STOGOKHOLM den 7 Dec.
— Aftonbladet har med sistlidne gårdag till-
ryggaiact tretton år af sin publicistiska verksam-
het. Det vore i hög grad otacksamt, att icke vid
en sådan tidpunkt erinra sig om den stora för-
bindese, hvari vi stå hos den resp. allmänheten
för den belönande uppmuntran, den skänkt åt
våra bemödanden att uppfylla dess billiga for-
dringsr. Det är oss en ljuf pligt att derför be-
tyga vår innerliga erkänsla.
Då vi nu åter gå att anmäla tidningens fort-
sättning för nästa år efter samma plan som hit-
tills, be!edsoga vi icke denna anmälan med niåg-
ra serskilda försäkringar eller nya löften för
tillfället: det skulle tjena till ingenting. Afton-
bladet är redan en så gammal bekant för större
delen af de bildade klasserna i hela landet, att
de dessförutan tillräckligt känna dess individua-
litet, med dess förtjenster och brister.
Deremot har det närvarande ögonblicket synts
oss icke olämpligt, att i korthet yttra några ord
serskildt om det pohtiska syftemål, för hvilket
Aftoubladet förnämligast arbetat under de för-
flutna tretton åren, och hvaråt det fortfarande
ämnsr egna sina krafter.
Om v: kasta en blick tillbaka på historien öf-
ver det förflutna, så finne viatt det svenska fol-
ket, lika med hela den Germanniska stammen, ä-
ger i sma äldsta minnen och traditioner; ett arf
af folksuveräniteten, hvilken uppenbarade sig i
odalmannens frihet och en demokratisk författ-!
ning, sådan den kunde finnas under den tidens
föga utvecklade stats- och rättsförhållanden. Hu-
ru denna frihet sedan inkräktades från den större
massan af folket till förmån för presterna först
och ådeln sedan, är allmänt bekant, likasom att
äfven nyssnämnde korporationers makt bröts. af
det konungsliga enväldet, genom en mängd egen-
doms indragande till kronan, en stående beskatt-
ning på den största delen af landets öfriga jord
och ett statsmachineri, som koncentrerade hela
förvaltningen i regentens hand under konung Carl
den elte Det är egentligen fram denna epok.
man bar att akta på statslifvets gång, för att kun-
na ifrin historisk grund göra sis; ett rätt begrepp
om den närvarande ställninger ,, Man skall der-
vid lätt förnimma, att heia Carl den XI:s orga:
nism hvi!ade hufvudsaktigen på en enda grund-
tanka, som var att tillinte tgöra all sjelfstyrelsc
hos menigbeterna samt q väsa hvarje yttring a
någon mera energisk enskijq kraft i folkviljan un
der den så kallade krönar ,; förmynderskap, genon
en centralisation af både den civila, militära och
eckles:astika administrat ionen, snart sagdt starkar
och mera åtdragande ä p sjelfva Napoleons välde
och som i sin sort än nu kan betraktas såsom et
verkligt mästerstycke af absolulistik statskonst oci
konseq vens.
En fortsatt uppm ärksaribet påchistorien efte
den tiden skall OC kså lätt göra tydligt, att denn
grundtanka allt se :dermera fortfarit, att utveckla
under de serskild.-a nyanserna af öfrigt olika re
geringssätt. Sås )m inkast häremot torde någo
framdraga frihet stiden; men det är bekant, alt ul
den makt; SOM, partierna då tillvällade sig, had
det egentliga folket, majoriteten i landet föga el
ler ingen ånd ej; och det svaga motstånd som de
tredje och fj erde ståndet då och då försökte, ä
vensom ide ins år 4789, kunna endast betraktas så
som konvu jgviska ryckningar afden döende fr
heten. M