ETT ORD I SINOM TID.
Under denna rubrik finner man i Barometer
följande reflexioner:
Huru ofta hör man ej visst folk påstå att publi
ken är numera till den grad slö, försoffad och lik
nöjd, att den icke har sinne för allmänna, knapr
nog för sina egna angelägenheter, hvarföre det kallo
en galenskap att endast tänka på kommunalstyrelse
och mera dylikt, af egenskap att småningom bild
folket till sjelfständigt verkande menniskor. Det för
stås att allt tal om en aldrig så litet genomgripand
representationsförändring ur samma skäl kallas van
vettigt, och himlen vet icke ailt hvad som sägs or
det omyndiga folket,. , Likväl ser ni ju den ena gån
gen efter den andra, huru just detta så lumpet ut
skrikna folk är ädelt och ädelmodigt, ända till förvå
ning. Eiler har nu ej återigen bela nationen täfla
om att till öfverflöd bispringa sina elyckliga medbrö
der i Wexjö, och i fall samma publiks ringa tillgån
gar å nyo anlitades till något siort, men ädelt oc
storarladt ändamål, så är det säkert, att resultate
skulle återigen motsvara de mest sanguiniska förhopp
ningar.
Eller är ej det sätt, på hvilket do Danska studen
terna emottogos här i landet, ett dylikt bevis på Sven
ska folkets högsinthet, när det får råda sig sjeljt
är ej det varma intresset för unionsiden och det
Upsala stiftade Skandinaviska sällskapet de rest ta
lande bevis på, att, om svenskarne togos nu för tidr
såsom fordom, — af deras stora, folkälskande Wa
sakonungar, — så, fastån Pommern, Finland och Å
land äro på ett osvenskt sätt bortkomna, fastän sven
ska språket och landet, med nästan alla dess heliga
ste, dess dyrbaraste intressen, äro stjuffaderligen vår
dade, skulle dock en ärlig och sannt fosterländs
förändring af Systemet inom kort förändra sinnes
stämningen hos folket så, att de, under hjertliga ju
belrop, gingo man ur huse och gerna offrade lif oc!
blod för konung och fosterland.
Ö, när, genom så litet så mycket kunde vinnas
huru stort och tungt, — ja nästan förkrossande — ä
ej det ansvar, som hvilar öfver de kortsynta stordigni
tärer, som, en för alla och alla för en, hufvudsak
ligt äro vållande till det nuvarande splitet, missnöje
och tvedrägten, hvaraf Sverges sentidare vanmakt och
vanrykte ha kommit.
Huru gerna ville ej någon hvar hoppas och bedjc
om ändrisg i godo ... Mea det sker i all evighe
icke, har Minerva sagt, och vi tro heune vara vä
underrättad. . .. VV
Alltså låtom oss, kvar i sin stad, fortfara mec
alt sakteligen och visligt, men grundligt och all
varsamt förbereda den instundande Riksdagen
angelägenheter !! 7
ISEN KORSAT VIEN SVTVE RED