Comedin är fransmannens, särdeles: parisarens ele.
ment. I den är han originell, det han eljest så säl.
Jan är i något; han är mer, han är oupphunnen på
det fältet. Men så är det också tecksamt att spelt
för den parisiska publiken, som obestridligen är der
mest theaterälskande i Europa. Den äger omkring
tjuge theatrar, hvilka nästan alltid äro talrikt besökt:
och, efter en med största möjliga noggtannhet an
ställd beräkning, skulle i Stockholmrtyå sådana bu
som vår operas, Vara utsålda hvarje afton; för att
relativt till folkmängden, motsvara den inhemska pu
blik, som alla qvällar besöker de parisiska thea
trarne.)
En bekantskap af eget slag, den fremlingen vanli
gen får göra innan han vinner inträde i något af d
många perisiska Thalia-templen, är — Queucn. ÖO!
verallt, vid dörren af den minsta theater som af del
största, möter bonom denna skärseld, som han måst
genomgå innan det förunnas honom att ;smaka Isis
och Osiris fröjd. Queuen är en lång svans af men
niskor som vänta att theaterluckan skall öppas — det
ta sker först en timma före spektaklets början — ocI
att de derefter, hvar och en i sin ordning, skola er
hålla sin intrödesbiljett, hvarefter det är nödvändig
att genast förse sig med plats, om man vill hafva der
god eller åtminstone dräglig samt väl vakta den til
dess ridån går upp, hvilket, som sagdt är, dröjer än
nu en hel timma eller mera. Ehuru odrägligt, jö
nästan barbariskt detta tidsödande bruk förefaller der
som första gången får underkasta sig det, måste han
vid närmare kännedom af förhållanden inom den sto
ra staden, finna att det ej kan eller bör vara annor.
lunda Finge man i Paris, såsom här, hela dager
igenom köpa biljetter till de mindre dyra platsernq
— till de dyrare får man det, men dessa betalas pi
de större tbeatrarne med 410 till 42 francs — s
skulle endast relationer, spekulerande med bijette
och skälmstycken af alla slag bestämma entren oc
de, som icke kände konstgreppen eller försmådde at
begagna dem, skulle aldrig få biljett. Queucn är så
lurda den stora häfstången för all rätt:kipLing i dy!
ka fall, det enda, fast tråkiga medlet att ernå likhe
och opartiskhet i biljettväg. Municipa!gardister vake
allestädes deröfver att hvar och en behåller sin plat:
inom queuen, men publiken som gör gqueue vakar än-
pu bättre och säkrare häröfver. Försöker någon att