så qvallicerade, att de ull den lediga tWUCnSsten Kunna föreslås. De hafva alla, vid ordinationen till prestembetet, med ed förpligtat sig, alt städse förblifva vid den rena evangeliska läran. sådan den i Guds ord, det gamla och nya Testamentet uppenbarad, genom den oförändrade Augsburgiska Bekännelsen samt Upsala mötes beslut antagen och förklarad blifvit, i öfverensstämmelse med hvad stadgadt är i 1 kap. 4 8 Kyrkolagen. De hafva jemväl förbundit sig, att hvarken uppenbarligen förkunna eller utsprida eller hemligen främja deremot stridande lä ror, icke heller bruka anstötliga ordasätt, hvarigesåsom föreskrifvet är i samma kap. 8 2 Kongl. Kyrden 27 Dec. 4799 är stadgadt, att konsistorium icke blott med all uppmärksamhet skall tillse det de för den svenska församlingen antagna Symboliska Böcaf de tjenstemän, som skola undervisa ungdomen och menigheten, hafva afseende på dem, som ick: ulmärka sig genom grundsatser eller meningar, under hvad namn de vara må, hvilka äro stridande emot den rena Evangeliska läran, emedan, om de fingo sig inrota, skulle stor split livgen, utan äfven i den borgerliga sammanlefnaden. Dessa bestämda föreskrifter måste jag ovilkorligen lyda, så kärt mig är att undgå ansvar för nom Guds församling bekymras eller förargas mår,l kolagen. I Kongl Resol. på presterskapets besvär d.l. 20 Nov. 1786, 2, samt Kongl. Maj:ts Cirkulärbref kerna noggrannt följas, utan ock vid förordnandel. och oreda åstadkommas icke allenast i försam-) alla de oredor och olyckliga följder, som ogudaktig-) het och köld för den sanna kristliga läran medföra,! derest sådant genom min uraktlåtenhet skulle uppkomma (hör!). Då jag således måste tillse, huruvida, i afseende på läran, något kan vara att emot de sökande anmärka, eller med andra ord huruvida de icke öfverträdt hvad kyrkolag och gällande författningar dem ålägga, kan jag icke lemna oanmärkt, att den ena sökanden, katecheten N. Ignell genom sina twcologiska skrifter och serdeles den sednaste utkomna under titel: Granskning af den Evangelisk-Tuthirska trosbekännelsens förnämsta lärostycken, uttpridt sådana mot stridande meningar, hvarigenom, om de vunno burskap, hela lärobyggnaden, sådan den är uppförd och församlingen tillhörig, skulle förstöras. Jag hyser den största aktning för herr Ignells personlighet både såsom samhällsmedlem och vetenskapligt lärd teolog, värderande på det högsta hans forskning i vetenskapen; men jag beklagar lika uppriktigt, att han i sitt nit för hvad han kallar Christendomens id och Biblens lära förbisett sin pligt, att med ledning af de Symboliska så att den, ostörd af nya, dermed stridiga meningar, fortfarande må gälla såsom norma fidei för hvar och en, som sig till densamma bekänner. För församlingen fremmande och för hvarje dess medlem bekymrande, ja, för många i Christo enfaldiga förargande, anse hans satser såsom totalt upplösande den lära vår grund -så väl af det uppenbarade Bibelordet som kyrkans derifrån utgångna och qvarstående Symboliska skrifter. Sälunda, då hr Ignell förnekar de symboliska böckernas lära om försoningen genom Christi både görande och lidande (2), då han angriper hvad den bestående kyrkoläran antager vara bibliskt sannt om eviga lifvet och syndens yttersta följd, fördömelsen eller den eviga döden, då han i bestämdt uttalad poiemik mot kyrkans lära, sådan den af Lutherska trosbekännare ännu vidhbålles, otvifvelaktigt utspridt meningar, som kunna leda till villfarelse, till söndrirgar kymmer om hvad man skall tro såsom sanning, onekjag icke öfvertyga mig derom, att hr Ignell med sin öppet och direkt uttalade antisymbolism, skulle kunna såsom predikant i den Lutherska kyrkan, sådan den är konstruerad, förkunna ordet, såsom det, utan intrång på de symboliska böckernas system, bör och måste predikas; ett påstående för hvilket han måste bålla mig räkning, då jag derined endast vill hafva sagt, att han är ur stånd till det hyckleri, som ofelbart skulle komma att ligga honom till:last, derest han från predikstolen skulle lära annat än det han i offentligt utgifna skrifter, inför en vida större publik, yrkar såsom biblisk sanning och följaktligen urgerar såsom rättare än det han, för att icke vara edsbrytare, tvingas, tvärtemot sin öfvertygelse frambära i helgedomen såsom antagen och ännu icke upphäfd kyrkolära. Ty att han alltjamnt undvek predikandet af de:grundläror, som böra förklaras och tillämpas, skulle vara ett lika stort fel, då han såsom predikant deri bör undervisa, som det skulle vara, om han deröfver endast kritiskt filosoferade: det första skulle: vara att helt och hållet lemna församlingen i. okunnighet om Christendomens vigtigaste lärosanningar; detsednarc deremot, om det blefve fattligt, skulle, om jag så får säga, förvandla kyrkan till ett akademiskt auditorium, der uppenbarelsen underordnades vetenskapen och såmedelst allt blef ide! förnuftssak. Hvad andelig uppbyggelse, tröst och frid, som deraf skulle blifva följden, kan jag icke fatta, såframt jag icke blefve ställd på den ståndpunkten, att jag förkastade allt supranaturalistiskt och fann mig belåten med blott och bar rationalism. Det nu anförda må vara sagdt till stöd för mitt omdöme om hr Ignells bebörighet att på förslag till den lediga lärarebeställningen uppföras. Jag anser honom nemligen hafva genom den citerade afhandlingen försatt sig i rak opposition mot den Evangelisk-Lutherska församlingens lärobyggnad och att han sålunda icke kan hänföras till dem, som fcke utmärkt sig genom grundsatser och meningar, hvilka äro stredande mot den rena Evangealska läran, sådan den i kyrkolagens 4 kap. 2 8 är bestämd att vara, och i följd deraf anses bör. Jag anser honom hafva uppväckt en strid, som, hvilken utgång den taga må, kan åstadkomma oredor och splittringar inom församlingen, hvaraf åtminstone scepticism och oro. jag vill icke säga köld för den sanna kristliga läran, kunna blifva följden, mångenssamvete till stört bekymmer. Kyrkolagen me: de förut anförda stadgarne förbjuda mig alltså att förklara hr Ignell till den sökta tjensten behörigen Kompetent; hvarföre jag, med hans förbigående och de fyra öfriga sökandernas godkännande, — — och blef samma anförande uppå ytterligare hemställan af herrar: konsistoriales, såsom ännu ytterligare utvecklande pluralitetens åsigter uti förevarande fråga, af hr doktorn lemnadt till protokollet: : Ut supra, Jo fidem: J. W. Lindbergs Cr Not. AJ det isvenska församlingen antagna kristliga lärosystemet) böckerna främja den rena Evangelisk-Lutherska läran, måste jag, utan att vilja förkättra hr Ignells system,l. kyrka erkänner såsom sann och rent Evangelisk, pål treenighetsdögmerna, om synden, om nåden, om del och strider lärarne emellan, och följaktligen till be-: ligen det största af alla:andliga bakymmer, så kanl: