AA NU BRRIMUSTFULLLIA IUTOL ULIGTR DIR IVTRRMUL UTI t
Ibonom mot vice kronofogden Lindergren, å jäfs a
YIseende framställda anmärkningen, att Lindergren :
1 I Cronas vederdeloman, derföre att Crona lagsökt honor
-Ihos Konurgens befallningshafvande i länet; och en:
jäfvet tillkommit efter det af Lindergren här aflas
I vittnesed, pröfvar, med stöd af 47 kapitlet 43 (
, Rättegåvgs-balken, rätten skäligt att ogilla anmärk
J ningen och tillägga vittnesberättelsen det vitsord de
Ii öfrigt kan förtjena.
! Hvad sjelfva saken angår, så har mot kronofogde
I Crona förekommit: att han, åren 1844 och 1842, ti
lauditören Engdahl, som i Hr lagmannen friherre
I Klintebergs-domsaga hade om händer stämplade pap
persförsäljningen, lemnat sådant papper för Två tu
Isende trehundradefemtio riksdaler, enligt de beräk
ningar deröfver Engdahl sjelf gjort; att flere vittne
åsett det Crona, sommartiden förstberörde år, i Ver
peshult vedervågat kartor med Tio riksdalers valör
ett så kalladt roulette-spel; att baron Å. Posse vitt
I nat det Crona, rörande sin åtkomst till dessa karto
I uppgifvit, att han korrt förut från Stockholm erhålli
lett parti biläggningskartor till värde af. 2 eller 309
;Irdr bko; att Crona sistlidet år lemnat sin broder, in
Ispektoren Crona, biläggningskartor med 50 rdrs stäm
pelvärde; att sommartiden samma år notarien Kni
berg fått af Crona till försäljning emottaga karto
till belopp af 600 rdr; att Crona, under höste-tinge
I berörde år med Sunnerbo härad, hvarest Kniberg bi
Aträdde vid tingsgöromålen, afsändt sin son till tings
Istället Ljungby och affordrat Kniberg liqvid för kar
Ttorne, hvilka, med undantag för ett belopp af 47 rdr
Kniberg visade sonen vara osålda; att kort derefter
sedan Husberg redan blifvit häktad, Kniberg fåt
emottaga en anonym skrifvelse, hyari han dock trod
de sig igenkänna. Cronas händsvil, af innehåll att de
anförtrodda godset borde väl vårdas och icke utlem
nas; att domhafvanden i Sunnerbo härads-rätt Hi
häradshöfding Enceqvist, som derefter granskat kar:
torne, hvilka han förut lofvat Kniberg att till tings
expeditionerne använda, funnit dem olika med rigti-
ga kartor och derföre tillstyrkt Kniberg att öfverlem-
na dem till Konungens befallningsbafvande i länet;
att icke destomindre och ehuru Kniberg dåmera
misstänkte kärtornes äkthet, han dock, för att åter-
bekomma sin derför utgifne förbindelse, återlemnat
dem till Crona, som under ransakningen hit ingifvit
dem; samt att vid granskning af inkomne handlingar
från Hr lagmannen Klintebergs domsaga befunnits,
att falska kartor, under de två sista åren, blifvit der-
städes använda för ett belopp af 4627 rdr bko.
Med anledning häraf har Crona uppgifvit, att han
år 4840, dels för skuldfordran och dels mot skyldig-
het att framdeles redovisa, af aktuarien Porath. som
i Stockholm hade karteförsäljning om händer, emot-
tagit kartor till belopp, hvilketCronasmåningom ökat
från först uppgifneb 500 tilks43005-1dr; att af dessa
kartor Crona försålt till -Engdabl för. högst 4000 rdr;
att ett parti kartor med ungefär: 200 rdr stämpelvärs
de, som Crona sistlidne höst afsandt till Engdahl,
men återbekommit, emedan Engdahl ryktesvis erfarit
att falska (kartor voro i omlopp, icke destomindre blifvit
af Crona till Engdahl återsända, afånledning som Crona
uppgifvit, att beloppet ingått i en större af Engdahl
för kartor uthändigad skuldsedel; att Crona cj sjelf
börtspelt kartor i Verpesbult utan dettaskett af baron
Pos:e, som på begäran och i stället för penningar,
hvilka Crona för tillfället ej ägde, fått af Crona låna
kartor, värde 80 rdr bko; att Crona ej uppgifvit så
beskaffad åtkomst till kartorne som baron Posse vitt-
nat; att i afseende på tiden då brodren inspektoren
Crona erhållit kartor af kronofogden Crona, denna
först förmenat att det skett för fyra år sedan, men
slutiigen vidgått att kartorne lemnades sistlidet år;
att allt hvad Crona hade öfrigt af Porathska karte-
partiet blifvit, sommartiden sistlidet år, för att för-
säljas öfverlemnadt till notarien Kniberg; att Crona
ej skrifvit det anonyma brefvet till honom och ej haft
sig bekant att dessa kartor eller dem Crona i öfrigt
innehaft varit falska; samt att Crona ej kunde med-
gifva, det de i Hr lagmannen Klintebergs domsaga af
Engdahl utspridda kartor blifvit af Crona försålda.
Detta och hvad i öfrigt mot kronofogden Crona
förekommit, har af rätten blifvit pröfvadt, och eme-
dan Crona ej i ringaste mån giltat göra sannolik sin
uppgift, det han från aktuarien Porath, som icke haft
karteförsäljning omhänder, emottagit de kartor han
innehaft och hvilka dessutom med två hundradetretio
riksdaler öfverstiga det belopp Porath skall hafva
lemnat; ty och som de genom auditören Engdahl af-
yttrade kartorna, så vidt de blifvit för rätten tillgäng-
ige, äfvensom de kartor, hvilka Crona. sjelf vid: dom-
tolen företedt,; befinnas falska och tillverkade med de
103 Husberg anträffade stämplar, samt Crona sjelf un-
lanröjt allt tvifvel om hans vetskap af denna kar-
ornas beskaffenhet, genom sin föregifna åtkomst, hyvil-
en destomera saknar antaglighet, söm Porath kort
fter det att kartorne skola blifvit lemnade rymt från
iket för skuld, utan att Crona giltat förebära att Po-
ath : derförinnan fordrat redovisning för det till. för-
äljning anförtrodda papperet; - alltså och änskönt rät-)
en ej kan anse, Crona delaktig i förfalskningen, eller,
mot sitt nekande, öfvertygad att hafya lemnat. Engs
lahl de kartor; hvilka befunnits vara falska, varder
ikväl han, kronofogden Crona, som till notarien Kni-
erg försålt veterligen falska kartor och derigenom
vikligen dragit under sig kronans ingäld, dömd att,
aligt 45 kapitlet 48 Missgerningsbalken, stånda dub-
el tjufsrätt och således, i förmågo af förut åberopade
grum, att böta sexdubbla värdet af det från Kni-
erg såterlemnade kartepartiet; med tre tusende fyra-
undrade nittioåtta riksdaler banko till treskiftes, el-
;r om tillgång dertill brister, att plikta med fängelse
id vatteu och. bröd å länsbäktet i tjuguåtta dagar,
varförutan han skall undergå offentlig kyrkoplikt.
fen då innehafde falska kartor till rätten aflemnats,
an ersättningsskyldighet Crona ej åläggas.
4:0 Rörande notarien Meurling, har rätten först att
ttra sig öfver den af honom framställda jäfsanmärk-
ing mot bröderne faktoren och konstförvandten Ro-
enberg, hvilka begge i saken vittnat; och enär den
2dnare af dem erkännt, att ban hos herr t. f. polis-
västaren Bergman angifvit hvad han mot Meurling
ände och derefter blifvit såsom vittne: hörd, så och
när emellan denne angifvare och faktoren Rosenberg
et skyldskapsförhållande äger rum, hvilket, enligt 17
apitlet 7 S rättegångs-balken medförer jäf, pröfvar,
förmågo . af nyssberörde, lagrum, rätten skäligt för-
lara bröderne Rosenberg såsom vittnen emot Meur-
ng jäfvige, hvadan å deras utsago afseende ej får
stas.
Hvad nu sjelfva saken vidkommer, så har Meurling
ppgifvit,. att han, ifrån Mars månad sistlidet år, af
varanden Husberg, som skall uppgifvit sig vara kar-
Arc äliNINOCSMAN hän I Aman AK Ad kullar Manr