och Chartister? samt Malcontenter skola, om än
ej gå till utbrott, dock -betydligen förlama rege-
ringens. kraft. Denna hary vid så hotande saker,
genom drottningens, man kunde säga supplice-
rande, besök till Frankrike, hos konung Ludvig
Filip på Eu, sökt, skingra de-moln, som från den
kanten kunde uppstiga genom franskt deltagande
i ifländska rörelserna. Att ändamålet vunnits får
ej betviflas. Hans egna antipathier mot all folk-
fribet, hvilka i sin utveckling visat sig fiendtliga
äfven mot borgerlig frihet; bans politiska räddhåga,
hans dynastiska intresse, som erhållit ett slags
höjning genom en gammal dynastis förtroliga när-
mande, det de öfriga vägrat honom; dessa — och
kanske äfven andra motiver — måste: bafva ledt
honom till uppoffrande af Frankrikes intresse:
något som för öfrigt, vefter: mängdens omdöme,
--dagligen ägt rum 43. års, 1Detsamma fordrade
att understödja Irland, såsom- Frankrike under-
stödde Nordamerikanerne, och EnglandTojalisterne
i Frankrike under: revolutionens; Genom sådan
politik skulle :Storbrittanniens: makt nedsättas och
Frankrike blifva den enda fiende qvitt, som kan
skada, ehuru ej tillintetgöra; ty ett landkrig kan
England aldrig föra ensamt med framgång, och
dess flottor kunna ej mer än, så länge ett krig
Värar, bämma handeln och på sin höjd borttaga
3 å 4 kolonier: i kaperier kunna begge flaggorna
qvitta. Af naturen bestående. af öar, och med
den ställning, som inom samhället . råder, har
England endast kunnat genom pengar drifva sitt
spel i yttre. politiken; och dess handel och in-
dustri, som utgöra dess lifsandar, gör det till en
naturlig Gende till alla andra folk, hvarföre ock
dessa å sin sida äro intresserade i dess makts reduk-
tion. Har man sett England handla med energi
mot någon annan stor Makt än mot Frankrike?
Nej. Och hvarföre? Emedan krig skulle men-
ligt inverkat på Englands inre välstånd genom
minskad debit tillden utländska fienden, hvare-
mot det i detta afseende baft intet att förlora på
Frankrike, hvilket föga är Englands afnämare,
men väl dess medtäflare. England blir således
4 hvarje yttre stor politisk fråga, i hvilken Frank-
rike icke omhandlas, en blott skugga; ty hvarken
mot Österrike, Preussen eller Ryssland skall det
våga ett kraftfullt steg, om än så fordrades, af
farhåga alt se sig från dessa länder utestängdt.
Kanske är det nyckeln till Englands obegriphga
deltazande i Londonstraktaten rörande Orientali-
ska: angelägenhbeterna, i hvilka det gifvit vika för
sin räddhåga för Ryssland, som syftar att under-
gräfva enzelska väldet i Ostindien. Lord Palmer-
ston har för öfrigt .beredt detta väldes fall genom
sexpeditionen till-Afghanistan; och, så mildt det
fåter, den som läst hvad Urquhart derom skrifvit
och dokumenterat, kan ej und;å-att hysa svåra
misstankar mot lordensredlighet mot sitt land. Hu-
ru också eljest förklara den lamhet; hvarmed Eng-
land, eljest så ömtåligt för sina öfverdrifna anspråk,
upptog engelska fartyget Vixens uppbringning och
konfiskation från ryska sidan: en exempellös pro-
cedur, mot all folkrätt, och der ej en gång rättegång
blifvit förd och kondemnationsdom fallit, utan en
blott konfiskation, utan förbör och förklaring, god-
tyekligen blifvit förkunnad. Och hvad skedde i Par-
lamentet till försvar för Ryssland genom Lord Pal-
merston? Intet mindre än stympning af depecher
och föregifvande af akter,som aldrig funnits, hvar-
jemte spår upptäcktes — genom begagnade date-
ringar efter gamla stylen — att vissa saker drif-
vits i hemligt förstånd med Ryssland. Allt det-
ta visar Englands verkliga svaghet, som tvingar
det till en eftergifvenhet, som icke ärafundsvärd.
— Vid en vanmakt, som man miste tro ej vara
obekant för statsmän i det öfriga Europa, förmår
det — serdeles under inre skakningar — intet
mot någon enda af de stora makterna mot Frank-
rike; men dess lyckliga stjerna har visat fer det-
samma en väg alt göra denna fruktansvärda granr-
ne oskadlig i den farligaste ;stunden.: Det har till
och med deraf gjort sig en bundsförvandt, genom
en 5y traktat — öfverenskommen om och ännu
ej formligen tecknad- ämnad att upprätthålla
Turkiet genom England, Frankrike och Österrike.
Man är icke belättigåd att anse Ludvig Philip för
blind, meni hans. ostridiga rätt är att blunda, när
han finner sip räkning dervid.. . Dock för verlden,
som har nytta a att känna sanningen, måsterden-
na allians gälla som en blott theaterdekoration;
der bafvets böljorsäro:af. papp; klipporna af lärft,
och hela lappVverket:sammanhållet af encklen hop-
dimning. England kan; såsom redan sagdt, ej vå-
ga ett allvarsamt steg emot Ryssland (och Gud
hjelpe enhvar, som räknar på England mot den-
na makt). Österrike, der allt är i jäsning, till
och med Arfländerna i Tyskland, ibafva fått sig i
de nya rörelserna i Italien, väckta af mästare-
hand, en afledare från all krigslystnad i stor scala;
och. Metternich, (hvars inflytande, ehuru i afta-
gande, ännu gäller) har en absolut fredlig politik,
om kvars motiver det ges flerehanda versioner.
Att. Österrike, skulle, äfven för Turkiets, så an-
gelägna skyddande, tillgripa. det heroiska medlet
att anlita Polen. att insurgera, blifva alliefad och
återtåsa sin gamla sjelfständighet — en sådan i-
då skulle i Wien endast åstadkomma frossfeber
af förskräckelse. Hvåd kan således Frankrike,
den 3:dje kontråhenten, göra, — äfven om dess
kabinett ville sätta sig emot Rysslands inkräkt-
ningar på Ottomanniska rikets bekostnad? Intet.
— Franska hofvet har, genom antagande af den-
ma traktat, försatt sig i fullkomlig nullitet mot