ööska E. M. till denna lyckliga tilldragelse, hafva vij
Håden underkasta Dess nådiga pröfning följande enkla
betraktelser:
1. Miinistrarne hafva lagligen upphört i sina be-
fattningar, och ingen af dem kan utöfva dessa in-
till dess E. M. gör ett fritt bruk af sitt kongl. pre-
rogativ.
2. Till föjd af de olyckliga omständigheter, ge-
nom hvilka de, som utgjorde den provisoriska styrel-
sen, haft att framgå, hafva deras rykte och inflytelse
blifvit på tre månaders tid mera kränkta än många
mäns, hvilka under lyckligare tider i åratal innehaft
makten.
3. Ställda, såsom de hafva varit det, emot sin
egen vilja; i nödvändighet att handla i den revolu-
tions sinne, som upplyftat dem, anse de sig vara de
minst passande för invigningen af den laglighetens
nya tidräkniug, under hvilken Eders Maj:t förer sina
förfåders spira med allmänt bifall och tröstande för-
hoppningar. g
4. Altid benägna att uppoffra sig sjelfva för
sitt fosterland och sin drottning, och att-fortfara
att meddela råd så vidt E. M. täckes rådfråga dem
angående organisationen af en parlamentarisk mini-
står, som är i stånd att gifva en värdig början åt
den andra Isabellas efterlängtade regering, bönfalla
de hos E. M. endast om en nåd; såsom belöning för
de tjenster, de varit i tillfälle att göra — den, att
E. M. täckes tillåta dem att återvända till privat-
lifvet, då de vilja uppsända lifliga önskningar för, att
E. M:ts regering måte blifva så lång och lycklig,
som Spaniorerne det förtjena genom sina ständiga
offer för den konstitutionella thronens sak.
Madrid den 40 November 1843, vid Eders Maj:ts
kongl. fötter:
Joaquin Maria Lopez. Fermin Caballero. Ma-
teo Miguel Ayllon. . Joaquin de Frias. Fransiseo-
Serrano.
Hennes Maj:ts svar var, som vi redan pämnt, ett
kongl!. dekret, som konfirmerade alla de ofyannämnda
mMinistrarne i deras poster, för närvarande.
Det tal, som ministern Lopez höll i Cortes, till
tacksägelse för kongressens förtroende-votum, bestod
till stor del af sjelfberöm för sig och sina medbrö-
der... Våra önskningar, vårt hopp äro uppfyllda. Vi
emottogo en splittrad nation, vi aflemna en enig och
fast.. Vi möttes af passionernas skri, vi hafva bringat
passionerna till tystnad. Vi mötte intressen i strid, och
lemne dessa nu i harmoni. Vi- mötte ett chaos och
lemma efter oss en thron. Gud har-frälsat landet;
Gud har frälsat drottningen.n
Allt detta, säger ett engelskt blad, är ganska vac-
kert och epigrammatiskt, men alltigenom inbilladt
och osannfärdigt. Besynnerligt nog hafva koalitions-
männen så länge upprepat för sig sagan om Espar-
teros afsigt, att förlänga sitt regentskap, att de sjelfve
nu synas tro derpå. Pe kunna likväl icke framte ett
enda bevis derpå. Tvertom vittnar allt hvad han
gjort om en alldeles motsatt afsigt,, emedan han al-
drig använde något enda af de medel; som de makt-
ägånde vänligen hafva att tillgå, för att vinna popu-
laritet. och armeen, utan lät sin myndighet under-
gräfves och krigshären mutas ifrån sig, under detrhan,
en beskedlig och lätt sällskapsmenniska, nöjde sig med
att spela rollen af.en Rot dYvetot lugn att kunna
säga sig icke hafva öfverträdt ett jota af grundlagen,
0. S. Vv. Ingen visste bättre än Olozaga huru löjligt
det var, då ham först uppkhof ropen: Dios salve la
pais, Dios salve Ja Reinav, och de andra borde nu
rodna, att eftersäga detta. Farans stund för drott-
ningen börjar just då, när nationen märker att hon
är en lekdocka i franska höfvets händer, och att
Spansk sjelfständighet är ett tomt Jjud. Också bör-
jar redan spanska tidningspressen att anställa betrak-
telser häröfver, och påstår, att det segrande partiet äm-
nar fortfarande genom ett skräcksystem . befästa sin
redan godtyckligt utöfvade makt. Den åberopar så-
som bevis, den olagliga och hårda behandlingen emot
personer, som på blotta misstankar hållas i svåra fån-
gelser, och hvaribland tre redaktörer af en frisinnad
tidning, Eco, under förevändning att de äro delakti-
ge i mordförsöket mot Narvaez, men i verkligheten
blott för att hindra deras politiska verksamhet.
FRANERIKE.
Ett rykte påstårs, att. Konung Ludvig Filip
skall hafva till samtlige erkebiskopar och bisko-
par aflåtit. ett.af honom sjelf underteknådt bref,
hvari dessa allvarligeh uppmanas att inställa stri-
den mot universitetet, såvida ej regeringen skall
vidtaga. stränga åtgärder.
Polisprefekten - har antydt Furst Polignac och
Hr de Peyronnet, att lemna Paris. Rätta anled-
ningen: till; detta steg omtalas olika: men man
tror att det i synnerhet härleder sig från konun-
gens missnöje öfver, att de icke personligen tac-
skat. Honomsför den meddelade amnestien. Mar-
skalk Sebastiani hade hos konungen lagt sig ut
för befallningens återkallande, men H. M. då
skyllt på, att de misstänktes för politiska stämp-
lingar. Då marskalken svarat, att furst Polignac
väl ej reste med 4: små barn, om han förehade
dylikt, hade konungen yttrat: han kunde väl åt-
minstone sjelf hafva skrifvit till mig, såsom Pey-
ronnet gjort. Man ser deraf, att enskild ovilja
är med i spelet. JAtt:Polignace skulle haft för af-
asigt. att: resa till Hertigen af Bordeaux, är ej tro-
ligt oci förnekas af honom sjelf, som no erinrar
sig att det var hans dekreter, som vållade Carl
X:s afsättning.
ödoDet ser ut; som någon köld inträffat mellan
Löädvig Filip ock konung Leopold: Man tror att
jernvägen emellan -Cöln- och Ostende: är ett skäl;
men äfven att sättet hvarpå belgiska throntalet
omtalar Drottning Vietorias besök i Belglen;skall
väckt. den försthämhndes missnöje: Franska och
ehgelska kabinetten underhandla nemligen just nu,