som: äro tillräckligt oskickliga för att icke väcka
densena eller :andra af de medtäflande makternas
misstankar. PåfVvestolen kommer alltså att inne-
hafvas. af en följd af gubbar, som blifvit valda
under missgynnande omständigheter och dö bort
utan att hafva uträttat det minsta för den stal
de skola styra och utan att någonsin hafva tänkl
på sin efterträdare, den slumpen kommer att till-
sätta. Men Kristenhetens öfverbufvud, ehuru de-
spotiskt, skulle likväl kunna i någon mån ersätt:
bristen på kraft och verksamhet genom mildhet
och välvilja, om en sparsam och väl inrättad ad-
ministration existerade, som kunde fortplanta re-
geringsgrundsatserne och gifva verkställighet åt
den gamles välvilliga beslut. Men är påfven en
gång vald, så är han med detsamma bunden.
Rundt omkring honom herrskar oordning, i för-
valtningen, i lagskipningen; ivfinanserna; och den-
na får han icke störa. Fan fördelar embetena
mellan sina vänner, mellan dem som bidragit till
hans upphöjelse, och de flesta af dessa tänka na-
turligtvis blott på att draga all möjlig vinst af
sitt korta välde. Oerhörda löner, en oafsättlighet,
som försäkrar embetsmannen om strafflöshet; lagar,
som under hvarje ny styrelse undergå förändring,
och slutligen ofelbarhetens öfverflyttande från and-
liga till verldsliga makten, som helgar alla miss-
bruk: sådant förstör provinserna, upprör hvarje
ädelt hjerta och gifver den påfliga regeringen en
påtaglig likbet medden turkiska sultanens elän-
diga regemente. Ståthållarne i provinserna äro
kardinaler, bvilkas förvaltning räcker minst tre
år. Såsom kyrkans furstar omgilva de sig med
ett hof, och ernå ofta en makt, som blott till
skenet är den i Rom undergifven. Samma straff-
löshet tillkommer alla höga embelten, och detta
leder till en godtycklighet, den påfven aldrig kan
motsätta sig.n