tänkvärdt, herrligt och godt deri, men tillämplige ti
vår tid äro de väl icke, som den sansade ock med
gifvit, åtminstone icke i allo. Således undrade inge
heller så mycket på landshöfdingen, som begärde hjelj
ty han kunde det väl behöfva, men konsistorium tyck
te man var väl lätt på tråden, som gaf den utan be
tänkande, ty annars hade den icke gerna kunnat bli:
va sådan. Ingen kan vara så okristlig, att han vill
det konsistorium skall förgäta sin pligt, nej alldele
tvertom; och afseende hade konsistorium derföre myc
ket väl kunnnt fästa på landshöfdingens begäran, s
pass neml. som den förtjente. Borde man icke me
skäl kunnat vänta det? För att nu göra den um
skrikna skrifvelsenp, helt oskyldig, företager sig de
sansade, att på ett ganska kostligt sätt utlägga den
då han nemligen låter den innebära blott en uppma
ning till pastorerna att ej neka kronobetjeningen upp
lysningar om personers frägd, när så begäres, eller
på det högsta, att samverka till god ordning och lag
lydnad. Huru är det möjligt, att en sansad West
göthe, kan vara så simpel och enfaldig i sina utlägg
ningsförsök ? Westgötharne, de sansade serdeles, plä
icke vara kända för sådana dummingar. Sjelfva sali;
Dumbom skulle knapt hafva kunnat nappa på den kro
ken. Begriper då den sansade ej, att presterskapet
icke behöfver serskildt uppmanas till något, hvad bå
de deras pligt och samvete fordrar? Har han någon
sin hört, att det blifvit nekadt kronobetjeringen be
tyg om personers frägd, när det bordt afgifvas
Spionsystemet kan en sansad icke älska! Och vil
han göra den snygga insinuationen, att pastorerna :
Skara stift behöfva, att af landshöfdingen och koensi:
storium specielt beordras, till att verka för god ord-
ning och laglydnad? Jag är rädd, att han gör kon-
sistorium en slät tjenst, om han så tolkar dess ord.
Bättre tänker då undertecknad om ruvarande konsi-
storium. Hvarföre bifogade ej den sansade Westgö-
theo äfven landshöfdingens skrifvelse, så hade man
kunnat få höra huru den lät? Kanske var den myc-
ket god.
Slutligen, för att göra sig riktigt grön och alldeles
nedslå den arme korrespondensartikelförfattaren, ty den
sansade är en väldig man, låter han påskina, att Af-
tonbladsinsändardn säkerligen icke nedskrifvit sina an-
märkningar, om han bättre läst sin Wilskman och
Wihlio,. Och äfven här har den Guismannen burit
sig litet tafatt åt, och stött på en förargelseklippa, som
han säkerligen icke anat. Just derföre, att man kän-
ner till sina skyldigheter och sett sig litet om, behöf-
ver hvarken landshöfdinoge eller konsistorium med pek-
pinne liksom utvisa den; och om utvisningen på kö
pet tycks skrida öfver gränserna och befogenheten, är
det väl icke urderligt, om den gisslas och förlöjligas.
Den som vill ha någon riktig kunskap i kyrkolagfaren-
heten, gör Ilokast i att icke läsa Wåhlin, hvilket ock
den sansade Westgöthen bordt veta.
Efter denna lilla belysning behöfs ingen tunna kri-
ja för att räkna ut, på hvilken sida betiserna äro.
Också en sansad Westgötlhe.
EESK EN DE
(Insändt.)
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Författaren till Nord oeh Söder char vid genomläs-
ningen af det fragment utaf: detta arbete Red. beha-
sat aftrycka i sin följetong för sistl. Ti dag blivit
ippmärksam på ett af någon tillfällighet begånget miss-
.8g, som han destohellre anhåller få rättadt som detta
utdrag, genom Aftonbladet blifvit allmännare spridt,
in boken måhända kan blifva: Le Marais och Place
Royale i Paris äro icke, såsom det i denna uppgives,
belägna på Seinens södra sida jemte Faubourg S:t
Termain, Palais de Luxembourg m. fl., utan på den
rorra, i närheten af Boulevarderne S:t Martin och
5:t Antoine.