Ett ord till menniskovännen! Då, ty värr, några allmänna anstalter till vilseförc ungdoms räddning undan videre fortskridande på la stens bana, icke ännu finnas organiserade uti vårt kär: fädernesland, (Prins Carls inrättning för vavartiga bart och räddnings-institutet på Bråby, kunna visserlige! till en del anses såsom undantag) oaktadt behofve äcral redan länge varit insedt, måste man, enär et -särdeles exempel, förtjent af menniskovännens upp -märksambhbet, förekommit, om bistånd anropa menni skokärleken hos den enskilda. — Uti Aftonbladet ha förut varit omnämnd en flicka vid namn Kernell elle Tjernell ifrån Norrland, hvilken, hitkommen i utblot tade omständigheter, skall hafva begätt stöld. Hoi bar nu, efter förutgånrgen ransakning, af kämnersrät ten d. 2 dennes blifvit dömd. för sin förseelse till fän gelse vid vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt Men att hon, ehuru brottslig, likväl är förtjent af. med lidande, torde kunna slutas af nedanstående. — En ligt hvad upplyst blifvit, hade: hon, i slutet af sist! Oktober, hitkommit med ångfartyget Norrland för at söka sig tjenst, men vid landstigningen haft den olyc kan att förlora hela sin lilla egendom af kläder, sit pass, prestbesked och orlofsedel, hvilket allt varit in neslutet i en kista, derigenom att 2:ne hamnbusa tjenstvilligt ryckt till sig kistan och dermed försvunni i folkträngsela, utan att K. sedermera kunnat erbåll: upplysning hvart de burit hennes saker. — Alldele; obekant i Stockholm och utan penningar, måste hon för att erhålla föda, under de första dagarne, sålje sin halsduk, chal och kapott, som hon burit på sig -samt tillbringa nätterne i Carlbergs allten, till des: hon af polisbetjeningen anvisades till fattigkrogen på Norr. Under dessa dagar hade hon gjort bekantskap med en illa beryktad-qvinsperson vid namn Lindqvist eller Lundqvist, hvilken uppmanat henne att stjäla ifrån värden på nämnde krog, så att hon kunde erhålla medel att återvända hem. K. hade slutligen följt hennes listiga råd och tillgripit omkring 40 rdr i penningar, en klocka och några klädespersedlar, samt delat med Lindqvist, men blifvit straxt dereter gripen. Med tecken till den djupaste ånger har hon oförstäldt erkännt sin förseelse, och domstolen kunde derföre icke annat än känna lifligt deltagande för hennes öde. Arma, sextonåriga flicka! — Hurudan skall nu din lott blifva, sedan du, efter utståndet straff, försonad med samhällets lagar, åter utträder ur fängelset? — Du står då på gatan med två tomma händer, liksom när du först hitkom från din aflägsna fädernebyggd. — Hunger och köld skola säkert, om icke någon ädel menniskovän räcker dig en räddande hand, tvinga dig att åter stjäla eller göra din kropp fal för vällustingar och i båda fallen objelpligen sänka dig i förderfvet. — Efter andra resan stöld öppnar sig för dig korrekttons-inrättningen, denna listernas högskola, och din återgång ull samhället är sedermera omöjlig. Målte den, som har förmåga att hjelpa, behjerta den olyckliga flickans öde och rädda henne undan förderfvet, så att icke nöden ånyo måtte drifva henpe att bryta lag! Hon skall säkert, efter en så bitter erfarenhet, icke fela mera, om någon blott af medlidande ville lemna henne försvar, taga benne i sin vård eller ock bereda henne utväg att återvända till sin hembygd, när hon nu i slutet af nästa vecka har utstått sin bestraffaing och blir lösgifven. Adle menniskovän, hvarhelst du finnes, haf förbarmande med den unga! Hvilken glädje du måste känna inom dig sjelf om du kunde ega det ljufva medvetandet, att åt samhället och menskligheten hafva återgifvit ett eljest sörloradt barn! Stockholm d. 8 Dec. 1843. Vulne till K.s ransalning och dom.