Ka alvorder, som andra mMennIiskKOor plaga naiva. Kar
len har sedan tillbjudit henne mat, men som hon der.
till nekade, ty tackade han henne och följde henne
åt; hvarefter hon åter lika såsom farit i vädret, och
kom efter en liten stund till porten igen, vid pass
klockan 40. TImedlertid voro en boper gamla silfyver-
skedar lagde på en hylla i stugan, och fann min hu-
stru dem, då hon andra dagen stökade i vråarne,
kunnandes förstå, att de af vettret voro ditlagde. Att
detta så i sanning är skedt, vittnar jag med mitt
namns undersättande. Ragunda d. 42 April 1674.
Petrus Rahm.
— Uppfinnaren af den så kallade atmosferiska
jernvägen, herr Clegg, samt hans kompanion, herr
Samuda, hafva skickat en agent till Berlin med för-
:slag att för den nederschlesiska jernvägen, deras upp-
finning måtte användas. Som man i Berlin velat se
något säkert bevis på utförbarheten af en sådan jern-
väg, hafva bemälde herrar anhållit, att få anlägga en
atmosferisk jernväg från Berlin till Charlottenburg
(1 tysk mil), förbindande de sig att dertill, utan vi-
dare underlag, begagna halfva bredden at den mellan
dessa orter redan anlagda chaussn, samt att med
tvänne lokomotiver om 36 hästkrafter, bestrida hela
transporten och åstadkomma en hastighet af blott 4
elier 5 minuter för denna väglängd. Häröfver hafva
de ännu intet svar erhållit.
— Engelska briggen Lord Byron, som i Sep-
tember detta år var på resan från Westindien till Li-
verpool, sprang oförmodadt och farligt läck, så att
den måste gå tillbaka till Jamaica och lossa sin last,
då vid undersökning af botten befanns, att läcka
blifvit gjord af en Svärdfisk. Svärdet eller fiskens
nosben hade ingått genom kopparförhydningen, snedt
igenom bordläggningen till 5 tums bredd och deref-
ter inträngt 8 å 10 tum uti fasta resningen på kölen,
lemnande på ömse sidor en öppning stor nog för en
-barnhand. En bit af svärdet, som kaptenen förvarat,
är 6 tum lång och 4!,, tum tjock, solid af fint ben,
men ett längre stycke förblef qvar i kölen. Svärd-
fiskens styrka måste vara utomordentlig, och kan haf-
va förorsakat många olyckshändelser. (Najad.)
— POLISMÅL OM SABBATSBROTT I ENGLAND. Trå-
kigheten al en engelsk Söndag har blifvit ett ord-
språk. Den fariseiska öfverdriften i sabbatens helgd
-börjar likväl, som så mycket annat, att röna på-
känningar från allmänna tänkesättet, och nyligen
förekom ett polismål i Liverpool, som väckt all-
män skandal och föranledt till åtskilliga upplysan-
de diskussioner i tidningarne. Polismål afdömas
i de stora städerna vanligen af lordmayorn sjelf;
lordmayorn i Liverpool är mr Gladstone, handels-
ministerns bror. Inför honom inställdes en ibland
:stadens mindre bokhandlare, mr Sheppard, och
tilltalades för det att han sålt tidningar på Sön-
dagen. Den anklagade nekade ej för tillvitelsen,
men anmärkte, att brefdragare kringföra tidningar
om Söndagarne i de förnäma husen och taga betal-
ning derför, utan att någonsin klandras; och han
hade i sjeliva verket ej gjort någonting annat.
Hela skilnaden var, att hans kunder bestodo af
sådant folk, som ej hade råd att anlita brefdraga-
re. Likaledes höllos läskabinetterna opåtaldt öpp-
na, den dagen som alla andra; han nämnde ut-
tryckligen två, Lyceum och Atbhbeneum, som tal-
rikt besöktes af personer hörande till den bättre
societeten. Der voro samma tidningar att tillgå,
som han sålt, och man betalade för inträdet. Han
kunde ej inse hvarföre han, en mindre förmögen
näringsidkare, skulle anklagas för en handling, som
mot de stora läskabinetternas egare icke föranled-
de något åtal, om meningen ej vore, att blott de
rika, som hade råd att besöka läskabinetterna,
skulle få se tidningarne, men icke de fattiga, som
köpte dem för dagen. Det vore väl sannt, att
lagen förbjuder hvarje. näringsidkare, handtverka-
re, daglönare och andra personer, att på Sönda-
gen utöfva sitt vanliga näringsfång; men bland des-
sa andra personer, kunde man ej undgå att hän-
föra de förnämes och rikes betjening, hvilka 0-
nekligen bedrefvo sitt näringsfång äfven på Sön-
dagarne, emedan de äfven för sådane dagar hade
sin lön.
Åklagaren uppställde häremot sina motskäl, en-
ligt hvilka läskabinetternas innehafvare, samt bref-
dragare och enskildas tjenare, icke borde förstås
bland de andra personernax, som lagen åsyftar och
han yrkade alltså, att den tilltalade måtte plikt-
fällas för sabbatsbrottet.
Mr Sheppard gick nu ett steg vidare och framställ-
de en formlig anklagelse för sabbatsbrott, på de grun-
der han anfört, icke blott emot tre inn:hafvare af
läskabinetter, dem han åtog sig öfverbevisa om hvad
han angivit mot dessa kabinetters innebafvare i all-
mänhet, utan speciellt emot Lordmayorns egen kusk,
hvilken kört för Hans Herrlighet samma söndag, som
Sheppard sålt tidningar. Han förmodade att Hans
Herrlighet genast skulle finna föremålet för den sist-
nämnda anklagelsen så notoriskt, att några vittnesför-
hör ej behöfdes i den delen, och att om han, Shep-
pard, blefve fälld, de öfrige ej heller kunde undgå att
fällas.
Lordmayorn, som här till en del dömde i egen sak,
biträdde helt och hållet åklagarens tanka om lagbu-
dets olämplighet på läskabinetternas innehafvare, och
fann att någon anledning till anklagelse mot dem icke
ägde rum. Hvad åter Hans Herrlighets kusk angin-
ge, så förklarade Hans Herrlighet, i likhet med den
svenske lagläsaren i en bekant saga, att det vore en
helt annan.sak, och att kusken så mycket mera gjort
allenast sin, skyldighet, som han endast kört för Hans
Herrlighet till kyrkan, der Hans Herrlighet, såsom
stadens förste embetsman borde infinna sig, för att
föregå den stora stadens öfrige innevånare med godt
exempel på gudsfruktan. På denna grund blef alltså
äfven kusken frikänd. Men Sheppard dömdes att
plikta 5 shilling sterling för sabbatsbrottet.
flela proceduren väckte mycken munterhet hos de
talrika åhörarne, och man anmärkte genast att Nord-
amerikanerna, som äro likaså bigotta, likväl tillämpa
lagen mera rättvist, derigenom att de med slagbom-
Mar stänga gatorna under gudstjensten. I fallsamma
bruk hade ägt rum i Liverpool, så skulle det icke
legat i Hans Herrlighets makt att utsätta sin kusk för
vådan af ett sahhatchratt: H. H. hade då nödgats art