tager, jag vet icke hvarför ni beröfvat mig er närvaro; men hvad jag ej kan vara okunnig om är det mål, mot hvilket ni vandrar. Årelystnaden har vaknat hos er, ni törstar efter utmärkelser och rikedom, och ni vill ta första steget genom det ni blir deputerad. Nåväl, min man, för att uppnå detta mål behöfver ni allmän aktning, för att blifva något måste ni sauvera apparancerna och lefva som en allvarlig och tänkande man. Om jag kunde återskänka er friheten, nu då ni icke mera älskar mig, då skulle jag visst icke tveka; men olyckligtvis förmår hvarken min eller er vilja något idetta fall.Vi hafva barn, för hvilka vi måste lefva. Var utan oro, låt mig bo hos er, ni skall vara lika fri som om jag ej funnes här, jag skall för er blifva hvad ni sielf önskar, er syster, er vän, allt utom er hustru. Ni skall träffa mig så ofta ni har lust dertill; då ni plågas af bekymmer skall jag trösta er, såvida jag förmår det. Ni skall aflägga besök hvar ni behagar, ni råder öfver er sjelf, öfver mig, öfver allt-somfinnes här. Kanhända skall det bli er angenämt att någon gång, till afbrott från era sysselsättningar, smeka era söner och er dotter! ty de skola ju alltid bli er kära? Och för verldens ögon har ni er fam 1j hos er; i ert hus skall ni befrias från många små besvärliga omsorger; för öfrigt är ni mig ingenting skyldig; jag begär inBenting, och var öfvertygad, att hur svår denna roll än må blifva, så skall jag uppfylla den. Det är ju en en lycka, att få lefva så nära er. Allt efter som Eugenie talade, antog Vistors ansigte en annan karakter; ban bugade sig för henne som för ett öfverjordiskt väsende, fattade hennes hand, kysste den vördnadsfullt och en tår 4öll derpå. — Hejda din rörelse, min vän, vi behöfva allt vårt mod, du för att fullända ditt värf och jag för alt framhärda i mitt beslut. Jag är trött,