består deruti, att för hvad de yrka, alltid anför grunder, skäl och bevis, vid hvilka allmänhete funnit anledning att fästa sig, enär de icke blifvi vederlagde. Att ett tyskt hofråd, hofrättsråd elle till och med en hofsekter, som genomreser landet kan besitta nog skarpsinnighet, att bedöma förbål landen i Sverige och deröfver yttra sig grurdligt vilja vi för ingen del! bestrida, då åtskilliga utländ ningar förut derpå gifvit vackra exempel. Me huru det står till med den gode Ziemessens grund lighet, har åtminstone icke insändaren i Biet p ringaste sätt låtit någon märka. De tomma flosk ler, ban från Z. citerar, äro verkligen i sitt sla så originella, att det vore skada, om deicke vun ne en ännu vidsträcktare publicitet. Vi skola gj ins. tillhanda härmed; och det blir sannerligen ic ke vår, utan hans skuld, om genom hans egn: anföranden en viss obehaglig dager blir kastad pi håll, som vi helst skulle vilja se, så vidt görligt fredade derifrån; men som Sv. Biet tyckes bemö da sig om att på allt möjligt sätt inför allmän heten förlöjliga. Den lika aktade embetsoch vetenskapsman nen W. Ziemessen, har år 4844 utgifvit en at handling Ueber Ehe und Ehescheidung nach Schwedische Rechte. (Om äktenskap och äktenskapsskillnad enligt Svensk lag.) Författaren tillegnar Sve: riges konung sin bok, och gifver i dedikationer Hans Maj:t följande underrättelse: E. K. Moj:t har under sin ärofulla regering icke allenast upplyftat nationen till en bög grad af yttr välstånd, utan äfven bemödat sig att på alla möjlig sätt upplifva och befästa folkets rältsoch sedlighetskänsla — icke gerom hastiga det gamla vördnadsbjudande kullstörtande reformer, utan på ett naturenligt sätt i öfverensstämmelse med tidens och erfarenheten: fordringar — icke genom ett öfversvinneligt mått aj uppplysning ofvanifrån utan genom förädling af stam. mens rötter. Hvart man ock må vända sitt öga i E. E. M:ts vidsträckta rike, mötes man af oförgängliga minnesmärken af E. K. M:ts visa omsorg för befordrande och stärkande af den religiösa och moraliska sinnestämning, som från uråldern utgjori et! drag i svenska nationalkarakteren. I det jag företog mig, att för mina landsmän framställa en bild af det äktenskapliga lifvet hos E. K. M:ts folk, har jag tillika erinrat om den eviga sanning, att uti äktenskapets helgd ligger den säkraste borgen för statens väl; och tidens förderf skall a!drig lyckas taga öfverhand, sålänge familjelifvets band bibehållas i sin naturliga frihet och renhet. Må det lyckas E. K. M:ts välsignelserika bemödanden att bevara nationen från nyheter, härledande sig från falskt liberala abstraktioner hvarigenom grundvalen för dess sedlighets tillstånd icke allenast skakas, utan kan till och med undergräfVvas.n Härefter kommer nu Biets ins. och omtalar huru saken vill synas för en opartisk. Den opartiske, hvarom här är fråge, skall väl vara Biet sjelf, eller dess insändare. Det bör icke lemnas oanmärkt, säger han, att bofrättsrådet Z., om icke insändearen alltför mycket bedrager sig), (något litet tår ej hjelpa med), under sednare åren besökt Sverige och sjelf från nära håll betraktat förhållandena derstädes; fastän med en klarare blick och ett fördomsfriare sinne än våra Dagbladsförfattare., Ljuset i br Z:s blick och fördomsfribheten i hans sinne hafva väl genom ingenting bevisat sig; men de äro säkert sjelfklara, likasom hans värde framför alla våra dagbladsskrifvare måste vara obetvifveligt, då ban mäktat gifva den högsta orten upplysningar om hvad den uträttat, som inga af våfra dagblad, ej en gång Sv. Biet, hittils varit i stånd att meddela. Imedlertid tyckas tvenne andra föremål, utom det aldrabögsta, ligga insändaren ännu mera om bjertat. Det är upphöjandet 4) al den Episkopalc inrättningens förträfflighet i Sverige: samt 2) a H. E. grefve Rosenblads förträfflighet. Ditåt sy tar tydligen alltsammans; och det skulle verkligen vilja synas, som om Hofrättsrådet egentligen blott för dessa tvenne stora ändarsål gjor sin lyckliva resa i Sverige, och derom utgifvi sin bok. Låtom oss höra om den inrättning, sor ;med rätta anses för glanspunkten i Svenska kyrkoförfattningen: Dei vill synas, säger insändaren, som den skarp: sinnige och mångsidigt bildade förf. uppfattat vigler af Biskopsembetena och den. Episcopala tnrättnin gen i Sverige. Att Svenska kyrkan kommit till de anseende den åtvjuter, bibehållit sig så ren frår schismatiska sekter och kan inom sitt sköte uppviss sådana eminenta talenter, derför har hon enligt ins: , anke fill en stör del att tacka den Episcopala in