ööska E. M. till denna lyckliga tilldragelse, hafva vij Håden underkasta Dess nådiga pröfning följande enkla betraktelser: 1. Miinistrarne hafva lagligen upphört i sina befattningar, och ingen af dem kan utöfva dessa intill dess E. M. gör ett fritt bruk af sitt kongl. prerogativ. 2. Till föjd af de olyckliga omständigheter, genom hvilka de, som utgjorde den provisoriska styrelsen, haft att framgå, hafva deras rykte och inflytelse blifvit på tre månaders tid mera kränkta än många mäns, hvilka under lyckligare tider i åratal innehaft makten. 3. Ställda, såsom de hafva varit det, emot sin egen vilja; i nödvändighet att handla i den revolutions sinne, som upplyftat dem, anse de sig vara de minst passande för invigningen af den laglighetens nya tidräkniug, under hvilken Eders Maj:t förer sina förfåders spira med allmänt bifall och tröstande förhoppningar. g 4. Altid benägna att uppoffra sig sjelfva för sitt fosterland och sin drottning, och att-fortfara att meddela råd så vidt E. M. täckes rådfråga dem angående organisationen af en parlamentarisk ministår, som är i stånd att gifva en värdig början åt den andra Isabellas efterlängtade regering, bönfalla de hos E. M. endast om en nåd; såsom belöning för de tjenster, de varit i tillfälle att göra — den, att E. M. täckes tillåta dem att återvända till privatlifvet, då de vilja uppsända lifliga önskningar för, att E. M:ts regering måte blifva så lång och lycklig, som Spaniorerne det förtjena genom sina ständiga offer för den konstitutionella thronens sak. Madrid den 40 November 1843, vid Eders Maj:ts kongl. fötter: Joaquin Maria Lopez. Fermin Caballero. Mateo Miguel Ayllon. . Joaquin de Frias. FransiseoSerrano. Hennes Maj:ts svar var, som vi redan pämnt, ett kongl!. dekret, som konfirmerade alla de ofyannämnda mMinistrarne i deras poster, för närvarande. Det tal, som ministern Lopez höll i Cortes, till tacksägelse för kongressens förtroende-votum, bestod till stor del af sjelfberöm för sig och sina medbröder... Våra önskningar, vårt hopp äro uppfyllda. Vi emottogo en splittrad nation, vi aflemna en enig och fast.. Vi möttes af passionernas skri, vi hafva bringat passionerna till tystnad. Vi mötte intressen i strid, och lemne dessa nu i harmoni. Vimötte ett chaos och lemma efter oss en thron. Gud har-frälsat landet; Gud har frälsat drottningen.n Allt detta, säger ett engelskt blad, är ganska vackert och epigrammatiskt, men alltigenom inbilladt och osannfärdigt. Besynnerligt nog hafva koalitionsmännen så länge upprepat för sig sagan om Esparteros afsigt, att förlänga sitt regentskap, att de sjelfve nu synas tro derpå. Pe kunna likväl icke framte ett enda bevis derpå. Tvertom vittnar allt hvad han gjort om en alldeles motsatt afsigt,, emedan han aldrig använde något enda af de medel; som de maktägånde vänligen hafva att tillgå, för att vinna popularitet. och armeen, utan lät sin myndighet undergräfves och krigshären mutas ifrån sig, under detrhan, en beskedlig och lätt sällskapsmenniska, nöjde sig med att spela rollen af.en Rot dYvetot lugn att kunna säga sig icke hafva öfverträdt ett jota af grundlagen, 0. S. Vv. Ingen visste bättre än Olozaga huru löjligt det var, då ham först uppkhof ropen: Dios salve la pais, Dios salve Ja Reinav, och de andra borde nu rodna, att eftersäga detta. Farans stund för drottningen börjar just då, när nationen märker att hon är en lekdocka i franska höfvets händer, och att Spansk sjelfständighet är ett tomt Jjud. Också börjar redan spanska tidningspressen att anställa betraktelser häröfver, och påstår, att det segrande partiet ämnar fortfarande genom ett skräcksystem . befästa sin redan godtyckligt utöfvade makt. Den åberopar såsom bevis, den olagliga och hårda behandlingen emot personer, som på blotta misstankar hållas i svåra fångelser, och hvaribland tre redaktörer af en frisinnad tidning, Eco, under förevändning att de äro delaktige i mordförsöket mot Narvaez, men i verkligheten blott för att hindra deras politiska verksamhet. FRANERIKE. Ett rykte påstårs, att. Konung Ludvig Filip skall hafva till samtlige erkebiskopar och biskopar aflåtit. ett.af honom sjelf underteknådt bref, hvari dessa allvarligeh uppmanas att inställa striden mot universitetet, såvida ej regeringen skall vidtaga. stränga åtgärder. Polisprefekten har antydt Furst Polignac och Hr de Peyronnet, att lemna Paris. Rätta anledningen: till; detta steg omtalas olika: men man tror att det i synnerhet härleder sig från konungens missnöje öfver, att de icke personligen tacskat. Honomsför den meddelade amnestien. Marskalk Sebastiani hade hos konungen lagt sig ut för befallningens återkallande, men H. M. då skyllt på, att de misstänktes för politiska stämplingar. Då marskalken svarat, att furst Polignac väl ej reste med 4: små barn, om han förehade dylikt, hade konungen yttrat: han kunde väl åtminstone sjelf hafva skrifvit till mig, såsom Peyronnet gjort. Man ser deraf, att enskild ovilja är med i spelet. JAtt:Polignace skulle haft för afasigt. att: resa till Hertigen af Bordeaux, är ej troligt oci förnekas af honom sjelf, som no erinrar sig att det var hans dekreter, som vållade Carl X:s afsättning. ödoDet ser ut; som någon köld inträffat mellan Löädvig Filip ock konung Leopold: Man tror att jernvägen emellan -Cölnoch Ostende: är ett skäl; men äfven att sättet hvarpå belgiska throntalet omtalar Drottning Vietorias besök i Belglen;skall väckt. den försthämhndes missnöje: Franska och ehgelska kabinetten underhandla nemligen just nu,