I missämja i äktenskapet; men nörra förstadens vestra
) I Kämnersrätt, hvarest protokollssekreteraren Schönmejer
i då var ordföraude, samt notarien Samuelson och Vä-
sterberg voro ledamöter, dömde mig att genast sam-
I manflytta med min man, som då ej ägde något hus-
rum, utan tidtals vistades än hos den ena och än hos
Iden andra slägtingen eller supbrodren. Mig förelades
Yläfven, att den missnöjde ägde söka ävdring i Kongl.
Svea Hofrätt. Mån sade mig, att, jemlikt Kongl.
I Förordn. af den 7 April 4810, jag längesedan bort
linför Kongl. Maj:t söka skilnad i äktenskapet. Jag
följde nu detta råd, men trodde mig pligtig att äfven
efterkomma Kämnersrättens besvärshänvisning. Kongl.
Maj:t infordrade nådigst Hofkonsistorii utlåtande. I
detta utlåtande : tillstyrktes min äktenskapsskilnad,
hvilken min man ixsin förklaring åter bestridde. Un-
der denna tid hade annan person inför Kongl. Slotts-
rätten angifvit min mans våldsbragder emot mig och
andra. Jag tvingades ock, sedan angifvelsen var gjord,
dit afgifva stämning mot min man, derigenom att jag
och min moder, som under sådana omständigheter ej
kunnat på föreskrifven tid betala hyran, i annat fall
) I blifvit utvräkta. Mig lemnades valet mellan, att med
, tvänne späda barn och en åldrig moder bli utan hus-
-rum, eller afskrifva och underskrifva det stämnings-
I memorial, man. förelade mig. Nöden tvingade mig
-Jatt göra det sistnämnda; men sedan jag erhöll kun-
skap om, att min man, för det i Hofkonsistorium mot
mig öfvade våld, skulle dömas till fästningsstraff om
detsamma blef bevist, uppgaf jag ej de Hofkonsistorii
,I ledamöter till vittnen, som sågo det sista slaget, och
lyckades på detta sätt undandölja den bevisning jag
lägde, och sålunda fria min man, som blott blef dömd
för borgfridsbrott (26 Rdr 32 sk. Bko eller deremot
svarande tängelse vid vatten och bröd), emedan full-
I bevist blef, att han, på ett annat ställe inom borg-
frid, försökte bryta min hand ur led. Angifvaren
ville besvära sig öfver Slottsrättens utslag. och som
han sade, syonerligast öfver det sätt, hvarpå ordfö-
randen, herr t. f. underståthållaren Ungberg, förde
undersökningen ; detta angifvarens beslut lyckades mig
undanrödja genom flera förnyade bönfallanden och
försäkringar, att det vore det ohyggligaste som kunde
hända mig, att veta, det min man för min skull blif-
vit till fästningsstraff dömd. Imedlertid hade min
man undergått den honom nådigst ålagda försonings-
okt och i tjenstgöring åter inträdt, och Kongl. Maj:t
hade, på revisionssekreteraren Bergstedts föredragning,
nådigst förklarat sig icke finna skäl att bifalla min
ansökning om äktenskapsskilnad.
Min man hade, efter hvad mig berättades, under
kort tjenstgöring blifvit beträdd med flere tjenstefel,
och han, eller rättare hans moder och skyddsengel,
hade insett att chefs-embetet, hvårs utlåtande man
sagt mig, ej nådigst ansetts behöfligt, för återskän-
kandet af den tjenst min man. var lagligen fråndömd;
kunnat min man vid ökadt antal tjenstefel från tjen-
sten återigen skilja, och enkan Carlstedt derigenom
möjligen förlora den välvilja hon å högre orter lyckats
förvärfya. För att undvika allt obehag, måste min
man taga permission och som köfferdisjöman idka
sjöfart å utrikes orter: Jag, som sett huru mycket ge-
nom nåd kunde vinnas, ingick med -underdånig bön-
fallan, att som -min man ytterligare blifvit bötfälld
för våld mot mig och medgifvit sig hafva våldsamt
sinnelag samt begär till starka drycker, Kongl. Maj:t
måtte af gunst och nåd täckas bifalla min ansökning
om äktenskapsskilnad. denna ansökning erhöll jag
genom Hr revisionssekreteraren Iggströms föredragning
Kongl. Maj:ts: nådiga utslag af .d. 27 April 1840, som
förklarade att icke nu mera än tillförene af förordnin-
gen den 27 April 4810 någon anledning för mig fanns
att blifva i äktenskapet skiljd. Den 42 Februari
1841 föll Svea hofrätts utslag, som förklarade mig
skyldig; att genast sammanflytta med min man, som
sedan Augusti 1840 vistats å utrikes ort; olyckligtvis
förstod jag ej att det kunde finnas domare, som skulle
kunna förelägga en kärande och tappande part ett
domslut, som för denne var omöjligt att fullfölja, hvil-
ket nu var fallet, ty jag ägde ingen kännedom om
min mans vistande, och om jäg detiägt, såshade hof-
rätten borät anvisa resepenningar åt mig, om: hofrät-
ten ville ha sitt utslag fullgjordt; af denna orsak
trodde jag mig ej behöfva försummaå mia, till min:
och barnens nödtörft behöfliga tid, med att nöta skor
i hofrättens trappor, och erhöll således ingen kunskap
om nämnde utslag förr än detsamma vunnit laga kraft.
Jag måste i denna min oolyekliga belägenhet: afvakta
tiden; men då jag väntat ett år, syntes mig som om
jag äfven i denna del fullgjort en underdånig hustrus
pligter: Som jag aldrig erhållit något af min mans
inkomster till min och barnens bergning, ingick jag
nu med. skrifvelse till min mans befäl och anböll deri,
dels att utbekomma min :bortreste måns innestående
lön, dels att få bestämd uppgift om hans vistelseort;
å denna skrifvelse erhöll jag det skriftliga svar, att
lönen ej utlemnas till någon annan än den som hade
min mans fullmakt att densamma uttaga, och att det
då var vid stationen alldeles obekant hvar han vista-
des. Då jag ej erhöll något underhåll för mig och
barn och ingen kunde gifva mig anvisning på min
mans vistelseort. trodde jag mig åter äga fullt skäl
att i underdånighet besvära Kongl. Maj:t med denna
sak, och inlemnade i April 1842 bönfallan om resning
i hofrättens förr nämnda utslag, som, då det under
ett års förlopp varit för mig omöjligt att fullgöra, syn-
tes mig tillkommet genom ren domvilla, och att sedan
detta utslag blifvit. undanröjdt, frågan om min äkten-
skapsskillnad nådigst måtte företagas och afseende få-
stas derå, att intet binder. numera mötte för mitt skil-
jande i äktenskapet, enär hofkonsistorium för längre
tid tillbaka detsamma tillstyrkt och min mans bestri-
dande ej: förtjente afseende, emedan han utöfyver ett
år underlåtit begagna sig af. de äktenskapsfördelar så
väl Kongl. Maj:t som dess och rikets Svea hofrätt honom
tillerkänt. Denna min underdåniga ansökning! utlot-
tades på herr revisionssekreteraren Arell. Jag bönföll
lera gånger hos bemälde herr Arell om skyndsamt
öredragande, men då sådant slutligen hestämdt lof-
vades, erfor jag-att han blef till annan tjenst befor-
drad och mina bandlingar aflemnade till herr rev:-
sionssekreteraren von Kock. Jag började nu att bön-
alla hos honom om snar föredragning, men då jag
istlidne sommar gjorde besök i samma ärende, erhöll
ag efter mycken förfrågan kännedom om att vy. Kock
est utrikes och aflemnat handlingarne till revisions-
ekreteräåren Limnell. Allt hvad jag här anfört är
ag beredd att när och hvar så fordras med beyis och
randlingar styrka. Andamålet med datta affontliggä-