I missämja i äktenskapet; men nörra förstadens vestra ) I Kämnersrätt, hvarest protokollssekreteraren Schönmejer i då var ordföraude, samt notarien Samuelson och Västerberg voro ledamöter, dömde mig att genast samI manflytta med min man, som då ej ägde något husrum, utan tidtals vistades än hos den ena och än hos Iden andra slägtingen eller supbrodren. Mig förelades Yläfven, att den missnöjde ägde söka ävdring i Kongl. Svea Hofrätt. Mån sade mig, att, jemlikt Kongl. I Förordn. af den 7 April 4810, jag längesedan bort linför Kongl. Maj:t söka skilnad i äktenskapet. Jag följde nu detta råd, men trodde mig pligtig att äfven efterkomma Kämnersrättens besvärshänvisning. Kongl. Maj:t infordrade nådigst Hofkonsistorii utlåtande. I detta utlåtande : tillstyrktes min äktenskapsskilnad, hvilken min man ixsin förklaring åter bestridde. Under denna tid hade annan person inför Kongl. Slottsrätten angifvit min mans våldsbragder emot mig och andra. Jag tvingades ock, sedan angifvelsen var gjord, dit afgifva stämning mot min man, derigenom att jag och min moder, som under sådana omständigheter ej kunnat på föreskrifven tid betala hyran, i annat fall ) I blifvit utvräkta. Mig lemnades valet mellan, att med , tvänne späda barn och en åldrig moder bli utan hus-rum, eller afskrifva och underskrifva det stämningsI memorial, man. förelade mig. Nöden tvingade mig -Jatt göra det sistnämnda; men sedan jag erhöll kunskap om, att min man, för det i Hofkonsistorium mot mig öfvade våld, skulle dömas till fästningsstraff om detsamma blef bevist, uppgaf jag ej de Hofkonsistorii ,I ledamöter till vittnen, som sågo det sista slaget, och lyckades på detta sätt undandölja den bevisning jag lägde, och sålunda fria min man, som blott blef dömd för borgfridsbrott (26 Rdr 32 sk. Bko eller deremot svarande tängelse vid vatten och bröd), emedan fullI bevist blef, att han, på ett annat ställe inom borgfrid, försökte bryta min hand ur led. Angifvaren ville besvära sig öfver Slottsrättens utslag. och som han sade, syonerligast öfver det sätt, hvarpå ordföranden, herr t. f. underståthållaren Ungberg, förde undersökningen ; detta angifvarens beslut lyckades mig undanrödja genom flera förnyade bönfallanden och försäkringar, att det vore det ohyggligaste som kunde hända mig, att veta, det min man för min skull blifvit till fästningsstraff dömd. Imedlertid hade min man undergått den honom nådigst ålagda försoningsokt och i tjenstgöring åter inträdt, och Kongl. Maj:t hade, på revisionssekreteraren Bergstedts föredragning, nådigst förklarat sig icke finna skäl att bifalla min ansökning om äktenskapsskilnad. Min man hade, efter hvad mig berättades, under kort tjenstgöring blifvit beträdd med flere tjenstefel, och han, eller rättare hans moder och skyddsengel, hade insett att chefs-embetet, hvårs utlåtande man sagt mig, ej nådigst ansetts behöfligt, för återskänkandet af den tjenst min man. var lagligen fråndömd; kunnat min man vid ökadt antal tjenstefel från tjensten återigen skilja, och enkan Carlstedt derigenom möjligen förlora den välvilja hon å högre orter lyckats förvärfya. För att undvika allt obehag, måste min man taga permission och som köfferdisjöman idka sjöfart å utrikes orter: Jag, som sett huru mycket genom nåd kunde vinnas, ingick med -underdånig bönfallan, att som -min man ytterligare blifvit bötfälld för våld mot mig och medgifvit sig hafva våldsamt sinnelag samt begär till starka drycker, Kongl. Maj:t måtte af gunst och nåd täckas bifalla min ansökning om äktenskapsskilnad. denna ansökning erhöll jag genom Hr revisionssekreteraren Iggströms föredragning Kongl. Maj:ts: nådiga utslag af .d. 27 April 1840, som förklarade att icke nu mera än tillförene af förordningen den 27 April 4810 någon anledning för mig fanns att blifva i äktenskapet skiljd. Den 42 Februari 1841 föll Svea hofrätts utslag, som förklarade mig skyldig; att genast sammanflytta med min man, som sedan Augusti 1840 vistats å utrikes ort; olyckligtvis förstod jag ej att det kunde finnas domare, som skulle kunna förelägga en kärande och tappande part ett domslut, som för denne var omöjligt att fullfölja, hvilket nu var fallet, ty jag ägde ingen kännedom om min mans vistande, och om jäg detiägt, såshade hofrätten borät anvisa resepenningar åt mig, om: hofrätten ville ha sitt utslag fullgjordt; af denna orsak trodde jag mig ej behöfva försummaå mia, till min: och barnens nödtörft behöfliga tid, med att nöta skor i hofrättens trappor, och erhöll således ingen kunskap om nämnde utslag förr än detsamma vunnit laga kraft. Jag måste i denna min oolyekliga belägenhet: afvakta tiden; men då jag väntat ett år, syntes mig som om jag äfven i denna del fullgjort en underdånig hustrus pligter: Som jag aldrig erhållit något af min mans inkomster till min och barnens bergning, ingick jag nu med. skrifvelse till min mans befäl och anböll deri, dels att utbekomma min :bortreste måns innestående lön, dels att få bestämd uppgift om hans vistelseort; å denna skrifvelse erhöll jag det skriftliga svar, att lönen ej utlemnas till någon annan än den som hade min mans fullmakt att densamma uttaga, och att det då var vid stationen alldeles obekant hvar han vistades. Då jag ej erhöll något underhåll för mig och barn och ingen kunde gifva mig anvisning på min mans vistelseort. trodde jag mig åter äga fullt skäl att i underdånighet besvära Kongl. Maj:t med denna sak, och inlemnade i April 1842 bönfallan om resning i hofrättens förr nämnda utslag, som, då det under ett års förlopp varit för mig omöjligt att fullgöra, syntes mig tillkommet genom ren domvilla, och att sedan detta utslag blifvit. undanröjdt, frågan om min äktenskapsskillnad nådigst måtte företagas och afseende fåstas derå, att intet binder. numera mötte för mitt skiljande i äktenskapet, enär hofkonsistorium för längre tid tillbaka detsamma tillstyrkt och min mans bestridande ej: förtjente afseende, emedan han utöfyver ett år underlåtit begagna sig af. de äktenskapsfördelar så väl Kongl. Maj:t som dess och rikets Svea hofrätt honom tillerkänt. Denna min underdåniga ansökning! utlottades på herr revisionssekreteraren Arell. Jag bönföll lera gånger hos bemälde herr Arell om skyndsamt öredragande, men då sådant slutligen hestämdt lofvades, erfor jag-att han blef till annan tjenst befordrad och mina bandlingar aflemnade till herr rev:sionssekreteraren von Kock. Jag började nu att bönalla hos honom om snar föredragning, men då jag istlidne sommar gjorde besök i samma ärende, erhöll ag efter mycken förfrågan kännedom om att vy. Kock est utrikes och aflemnat handlingarne till revisionsekreteräåren Limnell. Allt hvad jag här anfört är ag beredd att när och hvar så fordras med beyis och randlingar styrka. Andamålet med datta affontliggä