Ett ord till menniskovännen!
Då, ty värr, några allmänna anstalter till vilseförc
ungdoms räddning undan videre fortskridande på la
stens bana, icke ännu finnas organiserade uti vårt kär:
fädernesland, (Prins Carls inrättning för vavartiga bart
och räddnings-institutet på Bråby, kunna visserlige!
till en del anses såsom undantag) oaktadt behofve
äcral redan länge varit insedt, måste man, enär et
-särdeles exempel, förtjent af menniskovännens upp
-märksambhbet, förekommit, om bistånd anropa menni
skokärleken hos den enskilda. — Uti Aftonbladet ha
förut varit omnämnd en flicka vid namn Kernell elle
Tjernell ifrån Norrland, hvilken, hitkommen i utblot
tade omständigheter, skall hafva begätt stöld. Hoi
bar nu, efter förutgånrgen ransakning, af kämnersrät
ten d. 2 dennes blifvit dömd. för sin förseelse till fän
gelse vid vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt
Men att hon, ehuru brottslig, likväl är förtjent af. med
lidande, torde kunna slutas af nedanstående. — En
ligt hvad upplyst blifvit, hade: hon, i slutet af sist!
Oktober, hitkommit med ångfartyget Norrland för at
söka sig tjenst, men vid landstigningen haft den olyc
kan att förlora hela sin lilla egendom af kläder, sit
pass, prestbesked och orlofsedel, hvilket allt varit in
neslutet i en kista, derigenom att 2:ne hamnbusa
tjenstvilligt ryckt till sig kistan och dermed försvunni
i folkträngsela, utan att K. sedermera kunnat erbåll:
upplysning hvart de burit hennes saker. — Alldele;
obekant i Stockholm och utan penningar, måste hon
för att erhålla föda, under de första dagarne, sålje
sin halsduk, chal och kapott, som hon burit på sig
-samt tillbringa nätterne i Carlbergs allten, till des:
hon af polisbetjeningen anvisades till fattigkrogen på
Norr. Under dessa dagar hade hon gjort bekantskap
med en illa beryktad-qvinsperson vid namn Lindqvist
eller Lundqvist, hvilken uppmanat henne att stjäla
ifrån värden på nämnde krog, så att hon kunde er-
hålla medel att återvända hem. K. hade slutligen
följt hennes listiga råd och tillgripit omkring 40 rdr
i penningar, en klocka och några klädespersedlar,
samt delat med Lindqvist, men blifvit straxt dereter
gripen. Med tecken till den djupaste ånger har hon
oförstäldt erkännt sin förseelse, och domstolen kunde
derföre icke annat än känna lifligt deltagande för hen-
nes öde.
Arma, sextonåriga flicka! — Hurudan skall nu din
lott blifva, sedan du, efter utståndet straff, försonad
med samhällets lagar, åter utträder ur fängelset? —
Du står då på gatan med två tomma händer, liksom
när du först hitkom från din aflägsna fädernebyggd. —
Hunger och köld skola säkert, om icke någon ädel
menniskovän räcker dig en räddande hand, tvinga dig
att åter stjäla eller göra din kropp fal för vällustin-
gar och i båda fallen objelpligen sänka dig i förderf-
vet. — Efter andra resan stöld öppnar sig för dig
korrekttons-inrättningen, denna listernas högskola,
och din återgång ull samhället är sedermera omöjlig.
Målte den, som har förmåga att hjelpa, behjerta
den olyckliga flickans öde och rädda henne undan
förderfvet, så att icke nöden ånyo måtte drifva hen-
pe att bryta lag! Hon skall säkert, efter en så bit-
ter erfarenhet, icke fela mera, om någon blott af med-
lidande ville lemna henne försvar, taga benne i sin
vård eller ock bereda henne utväg att återvända till
sin hembygd, när hon nu i slutet af nästa vecka har
utstått sin bestraffaing och blir lösgifven. Adle men-
niskovän, hvarhelst du finnes, haf förbarmande med
den unga! Hvilken glädje du måste känna inom dig
sjelf om du kunde ega det ljufva medvetandet, att åt
samhället och menskligheten hafva återgifvit ett eljest
sörloradt barn! Stockholm d. 8 Dec. 1843.
Vulne till K.s ransalning och dom.