består deruti, att för hvad de yrka, alltid anför
grunder, skäl och bevis, vid hvilka allmänhete
funnit anledning att fästa sig, enär de icke blifvi
vederlagde. Att ett tyskt hofråd, hofrättsråd elle
till och med en hofsekter, som genomreser landet
kan besitta nog skarpsinnighet, att bedöma förbål
landen i Sverige och deröfver yttra sig grurdligt
vilja vi för ingen del! bestrida, då åtskilliga utländ
ningar förut derpå gifvit vackra exempel. Me
huru det står till med den gode Ziemessens grund
lighet, har åtminstone icke insändaren i Biet p
ringaste sätt låtit någon märka. De tomma flosk
ler, ban från Z. citerar, äro verkligen i sitt sla
så originella, att det vore skada, om deicke vun
ne en ännu vidsträcktare publicitet. Vi skola gj
ins. tillhanda härmed; och det blir sannerligen ic
ke vår, utan hans skuld, om genom hans egn:
anföranden en viss obehaglig dager blir kastad pi
håll, som vi helst skulle vilja se, så vidt görligt
fredade derifrån; men som Sv. Biet tyckes bemö
da sig om att på allt möjligt sätt inför allmän
heten förlöjliga.
Den lika aktade embets- och vetenskapsman
nen W. Ziemessen, har år 4844 utgifvit en at
handling Ueber Ehe und Ehescheidung nach Schwe-
dische Rechte. (Om äktenskap och äktenskapsskill-
nad enligt Svensk lag.) Författaren tillegnar Sve:
riges konung sin bok, och gifver i dedikationer
Hans Maj:t följande underrättelse:
E. K. Moj:t har under sin ärofulla regering icke
allenast upplyftat nationen till en bög grad af yttr
välstånd, utan äfven bemödat sig att på alla möjlig
sätt upplifva och befästa folkets rälts- och sedlighets-
känsla — icke gerom hastiga det gamla vördnadsbju-
dande kullstörtande reformer, utan på ett naturenligt
sätt i öfverensstämmelse med tidens och erfarenheten:
fordringar — icke genom ett öfversvinneligt mått aj
uppplysning ofvanifrån utan genom förädling af stam.
mens rötter. Hvart man ock må vända sitt öga i
E. E. M:ts vidsträckta rike, mötes man af oförgängli-
ga minnesmärken af E. K. M:ts visa omsorg för be-
fordrande och stärkande af den religiösa och mora-
liska sinnestämning, som från uråldern utgjori et!
drag i svenska nationalkarakteren. I det jag företog
mig, att för mina landsmän framställa en bild af det
äktenskapliga lifvet hos E. K. M:ts folk, har jag til-
lika erinrat om den eviga sanning, att uti äktenska-
pets helgd ligger den säkraste borgen för statens väl;
och tidens förderf skall a!drig lyckas taga öfverhand,
sålänge familjelifvets band bibehållas i sin naturliga
frihet och renhet. Må det lyckas E. K. M:ts välsig-
nelserika bemödanden att bevara nationen från nyhe-
ter, härledande sig från falskt liberala abstraktioner
hvarigenom grundvalen för dess sedlighets tillstånd
icke allenast skakas, utan kan till och med undergräf-
Vvas.n
Härefter kommer nu Biets ins. och omtalar huru
saken vill synas för en opartisk. Den opartiske,
hvarom här är fråge, skall väl vara Biet sjelf, el-
ler dess insändare. Det bör icke lemnas oanmärkt,
säger han, att bofrättsrådet Z., om icke insändea-
ren alltför mycket bedrager sig), (något litet tår
ej hjelpa med), under sednare åren besökt Sveri-
ge och sjelf från nära håll betraktat förhållandena
derstädes; fastän med en klarare blick och ett
fördomsfriare sinne än våra Dagbladsförfattare.,
Ljuset i br Z:s blick och fördomsfribheten i hans
sinne hafva väl genom ingenting bevisat sig; men
de äro säkert sjelfklara, likasom hans värde fram-
för alla våra dagbladsskrifvare måste vara obetvif-
veligt, då ban mäktat gifva den högsta orten upp-
lysningar om hvad den uträttat, som inga af vå-
fra dagblad, ej en gång Sv. Biet, hittils varit i
stånd att meddela.
Imedlertid tyckas tvenne andra föremål, utom
det aldrabögsta, ligga insändaren ännu mera om
bjertat. Det är upphöjandet 4) al den Episkopalc
inrättningens förträfflighet i Sverige: samt 2) a
H. E. grefve Rosenblads förträfflighet. Ditåt sy
tar tydligen alltsammans; och det skulle verk-
ligen vilja synas, som om Hofrättsrådet egent-
ligen blott för dessa tvenne stora ändarsål gjor
sin lyckliva resa i Sverige, och derom utgifvi
sin bok. Låtom oss höra om den inrättning, sor
;med rätta anses för glanspunkten i Svenska kyr-
koförfattningen:
Dei vill synas, säger insändaren, som den skarp:
sinnige och mångsidigt bildade förf. uppfattat vigler
af Biskopsembetena och den. Episcopala tnrättnin
gen i Sverige. Att Svenska kyrkan kommit till de
anseende den åtvjuter, bibehållit sig så ren frår
schismatiska sekter och kan inom sitt sköte uppviss
sådana eminenta talenter, derför har hon enligt ins:
, anke fill en stör del att tacka den Episcopala in