Kkapillet, ca när ar Ilraga om prestman, nyrika tjena under dess inseende, afse deras förhållande i lära och lefverne. I sednare afseendet tvekar jeg ingalunda att tillerkänna alla fem sökande förslagsrättighet, hvilken jag åter i afseende på förhållande i läran måste frånkänna katecheten Nils Ignell. Kyrkolagen uttrycker i 4 kapitlet SS 1 och 2 tydligt en församlingslärares oeftergifliga pligt, hvilken uti presteden än ytterligare bekräftas. Så innehåller ock Kongl. cirkulärbr. den 214 Aug. 1786 8 7, bland det som utmärker förtjenst, att sökanden må med kännedom, nit och försigtighet, sköta sitt kall. Katecheten Ignell har likväl både i tidningsartiklar, som khan visligen icke åberopar, och uti af trycket utgifna skrifter, hvilka han sjelf åberopar, utlåtit sig minst sagdt oförsigligt om den i svenska och hela Evangelisk Lutherska kyrkan antagna läran; ja han har dristat att i tryck utsprida läror, som stå i kontradiktorisk motsats till den af kyrkans lärare besvurna läran, bvilken dock i det nu sökta embetet skall förkunnas, hvaröfver domkapitlet åligger att vaka enligt Kongl. cirkulärbr. d. 27 Dec. 4799. Det är vidare naturligt, att Tit. Ignell antingen utan egen tro, alltså ock utan öfverbevisningens kraft och med uppenbar ouppriktighet predikar kyrkans läror — en så omoralisk tvetalan, att ingen har rättighet att förolämpa katecheten Ignell genom en sådan misstanke — eller också, enligt sin öfvertygelse, en deremot rakt stridande lära, som t. ex. att intet enda Bibelställe låter uppvisa sig, som, utan den gröfsta misstydning, gifver stöd åt rättfärdiggörelsens theori, som den uti Lutherska kyrkan predikas; att Bibeln icke har att förtälja om något umgällande af de straff, som vi med våra synder hafva förtjent, och mera dylikt kram. Om jag nu också kan antaga, att katecheten Ignell icke åstadkommit genom sina tröglästa skrifter all den skada, en utmärktare talang genom skrifter i denna rigtning skulle bafva gjort, så anser jag honom dock för närvarande icke berättigad till att komma i åtanke till en befordran inom den kyrkan, hvilkens lära han så oförsigtigt och oförsynt angripit, och jag ser mig i mitt samvete och af författningarna förbunden till att utesluta honom, katecheten Ignell, från det sökta förslaget. V. preses, Hr doktor Wallin, yttrade: alla de fem sökande till den ledigvarande komministersbeställningen vid S:t Catharina församling, hvartill förslag nu upprättas bör, hafva gjort sig kända för en i sedligt hänseende prestmän värdig vandel och äro, enligt mitt förmenande, i sådant afseende alla kom petente till den befordran de sökt. De bafva ock, ehuru visserligen olika vitsordade, dock alla fullgiltigt aflaggt de för den sökta syslan i författningarna föreskrifna lärdomsprof. Icke heller finnes i min tanke något emot giltigheten och fullständigheten af de ansökningarne vidfogade handlingar anmärkningsvärdt. I fråga om. lära och embetets utöfning anses äfven Tit. von Haugwitz, Iseus, Öfverström och Segerqvist oförvitlige och till syslan kompetente. Kunde vid detta förslags upprättande: fråga vara endast om det: sednare, så skulle jag ej tveka att ställa Tit, Ignell i lika kategori med sina medsökande, ty mig. vetterligen har ingen förevitelse blifyit honom gjord i afseende på utöfningen af håns presterliga embete såsom predikant, skollärare eller eljest. Men han är tillika författare och har så väl på-skrifternas titelblad som i Litteratur-och Dagblad och slutligen äfven. å den vid ansökningen fogade meritlistan erkänt sig såsom sådan hafva från trycket utgifvit: 4:0 Grunddragen af den christliga sedeläran, Stockholm 4842; 2:0 Granskning af den Evangelisk Lutherska Trosbekännelsens förnämsta Lärostycken, Örebro 1843, Onekligen ådagaligga båda dessa skrifter berömliga theologiska studier, forskningsnit och mer än vanlig diatektisk förmåga; men båda förete de, ej mindre i sin generella syftning än i sina detaljer, uppenbara motsägelser mot den Evangeliskt-Lutherska lärans i Guds heliga ord uppenbarade och i församlingens symboliska böcker förklarade grundsanningar, dem Tit. Ignell, liksom hvarje prestman, med ed förbundit sig att bekänna och lära samt städse förblifva vid. Synnerligast och uppenbarligast visa sig dessa motsägelser i den sistnämnde af Tit. Ignells skrifter, der han synes med full afsigt framträda såsom scismaticus från vår kyrkas lära och tro i så vigtiga momenter, som t. ex. i läran om synden (?) och nåden, (?) straffen, tron (2?) och rätt ärdiggörelsenDen Krist.:s, ban lärer är icke det Guds lamb, som offradt är för våra synder (?!): icke den Kristus, hvilken ail gudomens fullhet bor lekamliga (21). Den paralell, som pag. 249 är framställd af kyrkans lära å ena sidan och kristendomens ide samt biblens lära å den andra,: uppfattar ingalunda kristendomens id och biblens lära i sin sanning och helbet, men företer åskådligen betydliga skiljaktigheter emellan kyrkans och Tit. Ignells lära i kristendomens fundamentalmomenter. Tit. Ignell har således uppenbarligen afvikit från den kyrkas lära, inom hvilken han nu söker presterlig befordran. Huru Tit. Ignell skulle kunna förlika ett samvetsgrannt utöfvande af det sökta lärarekaliet med de lärosatser, han i sina skrifter framställt och som väl måtte vara uttalade ur hans samvete och öfvertygelse, kan jag icke inse... Och till hvem skola de efter räd och hjelp i lifvets högsta angelägenheter sökande själar gå? Icke ken, icke bör jag, föreslå dem en lärare, som icke hafyer en nåd. utan förskyllan att trösta dem med (!!1). På grund af Kongl. Maj:ts föreskrift i Circ. Br. den 27 Dec. 1799, ult konsistorierna, vid förordnandet af de tjenstemän, som skola undervisa ungdomen och menigheten, skola hafva afseende på dem, som icke utmärkt sig genom grundsatser eller meningar, under hvad namn de vara må, hvilka icke äro stridande mot den rena evangeliska läran; emedan, om de finge sig inrota, skulle stor split och oreda åstadkommas, icke allenast uli församlingen, utan jemväl i den borgerliga sammanlefnaden (jemför härmed Kongl. Resol, på Prestest. besvär den 20 Nov. 4786), anser jag Tit, Ignell, i afseende på den sökta sysslan och, förslagsrummet dertill, böra alla sina medsökande; eftersättas, äfvensom till denna och annan presterlig hefordran inkompetent, derest han icke ofvYannämnda sina från vår församlings lära afvikande lärosatser återtager och sig rätta låter. Ordinarie preses, Pastor primarius. herr doktor Petersson förklarade äfven sig dela de af konsistorii pluralitet yttrade äsigter i afseende på upPsättandet af förevarande förslag, samt instämde uti det af densamma upprättade, tilläggande hr doktorn, att han an22 oxfoarflöädigt nan ahålla han ss vo 3 Annan. as