Article Image
jats i afseende å kronans undsättningstagare, grosshandlaren Liljevalch måtte få tillgodonjuta afskrifning al så stort belopp, som bevisligen kunde styrkas att han af de undsättningstagare, till hvilka han lemnat spannemål, antingen alls icke kunde utbekomma i följd af deras medeilöshet, eller åtminstone icke utan att genom utmätning uttaga den yttersta skärfven. Z-—-6 (Slut e. a. g.) ons (Insändt.) Att folkundervisningen ändtligen blifvit föremål för vederbörandes omtanke, bör på det högsta glädja hvar och en, som insett vigten af denna maktpåliggande sak. Önskligt är nu, att vid detta verks bedrifvande inga sådana misstag måtte göras, som kunna hafva ett menligt inflytande på den goda saken. Ins., som äger någon erfarenhet i barns undervisning, har derföre velat uttala ett ord i sinom tid, angående en lifsfråga i undervisningsverket. Man synes i de föreskrifter, som utkommit, i synnerhet från domkapitlet i Upsala, hylla den principen, att religionsundervisningen bör vara a och o i den allmänna folkbildningen, äfvensom densamma förr varit allmänt gällande. Må man benäget ursäkta Ins., att han icke kan obetingadt gilla en sådan princip. Det är bekant, att man vid alla kunskapers bibringande ändamålsenligast går progressift till väga från det lägre till det högre och ej tvärtom, såvida man ej vill skämma bort sin sak genom en skadlig kräftgång. Barn med så outbildade begrepp som vår allmoges fordra ock, att föremålen för deras undervisning så mycket som möjligt åskådliggöras, och lycka är det, om man på detta sätt kan göra sig begriplig. Hvadan kommer derföre så mycken tanklöshet och så mycket oförstånd bland menigheten? Jo deraf, att när man trott sig göra sin sak som bäst, man varit mycket angelägen om att lära dem pladdra katekesen utantill, men aldrig lärt dem tänka. Vid nattvardsundervisningen her man velat börja med det sednare; men det är ej så lätt att kurera gamla misstag, och derpå kan detta förfarande tjena som ett Bevis. Att så förr varit har ej kunnat hjelpas, då ingen folkundervisning funnits; men nu borde man Handtera saken litet varsammare, om man vill göra något deråt med allvar. Ville man vara elakjsskullesman kunna framkasta den suppositionen;-ått vederbörande, som nästan blifvit tvungne till saken genom det allmänna påträngandet, ändock ville: på detta sätt hålla den in statu quo. Det är hvarje förståndig landtman bekant, att man på en nyodlad jerd ej utsår den vigtigaste säden utan hvad vi kalla lättsäd; men sedan jorden hunnit till den högsta orad kultiveras, besås den fördelaktigt med krafligare säd. Af allt detta må ingen draga den slutsats, att Ins. vill utesluta den religiösa undervisningen från folkskolan, samt att ban hyser nåsot slags likgiltighet för densamma. Han ville olott antyda, att dermed bör varsamt förfaras, samt varna för missbruk, som så mycket lättare kunna inrita sig, då undervisningen skall lemnas händerna på lärare, som sjelfva äro obildade;. y en kurs genom seminarium kan omöjligen fullkomna deras bildning. Då det genom den kongl. tadgan om folkundervisningen är presterskapet i örsamlingarne ålagdt, alt äfven lögga hand vid unlervisningen i folkskolan, synesssmati med skäl unna befria den-ostuderade skoläraren från bielförklaring och beldrevöfverlemnivadlensamma åt resterskapet. Endast af kärlek för den vistiga aken bar Ins. velat framställa dessa råd och ernringar, på det ej genom en orätt behandling det eliga må förlora silt. rätta wärde för de unga sinena samt urarta till svärmeri, kallsinnighet eller kenhelighet, af hvilket onda vi ty värr hafve illräckligt förut både bland bögre och lägre. Också en prestman. emm

24 november 1843, sida 3

Thumbnail