grundlag finnes, icke allenast passera, utan älve
finna försvarare eller - åtminstone betraktas mec
likgiltighet, till och med bland de oberoende
mMedborgareklasserna, så måste man erinra sig
såsom här ofvan nämndes, att politiken står i et
nära beroende af umgängeslifvet och sederna, oct
att likasom det finnes en högre och en lägre umgän-
geston, ett salongslif och ett folklif, så finnes de
äfven en högre och en lägre politik: en politik fö
salongerna och en för mängden, för folket. En sto
del af det onda, som sker i samhället och möj
ligheten att det så länge kan fortplantas, härlede:
sig i sjelfva verket från den skarpa gränsskilnad
som är upprest emellan dessa båda kategorier
Det vore en ganska orättvis beskyllning att på:
stå, alt de högre och de förmöguåre klassern:
hafva mindre religion, mindre rättskänsla, min:
dre humanitet eller äro mera slafviskt sinnade
än den stora mängden; kanske är det snararc
tvertom, och detta borde ingen demokratiens vär
underlåta att erkänna.
Men det är aldrig de förmögnare klasserna, som
i främsta rummet hafva ondt af dåliga och för-
tryckande politiska lagar; dessa träffa först den stor:
mängden, de svaga och värnlösa, dem, som bäst
behöfde lagliga rättigheter till sitt skydd. Ett a
de betydligaste exemplen till vitsordande af den-
na sanning lemnar England uti de båda lagarne
om habeascorpusakten, som skyddar den person-
liga friheten, samt rättigheten för menighetern:
att fritt hålla sammankomster och dervid sam-
tala eller öfverlägga. Dessa båda rättigheter angzå
visserligen närmast massan af folket; ty det är gan-
ska sannolikt, att om den Engelska regeringen
tilltrodde sig att genom godtyckliga polislagar och
förbud tillintetgöra dem, såsom det skett hos oss,
åtminstone med den sednare —se det ofvan om-
talade excessplakatet — så skulle Lorderne och
de rika köpmännen kunna må väl ändå. Men
likväl anses dessa båda rättigheter såsom grund-
pelare för hela det Brittiska folkets politiska fri-
het, och hvarje Enöelsman gör sig en ära af de-
ras vidmakthållande. Detta visar, huru långt den
Engelska nationen står framför oss i det nödvän-
diga element af politisk bildning, som består uti
att begripa, att hvarje lag, som angår den en-
skilde individens rättigheter, äfven mer eller min-
dre omedelbart rör hela samhället och alla klas-
sers intresse; och i detta afseende finner man.
huru långt det aristokratiska England i vissa fall
ännu står framom den menlöshet och likgiltighet,
som en långvarig politisk despotism och allena-
styrande alstrat hos den delen af Svenska folket,
hvilkas både pligt och intresse det är att tänka
och handla till beskyddande af folkets rätt.
Jag förmodar att de salarierade bladen icke
länge lära underlåta att låta höra af sig i anled-
ning af de tankar, jag nu framställt, och har
äran teckna Publicola.