jats i afseende å kronans undsättningstagare, gross-
handlaren Liljevalch måtte få tillgodonjuta afskrif-
ning al så stort belopp, som bevisligen kunde
styrkas att han af de undsättningstagare, till hvil-
ka han lemnat spannemål, antingen alls icke kun-
de utbekomma i följd af deras medeilöshet, eller
åtminstone icke utan att genom utmätning uttaga
den yttersta skärfven. Z-—-6 (Slut e. a. g.)
ons
(Insändt.)
Att folkundervisningen ändtligen blifvit före-
mål för vederbörandes omtanke, bör på det hög-
sta glädja hvar och en, som insett vigten af den-
na maktpåliggande sak. Önskligt är nu, att vid
detta verks bedrifvande inga sådana misstag måt-
te göras, som kunna hafva ett menligt inflytande
på den goda saken. Ins., som äger någon erfa-
renhet i barns undervisning, har derföre velat
uttala ett ord i sinom tid, angående en lifsfråga
i undervisningsverket. Man synes i de föreskrif-
ter, som utkommit, i synnerhet från domkapit-
let i Upsala, hylla den principen, att religionsun-
dervisningen bör vara a och o i den allmänna
folkbildningen, äfvensom densamma förr varit all-
mänt gällande. Må man benäget ursäkta Ins.,
att han icke kan obetingadt gilla en sådan prin-
cip. Det är bekant, att man vid alla kunskapers
bibringande ändamålsenligast går progressift till
väga från det lägre till det högre och ej tvärt-
om, såvida man ej vill skämma bort sin sak ge-
nom en skadlig kräftgång. Barn med så outbil-
dade begrepp som vår allmoges fordra ock, att
föremålen för deras undervisning så mycket som
möjligt åskådliggöras, och lycka är det, om man
på detta sätt kan göra sig begriplig. Hvadan
kommer derföre så mycken tanklöshet och så
mycket oförstånd bland menigheten? Jo deraf,
att när man trott sig göra sin sak som bäst, man
varit mycket angelägen om att lära dem pladdra
katekesen utantill, men aldrig lärt dem tänka.
Vid nattvardsundervisningen her man velat börja
med det sednare; men det är ej så lätt att ku-
rera gamla misstag, och derpå kan detta förfa-
rande tjena som ett Bevis. Att så förr varit har
ej kunnat hjelpas, då ingen folkundervisning fun-
nits; men nu borde man Handtera saken litet
varsammare, om man vill göra något deråt med
allvar. Ville man - vara elakjsskullesman kunna
framkasta den suppositionen;-ått vederbörande,
som nästan blifvit tvungne till saken genom det
allmänna påträngandet, ändock ville: på detta sätt
hålla den in statu quo. Det är hvarje förstån-
dig landtman bekant, att man på en nyodlad jerd
ej utsår den vigtigaste säden utan hvad vi kalla
lättsäd; men sedan jorden hunnit till den högsta
orad kultiveras, besås den fördelaktigt med kraf-
ligare säd. Af allt detta må ingen draga den
slutsats, att Ins. vill utesluta den religiösa under-
visningen från folkskolan, samt att ban hyser nå-
sot slags likgiltighet för densamma. Han ville
olott antyda, att dermed bör varsamt förfaras,
samt varna för missbruk, som så mycket lättare
kunna inrita sig, då undervisningen skall lemnas
händerna på lärare, som sjelfva äro obildade;.
y en kurs genom seminarium kan omöjligen full-
komna deras bildning. Då det genom den kongl.
tadgan om folkundervisningen är presterskapet i
örsamlingarne ålagdt, alt äfven lögga hand vid un-
lervisningen i folkskolan, synesssmati med skäl
unna befria den-ostuderade skoläraren från bi-
elförklaring och beldrevöfverlemnivadlensamma åt
resterskapet. Endast af kärlek för den vistiga
aken bar Ins. velat framställa dessa råd och er-
nringar, på det ej genom en orätt behandling det
eliga må förlora silt. rätta wärde för de unga sin-
ena samt urarta till svärmeri, kallsinnighet eller
kenhelighet, af hvilket onda vi ty värr hafve
illräckligt förut både bland bögre och lägre.
Också en prestman.
emm