a og AT sjelfva voro tillräckligt talande och utförliga utan kommentarier, hvilket ock syntes deraf, att de en lång tid utgjorde nästan uteslutande samtalsÄmnet i stad och land. Men härtill kommer ännu ett annat skäl för Aftonbladets tystnad, för egen räkning, hvilket vi måhända nu, förstår sig också i egenskap af nödvärn, böre nämna. Det träffar sig nemligen så, att inspektoren Grave har flera notabla slägtingar;, och deribland en kusin, med namnet Magnus Jacob Crusenstolpe, en ryktbar skriftställare, som bland annat författat det såkallade åttonde brefvet om ställningar och förhållanden, Hade Aftonbladet nu företagit sig att följa hela det redan i sig sjelf vidlyftiga Gravemålet i alla dess detaljer med ledande artiklar, så hade det måhända haft svårt att undvika att, såsom den gamle bekante, säger, serskildt påpeka och kommentera såsom någonting anmärkningsvärdt, att assessor Crusenstolpe, som, med sin noggranna kännedom af affärerna, icke gerna kunnat pi åratal sakna all kunskap om Graves bekymmersamma förhållanden och anledningen dertill, alldeles uraktlåtit att söka verka något för denne sin kusin under de båda åren 4834 och 4852, då Hr Crusenstolpe hade fritt tillträde till Hans Maj:t Konungens person utan att ens behöfva anmälas, och då han följaktligen icke alldeles kunnat sakna tillfälle att underrätta Fans Maj:t om förbållanderna vid egendomarne i Norrbotten samt Graves bekymmersamma ställning. Vi hade åtminstone haft anledning till den frågan, hvarföre Hr Crusenstolpe, ehuru praktiserad jurist, icke ens erbjöd sin kusin biträdet af sin lagfarenhet och skriftställaretaläng under rättegången, helst då det var bekant, att Grave, såsom mindre bekant härstädes, befann sig i verklig förlägenbet i detta afseende. Vi anföra dessa omständigheter icke såsom något klander, utan endast för att visa, buru lätt man kan uppkasta frågor och anmärkningar, och att den gamle bekante haft ganska god tid för sina vinkar under de föregående åratalen. Det är ganska möjligt, att Hr Crusenstolpe verkligen gjort sig någon möda för alt bjelpa sin kusin tillrätta i hans så intressanta sak, och vi skole med nöje mottaga och kungöra all den upplysning, som i detta afseende kan lemnas; men af hvad vi hittills känna, så lärer det i alla fall när allt kommer omkring, vara. genom Aftonbladet, allmänheten erhållit all den kunskap den äger om detta i hög grad märkvärdiga mål. Det föregående kunde måhända redan vara nog såsom genmäle på hvad författaren till det åttonde brefvet yttrat beträffande Aftonbladet och dess redaktion, i synnerhet som en tidnings karakter och handlingar ligga tillräckligt öppna för allmänheten; för att efter en längre tidsföljd lemna ett tillräckligt tillfälle att bedöma dess karakter. Men eftersom vi en gång börjat, kan! det ej skada att föra saken till slut, emedan det: öfriga kan blifva ganska kort: Författaren åberopar såsom en varning emot förtjusningsfebern det-stora anslaget till fängelsebyggnaderna vid sista riksdag och ställer denna varning indirekt till oppositionstidningarna så, att det lätt kan synas, som om de hade del i denna sak. Åter glömska och misstag. Både Aftonbladet och, som vi vilje minnas, Dagligt Allebanj l l da yttrade sig, och det ganska varmt, emot denna öfverdrifna frikostighet. Bland de vackra insinuationerna mot Aftonbladet, är äfven att..det skulle stå i beroende af polisen i Hufvudstaden i följd af tecknad borgen för den person, som ingått kontrakt med drätselkommissionen om renhållningen af stadens allmänna platser, och försök göres äfven att väcka misstanka derom, att detta förhållande inverkat på Af-! tonbladet till fördöljande af missbruk af polismakten. Två ytterst för att gifva stöd åt denna insinuation, och med dessa exempel förhåller det sig som med hela den föregående bevisningen. Det ena angår ett af futtiga exempel citeras! Aftonbladet citeradt märkligt mål angående kammarskrifvaren Ullgrens arrestering. Aftonbladet är den enda tidning som omtalat detta mål; menl det oaktadt, insinuerar förf. mot Aftonbladet såsom en eftergifvenhet mot polisen, att det ej genast blifvit omtaladt, och säger att målsägaren långt . förut förgäfves yrkat, att finna plats i Aftoabladet för sin klagan. Härmed förhåller sig så, att då kammarskrifvaren Ullgren, sedan arresteringen hade skett, lemnade till redaktionen en berättelse om förloppet, som onekligen var märkvärdigt, så fick han just af Red. det rådet, att söka laglig upprättelse, emedan föga vore att vinna genom skriftens blotta införande, då hans utsago sannolikt skulle förnekas å andra sidan. Så snart saken var utvecklad vid kämnersrätten, nämndes den äfven i Aftonbladet, och långt ifrån att handlingarnes införande blifvit vägradt, ha vi sjelfve hos herr Utllgrens ombud låtit anmäla vår önskan att erhålla del deraf. Så snart det sker, skall saken äfven: vidare komma till allmänhetens kunskap, hvilket den högligen förtjenar, i fall det förhåller sig så som hera Ullgren uppgilvit. — Det andra faktum, som anföres emot Aftonbladet, är en reflexion derom, att de klagande i ett mål förmodades hafva orätt uppfattat polismästarens mening med en befallning till en näringsidkerska, alt väl få hålla öppet för borgare men ej för åkare. Denna reflexion härledde sig deraf, att saken, som i sig sjelf lät temligen otrolig, refererades, icke på grund af någon skriftlig handling, utan på klagandernes muntliga uppcift, hvilken Red. icke hade rätt att antaga lika med full bevisning. Dessa äro nu de två ofantliga bevisen på Aftonbladets connivence med polisstyrelsen. Deremot har förf. å andra sidan, förmodligenutan afsigt?, glömt, att Aftonbladet i början af Å JO ÅN rr mt (MA ss Fv AN AR FER Ås RR CR ON TAR mm KK KK —