inlunno oss på tiden. En person, som är nära drolt-
ningen, tillkännagaf oss då, att det var ett missför-
stånd; att middagen icke var färdig; att drottningens
befallning icke blifvit rätt fattad; att måltiden otvif-
velaktigt icke komme att äga rum. Mina kolleger och
jag hade visserligen kunnat svara: nåväl, vi få väl en
annan dag den nåden att spisa hos Hennes Maj:t;
men som jag ganska väi kände till det osannfärdiga
i den anledning man ville å drottningens vägnar fö-
regifva, tog jag på mitt ansvar att yttra: vi hafva ic-
ke hitkommit i afsigt att taga plats vid det ena bor-
det mer än vid ett annat; måltiden för oss är af in-
gen vigt, men väl den nåden som drottningen visat
oss, att inbjuda oss till att taga plats vid H. M. bord.
Hennes Maj:t skall spisa middag och vi skola åse den.
Detta beslut, kort och godt uttryckt, hade den ver-
kan att hvad som oss lofvats blef hället, och händel-
sen gjorde att man serverade oss en den ymnigaste
middag, som under sådane omständigheter kunde skå-
das. Allt detta kan väl synas vara en tilldragelse a!
föga vigt; men då jag åberopar sådana facta, vill jag
dermed endast visa, att det kan finnas andra, hvilka
jag afhåller mig ifrån att omtala, emedan de icke
äro lika oskyldiga. Icke destomindre har jag att an-
draga facta af en annan natur. Den plägseden hade
vunnit inträde, att personer, som icke voro kronans
rådgifvare, brukade enskildt med drottningen afhandla
frågor, som Hennes Maj:t ansåg tjenliga att upptaga
till behandling. Jag ansåg min pligt vara, att såsom
minister erinra Hennes Maj:t om hvad jag i en ar-
nan egenskap redan hade underrättat henne om. Jag
sade:
Den ministere, hvari jag har äran deltaga, kan ic-
ke medgilva, att äfven de mest upphöjda personlighe-
ter i staten rådpläga i politik med den konstitutionel-
la drotitningen. Denna förklaring har medfört den
verkan, som vi borde vänta och som vi väntat.
Jag kommer nu till det ögonblick, då kongressen
trodde sig böra utnämna till president ena man, hvil-
kens val jag giliar, hvad hans personiighet beträffar,
men som försatte i falsk ställning en ministere, sam-
mansatt af personer hvilka tillhörde det progressiva par-
tiet och hvilka ansetts goda af några, utan att det var
möjligt att förutsätta, att sådant då skedde i hopp att
af dem göra verktyg för helt andra afsigter. Vihade
ingått i ministeren för vår egen del; vi hafva varit
der för vår egen del; och vi hafva gått ur den för
vår egen del. Valet af president i kammaren hade
måhända icke haft någon politisk betydelse, derest det
ej inträffat på samma gång med de förtroende-förhål-
landen som jag nyss antydt.
Men Gå vi måste erinra oss att man sagt, de
en annan ministere var färdig och att en vink on
afskedstagånde gafs från en person, hvilken trodde
att detta kunde utöfva inflytande på den ministeri
ella kombinationen, och då vi äfven måste erinra os:
en hel hop föregående saker, trodde vi att stunder
var kommen och att ej blott ett betydelsefullt votun
hade blifvit afgifvet emot oss i kongressen, utan äf
ven på andra sidan en ministere blifvit uppgjord at
intaga vår plats. Om denna ministere hade kunnat
i värt begrepp, göra landets lycka, skulle vi hafv:
dragit oss tillbaka; men vi trodde motsatsen, och v
ville således uppfylla en helig pligt då vi offrade os
för landet.
Sådan var den tanka, som vållat förslaget att upp.
lösa Cortes. Man bör taga i betraktande tvänne ganskö
märkliga saker i dekretet derom; angående den en:
af dessa skall jag vara fullständig; vid den andras be
rörande måste jag gå tillväga varligt, så vida man e
skulle vända sig mot mig med ord, som en man a!
ära icke kan eller bör fördraga.
Hr Olozaga upptog här sjelf en förmodad fråga, hu-
ruvida det vore lämpligt att förskaffa sig ett sådant
der dekret på förhand; men denna del af talet kar
vara öfverflödigt att återgifva. Han kom sedan til
sjelfva det öfverklagade sättet, hvarpå drottningens
underskrift erhållits, och yttrade härom:
Innan jag ingår i detta ömtåliga ämne, bör def
tillåtas mig att tillbakavisa några uttryck, som jag
icke anser vara framkastade med mogen besinning
nemligen att här vore att välja mellan en drottning
och en man. Detta är, M. Hrr, en politisk hä
delse! Vare det långt ifrån mig att här vilja beskylle
elier anfalla någon. Nej, sådan kan icke min afsig
vera vid detta tillfälle. Det tillhör utan tvifvel mig
mer än någon annan, att säga, det jag vördnadsfulli
böjer mitt hufvud inför denna höga person och at
jag icke kan medgifva jemförelsen. Iogen kan hyst
mera aktning än jag för de nyare folkens frälsandt
makt, som, bibehållande den urgamla traditionen:
trollkraft (prestige), sammangjuter sig med samtiden
behof och framskridande. Jag har den djupaste vörd
nad för den samhälls-institution, som seklerna förära
oss och som kommande sekler böra ät oss bevara
Mine herrar deputerade! Jag vet rätt väl, att jag ä
ingenting; ty institutionerna hyila icke på en men
niskas hufvud; ingen äger den kraft och den:makt
att de tillåta den ringaste jemförelse, hvarken när
eller fjerran, med konungamakten. . Ja, mine herrar
jag böjer vördnadsfulit hufvudet, icke endast för mak
ten, utan äfven inför det bruk, som den dermed be
klädda personen kan göra af institutionerna. Jag er
bjuder mig villigt såsom ett försoning:offer åt denn:
makt; jag är färdig att gifva mitt lif, och med glädj
gifva det, för att befästa en makt, som med konsti
tutionen skall frälsa fosterlandet.
Ja! jag skulle gifva mitt lif såsom offentlig man
Men mitt lif, det är ock min heder; det är den in
nerliga känslan af godt medvetande, som gjort, at
jag städse lefvat lugn och nöjd. (Här utbrast talarer
i tårar.) Mitt lif, M. Herr, är jag skyldig en aktnings
värd fader! Jag har framlefvat det med en mit
bjertas broder! Mitt lif är mina vänners, är de med
bröders i konseljen, som alltid ansett mig för en mar
af ära, ur stånd att underlåta mina pligter. Se de
hela mitt lif, och detta moraliska så dyrbara lif, de
kan jag ej offra hvarken åt drottningen, åt Gud sjel
eller åt hela verlden. Nej, jag vill och böriställa mi
fram, såsom det egnar en man af heder, inför verl
dens ögon, vore det äfven på schavottens trappa. (På
läktarne: Bra! mycket bra! — Bifall — Man hör äf
ven ropen: På dörren!)
Ja, M. Hrr! högt förklarar jag, att jag går in p
hvarje möjligt offer, utom det, att anses såsom e
man, i stånd att begå ett brott, hvars blotta åtank
redan väcker min afsky! Jag anhåller, att kongres
sen måtte taga i betraktande konungamaktens hög
prerogativer, dess upphöjda ställning och allt det god
den gör landet. Men må kongressen i denna sak af
LO 030 från allt narvtivinne ifrån atla nargnnlighatar