grundlag finnes, icke allenast passera, utan älve finna försvarare eller åtminstone betraktas mec likgiltighet, till och med bland de oberoende mMedborgareklasserna, så måste man erinra sig såsom här ofvan nämndes, att politiken står i et nära beroende af umgängeslifvet och sederna, oct att likasom det finnes en högre och en lägre umgängeston, ett salongslif och ett folklif, så finnes de äfven en högre och en lägre politik: en politik fö salongerna och en för mängden, för folket. En sto del af det onda, som sker i samhället och möj ligheten att det så länge kan fortplantas, härlede: sig i sjelfva verket från den skarpa gränsskilnad som är upprest emellan dessa båda kategorier Det vore en ganska orättvis beskyllning att på: stå, alt de högre och de förmöguåre klassern: hafva mindre religion, mindre rättskänsla, min: dre humanitet eller äro mera slafviskt sinnade än den stora mängden; kanske är det snararc tvertom, och detta borde ingen demokratiens vär underlåta att erkänna. Men det är aldrig de förmögnare klasserna, som i främsta rummet hafva ondt af dåliga och förtryckande politiska lagar; dessa träffa först den stor: mängden, de svaga och värnlösa, dem, som bäst behöfde lagliga rättigheter till sitt skydd. Ett a de betydligaste exemplen till vitsordande af denna sanning lemnar England uti de båda lagarne om habeascorpusakten, som skyddar den personliga friheten, samt rättigheten för menighetern: att fritt hålla sammankomster och dervid samtala eller öfverlägga. Dessa båda rättigheter angzå visserligen närmast massan af folket; ty det är ganska sannolikt, att om den Engelska regeringen tilltrodde sig att genom godtyckliga polislagar och förbud tillintetgöra dem, såsom det skett hos oss, åtminstone med den sednare —se det ofvan omtalade excessplakatet — så skulle Lorderne och de rika köpmännen kunna må väl ändå. Men likväl anses dessa båda rättigheter såsom grundpelare för hela det Brittiska folkets politiska frihet, och hvarje Enöelsman gör sig en ära af deras vidmakthållande. Detta visar, huru långt den Engelska nationen står framför oss i det nödvändiga element af politisk bildning, som består uti att begripa, att hvarje lag, som angår den enskilde individens rättigheter, äfven mer eller mindre omedelbart rör hela samhället och alla klassers intresse; och i detta afseende finner man. huru långt det aristokratiska England i vissa fall ännu står framom den menlöshet och likgiltighet, som en långvarig politisk despotism och allenastyrande alstrat hos den delen af Svenska folket, hvilkas både pligt och intresse det är att tänka och handla till beskyddande af folkets rätt. Jag förmodar att de salarierade bladen icke länge lära underlåta att låta höra af sig i anledning af de tankar, jag nu framställt, och har äran teckna Publicola.