne vårdade
så i moraliskt som materielt afseende — på det till
E. M:s höga kännedom må komma, buru npämnde
styrelse försökt behandia, af E. M. tillsatt kommen-)
dant å en rikets fästning — på det E. M. må få veta;
hvad fcke grundadt och sant är uti den af d. v. le-
damoten np. m. tillförordnade ordföranden Hr I P.
Netzels afgifne embetsberättelse rörande den fångin-
spektion å Waxholm, hvilken visas såsom början tilll
detta mål och hvilket dokument man dristat äfven
till E. M. iogifva. Sluteligen också, i och för jemfö-
relsen med Kongl. Krigshofrättens utslag, har jag vå-
gat påkalla E. M:s höga och rättvisa uppmärksamhet
vid de af mig förut afgifse och nu åberopade skrifter;
emedan vid sådan tydeligen synes, det Kongl. Krigs-
hofrätten, uti de punkter. för hvitka jag blifvit Filid,
förbisett allt hvad till mitt försvar aniördt blifvit.
Den här öfsverklagade del af Kong!. Krigshofrättens
utslag upptager fyra punkter. Utom hvad jag redan
förut beträffande dessa skrifvit, torde här följande få
tilläggas:
4:a punkten: talar utslaget om olaga bestraffaing
och säger sedermera att jag icke åberopat bevisning
elier kunnat styrka, det Jonsson var angifven, innan
han d. 7 Jan. insattes i mörk arrest.
Gifvet är att bestraffoing är olavlig om den före-
går bevisning — men lika gifvet är ock att fånges
frånskijande från de öfrige, uti serskidt fängelserum,
kan ske utan att vara bestraffning. Det kan ske sä-
som försigtighetsmått, hvaraf underlåtenhet vore bå-
IVA TUR GUNT nd I
or
a
e
-
de tadvis ock Swaffvyärd:
Var nu insättandet försigtighetsmått, men annor-
lända påstods; ålåg att påståendet bevisa. Fällde
domstol utan bevis; gjorde sig då skyldig till det,
hvarföre den anklagade fälldes.
Kongl. Krigshofratten har i denna punkt fällt mig
alldeles utan bevis, på så löst angifvande, att jag för
min del ännu i denna stund hvarken kan inse elleri
begripa anledningen till detsamma.
Jonsson insattes icke serskildt innan
gifven. Bevis för detta längre fram.
Om fånge, utan att af andre, inför kommendant
vara angifven, blifvit på dennes befallning i serskildt
rum innesluten, följer dock icke derutaf att sådant
vore oagligt. Det kunde ju inträffa att kommendant,
genom någon bändel!se, eller i följd af egen vaksam-
het, sjelf finge skälig anledning till misstanke, så att
den misstänkte borde serskildt förvaras — icke vore
då skäl att kommendantens åtgärd berämna och anse, l
än mindre straffdöma, såsom olaga arrestering — än-!
nu mindre som olaga bestraffning?
För fångarne å Waxholms fästning, der utrymme i
fångelsedonjonen var för 60, funnos för detta antal
han var an-!
blott trenne inom hvarandra belägne celler! — hvar-
af den eng icke kunde eldas och således icke heller
vintertiden utom i högsta nödfall begagnas — detta;
var den yttersta. — Ena af de andre var för tillfället
redan upptagen. Alven den yttre var ganska mörk, !
emedan den fick sin ringa dager blott genom et!
mindre galierfönster, på dörren som vetter ät en trång
gång och rakt emot ena hög mur. De båda iaro kun-
de tå blott en skymt af dager, genom småluckor på
dörrarne — och oftast, då alla tre på en gång be-
gagnades, måste, utan att mörker såsom straff blif-
vit ådömdt, luckorna ändock tillslutas, för att förbin-
dra de inneslutna tala vid hvarandra eller vidigran-
skapet befintlige kamrater. Detta sednare var ett
högst nödvändigt försigtighetsmått i afseende på Jons-:
son, om hvilken man bestämdt visste att han hade
flera medbrottslige, så bland garnisonskompaniet som!
bland fångarne. Derföre blef den cell, i hvil en Jons-
son efter angilvelsen insattes, genast mörk — säledes
icke för att straffa. !
Jonssons insättande den 7 Jan. var försigtighets-
mått, luckans å celldörren stängande likasa. .
Då fångvårdsstyrelsen, oaktadt förbättringsjångar
sedan många år förvarades å Waxholms fästning, icke
dragit minsta omsorg om fiere och lämpligare cellers i
inredning — något, hvarförutan verklig förbäutring
icke var tänkbar — och något, som der, med en rätt
omtanka, lätt nog och med högst obetydliga medel
kunnat åstadkommas — torde E. M.: rattvisligen fin-
na, att en sådan fångvårdsstyrelsens stora och huf-
vudsakliga försummelse icke bör falla kommendanten.
till last. Han måste anbefalla arrestrummens begag-
nande sådana de befunnos.
Redan vid nu ifrågavarande 4:a punkt har Kongl.
krigshofrätten ansett mig skyldig till ansvar efter 2
Kap. 33 Krigsartiklarne. i
Denna utsätter tvenne straffgrader: i
Miste tjensten och få den aldrig äter. Sker så-
dant af öfverilning och ovetenhet eller misstag, de-
graderas på viss tid, 0. 5. V.
Den andra eller lindrigare graden kunde nu, då
jag inför K. krigsbofrätten bestämdt förklarat mig
hafva handlat med lugn oeh öfverläggning, icke kom-
ma i fråga; men lika så litet den första eller skar-
pare, enär hela det åberopade lagrummet, lika litet
som nägot annat, här var villämpligt. ee
Försvaret i denna punkt slutar jag med härjemte
bifogadt bevis, att Jonsson icke förr än efter angif
velsen för:stötden bief arresterad. Dessa bevis ut-
göras af. 1:0 Litt. B, den för tillfället tjensförrättande
platsmajorens intyg — och 2:0 Lit. C, den nu kom-
mendantstjensten förrättandes protokoll, vid förhör,
hållet med slottsvaktmästaren; med en lifstidsfånge (den