Comedin är fransmannens, särdeles: parisarens ele. ment. I den är han originell, det han eljest så säl. Jan är i något; han är mer, han är oupphunnen på det fältet. Men så är det också tecksamt att spelt för den parisiska publiken, som obestridligen är der mest theaterälskande i Europa. Den äger omkring tjuge theatrar, hvilka nästan alltid äro talrikt besökt: och, efter en med största möjliga noggtannhet an ställd beräkning, skulle i Stockholmrtyå sådana bu som vår operas, Vara utsålda hvarje afton; för att relativt till folkmängden, motsvara den inhemska pu blik, som alla qvällar besöker de parisiska thea trarne.) En bekantskap af eget slag, den fremlingen vanli gen får göra innan han vinner inträde i något af d många perisiska Thalia-templen, är — Queucn. ÖO! verallt, vid dörren af den minsta theater som af del största, möter bonom denna skärseld, som han måst genomgå innan det förunnas honom att ;smaka Isis och Osiris fröjd. Queuen är en lång svans af men niskor som vänta att theaterluckan skall öppas — det ta sker först en timma före spektaklets början — ocI att de derefter, hvar och en i sin ordning, skola er hålla sin intrödesbiljett, hvarefter det är nödvändig att genast förse sig med plats, om man vill hafva der god eller åtminstone dräglig samt väl vakta den til dess ridån går upp, hvilket, som sagdt är, dröjer än nu en hel timma eller mera. Ehuru odrägligt, jö nästan barbariskt detta tidsödande bruk förefaller der som första gången får underkasta sig det, måste han vid närmare kännedom af förhållanden inom den sto ra staden, finna att det ej kan eller bör vara annor. lunda Finge man i Paris, såsom här, hela dager igenom köpa biljetter till de mindre dyra platsernq — till de dyrare får man det, men dessa betalas pi de större tbeatrarne med 410 till 42 francs — s skulle endast relationer, spekulerande med bijette och skälmstycken af alla slag bestämma entren oc de, som icke kände konstgreppen eller försmådde at begagna dem, skulle aldrig få biljett. Queucn är så lurda den stora häfstången för all rätt:kipLing i dy! ka fall, det enda, fast tråkiga medlet att ernå likhe och opartiskhet i biljettväg. Municipa!gardister vake allestädes deröfver att hvar och en behåller sin plat: inom queuen, men publiken som gör gqueue vakar änpu bättre och säkrare häröfver. Försöker någon att