sin introduktion alldeles som fru Genlis. Sedan jag genomgått flera underjordiska hvalf, säger han, upplysta på vissa afstånd af några dunkla lyktor, infördes jag i en låg, hvälfd sal, hvarest den ryktbara. fångburen fordom stod. Fångvaktaren frågade nu mina ledsagare hvar jag skulle insättas, och fick till svar: i ublietterna. Han öppnade då en liten dörr, af omkring tre fots höjd, och tillsade mig att gå ned derigenom. Jag kom nu i en källarehåla om fem fots höjd och fyra fots bredd, så låg, att jag icke kunde stå rak mer än i ena hörnet. Aiit hvad jag der fick att förtära var vatten och bröd). Jag hade inzen säng, utan måste ligga på golfvet, och ingenting att hölja öfver mig emot kylan; mina bojor voro så tunga, att jag icke kunde gå. Jag qvarhölls här i sex veckor. Alla de, som insattes i dessa fängelser, blefvo sjuka; men hvad som isynnerhet förökade våra qval, var att det vatten, vi fingo till dryck, befanns blandadt med ättika, fastän flera bland oss redan hade så angripna lungor, att de spottade blod. Också förklarade läkarne Oss sedermera nästan alla för obotliga. Om man härmed jemnför Sivio Pellicos ryktbara skildring af det carcere duro, som han undergick på Spielberg, så skall man finna, att hvad den absoluta Österrikiska styrelsen kallar hårdt fänge!se visst icke öfverträffar hvad medborgarekonungens konstitutionella ministrar beskära åt sina motståndare, när de lyckas få dem utan värn i sitt våld. . Men icke nog härmed. Venetianska statsinqvisitionens förfinade fängelsetortyr hade ej blott underiordiska hvalf i beredskap för sina offer, utan äfven de beryktade bilykamrarne under Dogpalatsets tak: denna uppfinning har äfven blifvit införd på Mont St. Michel. De nya franska vindsfängelserna ligga, likasom de Venetianska, omedelbart under takplåtarne, men, i anseende till fängelsesrundens höjd, mer än 5300 fot öfver bafsytan. När vestanstormen tjuter kring den enstaka hafstlippan och jagar yrsnön öfver det höga taket, blifva dessa vindsrum verkliga iskällrar; när sommarsolen bränner på takplåtarne, blifva de ugnar, hvari hettan är olidlig. Hvar cell håller blott 6 17, fot i fyrkant och är så låg, att fången ständigt måste ligga. Man tillåter likväl de här ingatta fångarne, att en timma hvart dygn taga rörelse i en gång på vinden, som här är täckt blott med ett tredubbelt galler, så att man derigenom kan se himmel och moln, fastän icke solen; och denna omständighet, jemte den luftiga belögenheten, gör vindsfängalserna ojemnförligt sundare än ublietterna. De sistnämnda äro deremot att anse som säkra förmek till grafven; en ibland de förra fångpresteroa på Mont St. Michel har angående dem yttret sig som följer: Jag har aldrig utan nalt rysa sett någon fånge insättas i dessa källrar: pty ifall hans vistande der kom att förlängas, var pjag nästan viss på, att han icke skulle hemtas derifrån utan för att flyttas till sjukhuset och derifrån till begrafningsplatsen. Det öfverstiger nästan all trovärdighet, att man i Frankrike och efter Julirevolutionen skulle finna icke blott en utan flere ministerer, som gått in på att låta nedfläcka sitt minne med dylika vederstyegligheter, endast jemnförliga med medeltidens och inqvisitionens omenskligaste påhitt. Det tycks alldeles osannplikt, att dylika brott emot gällande lag skulle af embetsmyndigheterna hafva begåtts helt obemärkt och tyst, utan att offrens jemmer kunnat förr än nu bana sig en väg till tidningspressen. Men nu, sedan det skett, måste man förvånas ännu mer att se franska ministe rens ecen organ, Le Globe, helt öppet erkänn: alla dessa facta, och med bån skjuta skulden derför på — hvem skulle gissa det? — på de nyare lagstiftningsåsigterna att straffbestämmelse! aldrig böra utgå från passion, från hämndlystnad. utan från bemödandet att förekomma brottet och förbättra brottslingen. — Filosofen Guizot och medborgere-konungen låta besagde organ utan omsvep förkunna, att deras ublietter och blykamrar ej äro annat än korrektions-celler, och att om fångarne förgås der, så må de hålla sig dels till den moderna filantropien, hvilken tvungit siwrelsen alt anlägga sådana fängelser (!) dels skylla sig sjelfva, som icke äro utrustade med nog kristligt tålamod att fördraga lidandet Hela förklaringen är så fräck, att den, som stats) Hvetebröd. Denna omständighet förklarar, att menniskor kunna framsläpa lifvet vid vatten och bröd i söderländska fängelser, flera år till och med under det ait vatten och rågbröd är i Sverige et för lifvet äfventyrligt straff, när det förlänges til 28 dygn. st s——— a — Ir —