mödanden borde likväl göras att lindra och ahjelpi det. Många millioner Pund Sterling hafva blifvit ut gifna i Kensington, för drottningens och aristokra jens glans, men har man tänkt på ett enda tak el. er en spis för de fattiges behof. Omkring ett palats finnas alltid ytterligheterna af elände: och borde mar ej tänka på att afbjelpa detta? Hvar äro våra otaiga religiösa samhällen och föreningar? De ropa åt oss utan återvändo: Bibeln, bibeln, bibeln! men aldrig höra vi: bröd, bröd, bröd!, Vi blifva beskattade för psaltare, böneböcker, psalmböcker och för afhandlivgar, så talrika, att icke ett menskligt minne kan erinra sig namnen på en tiondedel deraf, men höres det väl någonsin, att dessa utgifter komma de fattiga till godo, att de tjena till att skaffa armodet kläder, tak och föda? År ej detta en bakvänd ställning i ett kristligt samhälle — en sådan ytterlig ri kedom, som njuter alla tänkbara sinnliga förlustelsei och ständigt förskaffar sig nya njutningar genom del att den alltjemt beskattar de fattiga, hvilka tyna oct omkomma i usla kojor, på gatorna, i alleer och par: ker, belägna alldeles invid kongl. familjens och adeln: ofantliga, skrytsamma palatser? Och hvarföre skal det väl så vara? Det finnes stater i verlden, de fattizxdomen är oundviklig; men hvarföre skulle mar behöfva möta den, i ett land, så lyckligt beläget som vårt. Vi hafva öfverflöd på rikedom — vetenskapei och kunskaper äro både goda och spridda ibland oss våra konstoch slöjdikare äro de skickligaste i verl den; våra arbetare i allmänhet de ihärdigaste oct närigaste, som finnas; och likväl gör allt detta elän de ständigt mer skada och ofärd ibland oss. Hu: ru mycket se vi icke utgifvas för de kongliga in rättningarna! Vintern nalkas; och se vi väl någr de ringaste anstalter för de fattigas understöd. No; ser man de embetsverk, som hafva att göra met byggnader, och så vidare, samt styrelsen öfver kro nans skogar, m. fl., nitiskt bereda allt, som fordra för drottningens palatser och lustslott; men hvad gör de för de fattiga? Och hvad angår centralisationer låtom oss skåda huru de af regeringen inrättade oc förvaltade välgörenhets-anstalter se ut, i jemförels med dem, som här och der åtminstone genom den en skilda omsorgen blifvit anskaffade! De vackra kon sternpas så kallade kommission fortsätter att uttänk praktoch konstverk, större än man någonsin läs om i Tusen och en natt; men finnes af dem e enda tanke uttryckt, som kan göra fattigdomens be ning trefligare? Och likväl utvisa fattigkommissic nens tabeller, att det ytterligaste elände råder inor landets arbetande klasser, och att detta elände ickt som man länge trott, mest fräter fabrikspersonaler utan att det är vidsträcktast och ytterligast iblan sjelfya den talrika jordbrukande klassen. Hvilke motsats, att vid sidan af allt detta skåda berättelse na till parlamentet om de sköna konsterna. Afve vi äro enthusiaster för de sköna konsterna, men : kunna aldrig gilla, att de skulle understödjas genoi ett totalt försummande af folkets behbof och vilko; Amnet kan ej nog betraktas och utredas.,