Jurist skulle nr D. 1 stallet naiva sagt til sina
kolleger: förslagets uppsättande måste ännu upp-
skjutas, emedan vi misstänka Hr I. för irrlärighet
och måste höra honom, för att utröna först huru
dermed förhåller sig, Och sedan skulle han hafva
reserverat sig eller nedlagt sitt votum, i fall kol-
legerne ej följt hans mening. Doktor Liljenwalldh
inser och erkänner äfven olagligheten af hvad dom-
kapitlet går att göra; men, enär han ser sig re-
dan öfverröstad, följer han med strömmen hellre,
än att stå ensam qvar på lagens sida. Detta är
ock ett sätt. Om de öfrige H. H. ledamöter skola
vi måhända i det följande meddela några små an-
märkningar; men nöja oss i daz med att anföra
dokumentet:
Utdrag af protokollet, hållet hos Stock-
holms konsistorium den 34 Oktober
48453.
S. D. Till den genom förre innehafvarens vunna
transport lediga komministersbeställningen vid St. Ca-
tharina församling hade, intra fatalia, såsom sökande
sig anmält:
Sedan handlingarne bland konsistorii Hrr ledamö-
ter cirkulerat, tillkännagaf Hr doktorn och ordföran-
den, att försloget till den ifrågavarande ledigheten
nu kommer att uppsättas, och fästade konsistorium,
till en början, sin uppmärksemhet dervid, att kate-
chetev Ignell vid sina ansökningshandlingar underlåtit
bifoga betyg öfver lära och lefverne från högv. dom-
kapitlet i Linköping, för den tid, han under detsam-
ma varit tjenstgörande; dock ville konsistorium, då
af protokollerna inhemtades, att Ignell, vid dess an-
tagande till predikant vid Hedv. Eleon. församlings
fattighus, blifvit af direktionen vid sagda fattighus an-
mäld såsom varande väl vitsordad, härvid låta bero,
och blefvo samtlige sökanderne, i afseende till de fö-
retedda handlingarne, för kompetente förklarade. Då
konsistorium bärefter öfvergick till emröstning för upp-
rättandet af det ifrågavarande förslaget, yttrade Hr
kyrkoherden Ekdahl: att han af de fem sökande; hvilka
anmält sig till den lediga komministersbeställningen
vid St. Catharina församling, med godt samvete och
såsom konsistorii ledamot ålagd, att efter bästa för-
måga vaka öfver den rena evangeliskt-lutberska kyr-
kans lärodogmers bibehållande i sin ursprungliga,
oförfalskade renhet, ej kunde underlåta att, i afseende
på läran, underkänna den ene sökandens kompetens
att komma på förslaget, nemligen katecheten vid Hedv.
Eleon. församling. Nils Ignells, byilken genom sina i
tryck utgifna skrifter, i synnerhet den sednaste:
Granskning af den evangelisk-lutherska trosbekän-
nelsens förnämsta lärostycken, sökt utsprida sådana
läror, hvarigehom bela lärobyggnaden, sådan den af
svenska församlingen är erkänd och antagen, hotas
med upplösning och förstöring. Sålunda förnekar Tit.
Ignell ej: blott. -de symboliska böckernas, på bibel-
ordet sig grundande auktoritet, utan bestrider äfven
färan om Christi justificatio vicaria, om Treenig-
hetsdogmen (?!), om syndafallet, om det eviga lif-
vets (?!) och sytidens dom och straff efter döden
(?!). Genom spridande af dessa och dylika irrläror
kan ej annat än oro och förargelse inom försam-
lingen : uppstå: och mångens själafrid derigenom stö-
ras, helst man kan antaga, att mängden af dem,
som af nyfikenhet eller andra motiver läsa Ignells
skrifter, ej ega förmåga att bedöma vigten eler vär-
det af de deri framkastade hugskotten, och Tit. Ig-
nell dessutom dragit försorg derom, att desamma,
genom hans skriftvexling inom tidningarna, kommit
den större allmänheten till banda. Ått inom kyrkan
befordra en prestman, som så lärer, ansåg Hr kyrko-
herden, minst sagdt, för vådligt; ja, Hr kyrkoherden
vore tveksam, om det ens vore med lagar och för-1
fattningar öfverevsttämmande, att han finge uti em-
betet qvarstå. Icke blott sin aflagda prestaed hade
Tit. Ignell genom detta sitt beteende sålunda brutit, !
utan derigenom äfven gjort sig skyldig till öfverträ-
delse af hyad uti 4 och 2 8S kyrkolagen finnes stad-
gadt, och var det på grund häraf och med hänsigt till
Kongl. resolutionen den 20, November 1786, 2,
jemförd med Kongl. cirkulärbrefvet den 27 Degember
4799, Hr kyrkoherden ansåg sig förbunden att. med
all aktning för Tit. Ignells grundliga lärdom och mo-
raliska värde i öfrigt, utesluta honom ifrån förslaget:
Hr kyrkoberden Bergvall anförde: att han ej kunde
undgå förklara sin ledsnad deröfver, att konsistorium
ej redan förut afejort frågan, angående katecheten
Ignells irrlärighet och förr än förslaget till den ifrå-
gavarande komministraturen, hvartill Ignell sig så-
som: sökande anmält, skulle uppsättas; imedlertid, då
förslagets uppsättande till den ifrågavarande ledighe
ten ej längre kunde fördröjas och det sålunda vore
Hr kyrkoherdens åliggande att yttra sig, ansåg sig Hr
kyrkoherden, med fästadt afseende på de af den förre
värde ledamoten citerade lagrum och författningar, ij
likhet med honom, förpligtad, att, med underkän-
nande af Tit. Ignells behörighet att komma på för-
slaget å detsamma uppföra:
Hr doktor Fuchs yttrade: att, om ock någon be-
tänklighet, att utesluta katecheten Ignell från det af
honom sökta förslaget, kunde synas böra uppstå, på
grund af 4 kap. 2 S kyrkolagen. som bjuder, att
den, som .utsprider irrläriga satser, först skall inför
kapitlet inställas och varnas, och derefter, om hanl.
ej låter rätta sig, bestraffas, en sådan betänklighet
likväl förfaller, vid betraktande deraf, att uti ifråga-
varande fall ej någon fråga är om bestraffning, utan
endsst att tillse, att Ignell, hvilken genom sina skrif-
ter ovedersägligen visat sig såsom heterodox, ej måtte
prejudicera andre välförtjenta prestmän. som uti för-
samlingen städse stilla och värdigt sig förbållit, hvar-
före Hr doktorn, förenande sig med Hrr kyrkoherdar
Ekdahl och Bergvall, å förslaget uppförde:
Hr doktor Liljenwalldh förklarade sig, för sin del;
ej kunna instämma uti den åsigt, som de Hrr leda-
möter, hvilka sig förut yttrat, sökt göra gällande, att
nemligen katecheten Ignell, till följe af sina utgifna
skrifter, borde såsom inkompetent förklaras, då dessa
äro att. anse såsom hörande till den vetenskapliga
forskningen och således ej kunna vara tillgängliga för
den större allmänheten; hvad man, i fråga om kom-
petensen, efter Hr doktorns åsigt, förnämligast borde
fästa sig vid, Vore, huruvida i hans predikningar och
läroföredrag någon irrlärighet visade sig, och, då Då-
gon anmärkning bärutionan icke vore gjord mot Ig-
nell, ansåg sig Hr doktorn ej heller böra underkänna