penningarne, som i Stockholm och Götheborg erlades med 4 !, sk. per matlag och eterträddes af sterbhusafgift, hvilken ansågs här böra utgå efter samma grund, som på andra ställen; Räfstetingspenningarne, som tillföllo landshöfdingarne i de norral länen, såsom resekostnads-ersättning; och Borgholms garnisons service-medel, hvilka erlades af hemmansinnebafvare på Oland. De båda sistnämnde afgifterne utgjorde endast obetydliga beJopp och blefvo helt och hållet eftergifne. Enligt vid sednaste riksdag fattade beslut, skulle ytterligare från kronoräkenskaperne utgå följande afgifter, hvilka dels eftergåfvos, dels med andra sammansloges. Lagmansoch häradshöfdingeräntan jemte tingsgästningspenningarne, hvilka sistnämnda, utgörande en Ijerdedel af hela räntan, om i staten vår beräknad till 86,533 Rdr, voro anslagna till afiöning för häradshöfdingarne och nämndemännen. Denna afgift upphörde alldeles, och såsom ersättning för tingsgästningspenningarne, blef ett förslagsanslag af 24,060 Rdr å riksstaten uppfördt. — Sterbhusprocenten, beräknad till 10,000 Rdr, bade från början varit afsedd till aflöning för justitiestaten och utgick med Y, procent a! behållningen bufvudsakligen från sådane sterbhus, som icke erlade lagmansränta, hvadan denssamm: äfvenvledes eltergafs. Avesta kopparoch manufaktur-tull, hvilken varit beräknad. til 3,000 Rår och betsltes för all vid Avesta tillverkad koppar, utgår numera såsom tullmedel endast för den del, som utskeppas. Knekterotefrihetsmedlen och Rotefrihetsbevillningen debiteras nu under titel: Rotefribetsafgift al orotersd, men ordinarie rotering underkastad jord Centonal:n af embetsoch tienstemäns löner, omkring 45,000 Rdr, Arrerdatorsbevillningen, utvörande omkring 530,000 Rdr, och Presterskopels Treprocents-afgift circa 1,600 Rår, hvilken Prestest:ndet år 4840 frivilligt åtog sig erlägga till Wadstena krigsmanshusoch amiralitets-krigsmanskassorne, hafva också helt och hållet upphört) Sammanlsgda beloppet af de skatter, som vid sista rksdaz totalt försvunnit, utgör således omkring 475,000 Rdr Bto, oberäknadt den beslutade nedsättningen uti den sedan 4803 tillkomna hammarskatt, till lika belopp med den äldre. I hvad på Ständerne ankommit har således åtminstone något blifvit uträttadt, till vionande af det stora ändamålet, beskattningensenkelhet och jemnare fördelning. Det vore kanske för mycket begärdt, att Regeringen skulle skänka någon allvarsam uppmärksamhet åt den länge yttrade och af behofvet framkallade önskan, att förberedande åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom grundskattlerne, som under en så ofantlig mängd räntetitlar ingå, en gång kunde bringas till sådan förenkling, att då skattskyldige vore i stånd att sjelfve bedöma, buruvida de tätt debiterades eller icke. Så stora anspråk på Regeringens verksamhet vore väl mycket öfverspända, ehuru lätt heia operationen kunde verkställas; men Ständerne kunna dock sjellve ännu uträtta ett och annat i den vägen. I konseqvens med deras redan vidtagne åtgärder, hafva också de nyligen samlade statsrevisorerne uti sin berättelse uttalat den öfvertygelsen, att uppbörden al spinnhusmedlen, såsom utgörande endast omkring 350 Rdr om året, skäligen kunde försvinna, och fångvårdsstyrelsen, till bvars disposition dessa medel äro öfverlåtne, i stället erhålla ett motsvarande statsanslag. Denna fråga blir sannolikt föremål för ompröfning vid nästa riksdag, och då vi nu tala härom, anse vi Oss böra i sammanbang dermed framställa ett par andra af dylik art. Ibland kronans intrader finnes en, som, under nmmn af Gerningsören, Omtalas redan i Kalmare recess 4474, och med 46 sk. bör utgå af hvar och en bandtverkare på landet, som med konungens befallningshafvandes gerningsbref är försedd. Hela denna uppbörd är i riksstaten beräknad till 1,700 Rdr, och summans obetydlighet har mihända den verkan, att en noggrann kontroll å debiteringen och redovisningen deraf anses icke löna mödan. Då något hinder numera sällan möter för hvilken som helst, att på landet utöfva sitt handtverk, utan att vara med så kalladt gerningsbref försedd, så följer deraf, att endast en del handtverkare erlägga denna afgift och att beskattningen blir obillig just derigenom, att den icke är hka för alla, eller jemkad efter hvars och ens arbetsförtjenst. Uti Bevillnings-förordningen. är dessutom fastställd en bevillning af 5 till 4 Rår, som gerningsmän och socknehandtverkare af olika klasser, i förhållande till arbetarnes antal, böra erlägga. Utan afseende derpå, om de äroZörsedde med gerningsbref eller icke, blifva ock till följd deraf al!a handtverkare texerade. Uppbördstiteln gerningsören synes derföre kunna alldeles för) Enligt Presteståndets beslut, fortfar ännu treprocents-afgiften; men tillkommer Presterskapets en