penningarne, som i Stockholm och Götheborg
erlades med 4 !, sk. per matlag och eterträddes af
sterbhusafgift, hvilken ansågs här böra utgå efter
samma grund, som på andra ställen; Räfstetings-
penningarne, som tillföllo landshöfdingarne i de
norral länen, såsom resekostnads-ersättning; och
Borgholms garnisons service-medel, hvilka erlades
af hemmansinnebafvare på Oland. De båda sist-
nämnde afgifterne utgjorde endast obetydliga be-
Jopp och blefvo helt och hållet eftergifne. En-
ligt vid sednaste riksdag fattade beslut, skulle yt-
terligare från kronoräkenskaperne utgå följande
afgifter, hvilka dels eftergåfvos, dels med andra
sammansloges. Lagmans- och häradshöfdingerän-
tan jemte tingsgästningspenningarne, hvilka sist-
nämnda, utgörande en Ijerdedel af hela räntan,
om i staten vår beräknad till 86,533 Rdr, voro
anslagna till afiöning för häradshöfdingarne och
nämndemännen. Denna afgift upphörde alldeles,
och såsom ersättning för tingsgästningspenningarne,
blef ett förslagsanslag af 24,060 Rdr å riksstaten
uppfördt. — Sterbhusprocenten, beräknad till 10,000
Rdr, bade från början varit afsedd till aflöning
för justitiestaten och utgick med Y, procent a!
behållningen bufvudsakligen från sådane sterbhus,
som icke erlade lagmansränta, hvadan denssamm:
äfvenvledes eltergafs. Avesta koppar- och manu-
faktur-tull, hvilken varit beräknad. til 3,000 Rår
och betsltes för all vid Avesta tillverkad koppar,
utgår numera såsom tullmedel endast för den del,
som utskeppas. Knekterotefrihetsmedlen och Ro-
tefrihetsbevillningen debiteras nu under titel: Ro-
tefribetsafgift al orotersd, men ordinarie rotering
underkastad jord Centonal:n af embets- och
tienstemäns löner, omkring 45,000 Rdr, Arrer-
datorsbevillningen, utvörande omkring 530,000 Rdr,
och Presterskopels Treprocents-afgift circa 1,600
Rår, hvilken Prestest:ndet år 4840 frivilligt åtog
sig erlägga till Wadstena krigsmanshus- och ami-
ralitets-krigsmanskassorne, hafva också helt och
hållet upphört)
Sammanlsgda beloppet af de skatter, som vid
sista rksdaz totalt försvunnit, utgör således om-
kring 475,000 Rdr Bto, oberäknadt den beslu-
tade nedsättningen uti den sedan 4803 tillkomna
hammarskatt, till lika belopp med den äldre.
I hvad på Ständerne ankommit har således åt-
minstone något blifvit uträttadt, till vionande af
det stora ändamålet, beskattningens- enkelhet och
jemnare fördelning. Det vore kanske för myc-
ket begärdt, att Regeringen skulle skänka någon
allvarsam uppmärksamhet åt den länge yttrade
och af behofvet framkallade önskan, att förbere-
dande åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom grund-
skattlerne, som under en så ofantlig mängd ränte-
titlar ingå, en gång kunde bringas till sådan för-
enkling, att då skattskyldige vore i stånd att
sjelfve bedöma, buruvida de tätt debiterades eller
icke. Så stora anspråk på Regeringens verksam-
het vore väl mycket öfverspända, ehuru lätt heia
operationen kunde verkställas; men Ständerne
kunna dock sjellve ännu uträtta ett och annat i
den vägen. I konseqvens med deras redan vid-
tagne åtgärder, hafva också de nyligen samlade
statsrevisorerne uti sin berättelse uttalat den öf-
vertygelsen, att uppbörden al spinnhusmedlen, så-
som utgörande endast omkring 350 Rdr om året,
skäligen kunde försvinna, och fångvårdsstyrelsen,
till bvars disposition dessa medel äro öfverlåtne,
i stället erhålla ett motsvarande statsanslag. Den-
na fråga blir sannolikt föremål för ompröfning vid
nästa riksdag, och då vi nu tala härom, anse vi
Oss böra i sammanbang dermed framställa ett par
andra af dylik art.
Ibland kronans intrader finnes en, som, under
nmmn af Gerningsören, Omtalas redan i Kalmare
recess 4474, och med 46 sk. bör utgå af hvar
och en bandtverkare på landet, som med konun-
gens befallningshafvandes gerningsbref är försedd.
Hela denna uppbörd är i riksstaten beräknad till
1,700 Rdr, och summans obetydlighet har mi-
hända den verkan, att en noggrann kontroll å de-
biteringen och redovisningen deraf anses icke lö-
na mödan. Då något hinder numera sällan mö-
ter för hvilken som helst, att på landet utöfva
sitt handtverk, utan att vara med så kalladt ger-
ningsbref försedd, så följer deraf, att endast en del
handtverkare erlägga denna afgift och att beskatt-
ningen blir obillig just derigenom, att den icke
är hka för alla, eller jemkad efter hvars och ens
arbetsförtjenst. Uti Bevillnings-förordningen. är
dessutom fastställd en bevillning af 5 till 4 Rår,
som gerningsmän och socknehandtverkare af olika
klasser, i förhållande till arbetarnes antal, böra
erlägga. Utan afseende derpå, om de äroZörsedde
med gerningsbref eller icke, blifva ock till följd
deraf al!a handtverkare texerade. Uppbördstiteln
gerningsören synes derföre kunna alldeles för-
) Enligt Presteståndets beslut, fortfar ännu trepro-
cents-afgiften; men tillkommer Presterskapets en-