fullt mogna. Fruktens yttre fibrösa skal lossnade lätt
ifrån den inre mjöliga dock saftiga kärnfria massan,
hvars rätt behagliga smak kan vitsordas af flera per-
soner, som väl både för första och sista gången sma-
kat Bananen — Kungen för alla frukter, som Dam-
pier kallar den — på skandinavisk jord. — Skada,
att det exemplar, som förärat Lund denna sällsynthet,
får bryta sin krona under det trånga husets låga tak
ech väl pliktar med lifvet för sin gåfva då den plan-
ta som citeras från England höjer sin 46 fot höga
sam under ett motsvarande värdigt glas-tempel.
— Hvilket begrepp de sydligare ländernas in-
byggare göra sig om norden, synes af följande lilla
stycke, som stått att läsa i flera tyska tidningar: bEti-
ketten plågar menniskorna från norr till söder, från
öster till vester. Till och med upp i det kalla Fin-
land, der solen icke skiner på nära ett halft år, bar
den grundlegt sitt herravälde och tvingar menniskor-
Ra, till och med mer än hos oss, att gratulera med
ett kort på hvarje nyårs-, födelse- eller annan dylik
dag. Och emedan hvar och en, som icke vill lyck-
önska på detta sätt, blir ansedd som en grobian, så
är en låda anbragt i hvarje hus, deri korten instic-
kas utan vidare omständigheter. Klockan 9 om afto-
nen nedtager husvärden sin låda, tömmer ut dess in-
nehåll och jemnför dermed förteckningen på alla sina
bekanta. Ve den, som är upptagen på den sednare,
utan att ligga i lådan! Vänskapen skulle vera slut,
allt umgänge afbrutet; visitkortet är den knut, som
ensam bibehåller den, men också kan för alltid upp-
lösa den !
— ETT SERDELES BEVIS PÅ TILLGIFVENHET. )Wie-
ner Zeitschr. berättar följande: I Futatora, ett land
gränsande till den fransyska kolonien vid Senegal,
bherrskar ett högst besynnerligt bruk: en slaf, som
vill byta om husbonde, bringar det genom våld och
list derhän, att han afskär ett öra på den som han
önskar sig till husbonde, och från detta ögonblick till-
hör han denne och hans förre egare har ingen vida-
re rätt till honom. En godsegare, som var bekant
för sin godhet, förlorade således sina begge öron och
tillika med dem hörseln. Har plantage-egaren inga
öron mer att förlora, kommer ordningen till hans
hästar, och den slaf, som afskär något öra på dessa,
blifver äfven hans egendom; men detta gäller likväl
först dä, när plantage-egaren icke sjelf bar några öron.
— NYTT SLAGS LIFS-ASSURERINGS-KOMPANI. Ett säll-
skap har bildat sig i Berlin, hvilket endast väntar
ministerens stadfästelse, för att träda i verksamhet.
Det har till föremål att ersätta den skada, som pas-
sagerare kunna lida vid olyckshändelser på de tyska
jernvägarna. Omkommer någon, så vkulle hans efter-
lefvande slägtingar erhålla en ersättning af flera tu-
sen riksdaler; mister någon en hand eller fot, så er-
håller han ett efter förlusten lämpadt skadestånd. Pas-
sagerarne skola ingenting betala till detta sällskap,
utan jernvägsbolagen skola för hvarje resande erlägga
några styfver, hvaremot de bekomma hälften af säll-
skapets vinst och få sina tjenstemäns personer gratis
försäkrade.