stående skuld för af honom köpte silfverpjeser och ett
fickur; att lektor Sjöstrands berättelse, om hvad vid
häktningstillfället tilldragit sig i allmänhet, är riktig.
utan att undantagen derifrån blifvit uppgifne; att
stämplarne och det mera, som i Husbergs skrif-
bordslåda funnits, blifvit honom tillfördt af Meur-
ling, som dagen förut, eller den 43 November,
besökt Husberg å Thelestadt, och, då Husbergs tid
ej tillät honom att med Meurling samtala i en den-
nes angelägenhet, på begäran fått tillåtelse, att i skrif-
bordet få inlägga e saker, han innanföre sin ytter-
rock, i ett silkeskläde, medförde, hvarefter han skall
hafva medtagit nyckeln till sådan; att Husberg i så
måtto ändrat denna berättelse, som han, erinrad om
omöjligheten att på sådant sätt föra jernstämplarne,
förmodat, att Meurling burit dem i rockfickorna; att
för rengöring af Husbergs skrifrum å Skyesqvarn der-
städes å golfvet befintligt makuleradt papper blifvit af
hustrun uppbrändt; att Hurberg icke makulerat stads-
kassören Montelii kartor eller igenkänt sin handstil å
de falska kartor, hvilka, under Husbergs försäljnings-
befattning, blifvit i Hr lagmannen Elfvings domsaga
utspridde; att Husberg icke försålt kartor hvarken
till Niisson eller Meurling, men att denne så väl i
Stockholm, under Husbergs vistande der, från Novem-
ber månad 4844 till Mars påföljande året, tillbjudit
Husberg att köpa kartor med rabatt, samt sedermera,
efter Husbergs återkomst hit, skriftligen förnyat dewua
förslag och medgifvit 30 procei:ts rabatt, om köp af-
slöts för 4,000 Rdr, hvilka bref Husherg dock lemnat
obesvarade. (Forts. följer.)
SVA