mödanden borde likväl göras att lindra och ahjelpi
det. Många millioner Pund Sterling hafva blifvit ut
gifna i Kensington, för drottningens och aristokra
jens glans, men har man tänkt på ett enda tak el.
er en spis för de fattiges behof. Omkring ett palats
finnas alltid ytterligheterna af elände: och borde mar
ej tänka på att afbjelpa detta? Hvar äro våra ota-
iga religiösa samhällen och föreningar? De ropa åt
oss utan återvändo: Bibeln, bibeln, bibeln! men
aldrig höra vi: bröd, bröd, bröd!, Vi blifva be-
skattade för psaltare, böneböcker, psalmböcker och
för afhandlivgar, så talrika, att icke ett menskligt
minne kan erinra sig namnen på en tiondedel deraf,
men höres det väl någonsin, att dessa utgifter komma
de fattiga till godo, att de tjena till att skaffa armodet
kläder, tak och föda? År ej detta en bakvänd ställ-
ning i ett kristligt samhälle — en sådan ytterlig ri
kedom, som njuter alla tänkbara sinnliga förlustelsei
och ständigt förskaffar sig nya njutningar genom del
att den alltjemt beskattar de fattiga, hvilka tyna oct
omkomma i usla kojor, på gatorna, i alleer och par:
ker, belägna alldeles invid kongl. familjens och adeln:
ofantliga, skrytsamma palatser? Och hvarföre skal
det väl så vara? Det finnes stater i verlden, de
fattizxdomen är oundviklig; men hvarföre skulle mar
behöfva möta den, i ett land, så lyckligt beläget som
vårt. Vi hafva öfverflöd på rikedom — vetenskapei
och kunskaper äro både goda och spridda ibland oss
våra konst- och slöjdikare äro de skickligaste i verl
den; våra arbetare i allmänhet de ihärdigaste oct
närigaste, som finnas; och likväl gör allt detta elän
de ständigt mer skada och ofärd ibland oss. Hu:
ru mycket se vi icke utgifvas för de kongliga in
rättningarna! Vintern nalkas; och se vi väl någr
de ringaste anstalter för de fattigas understöd. No;
ser man de embetsverk, som hafva att göra met
byggnader, och så vidare, samt styrelsen öfver kro
nans skogar, m. fl., nitiskt bereda allt, som fordra
för drottningens palatser och lustslott; men hvad gör
de för de fattiga? Och hvad angår centralisationer
låtom oss skåda huru de af regeringen inrättade oc
förvaltade välgörenhets-anstalter se ut, i jemförels
med dem, som här och der åtminstone genom den en
skilda omsorgen blifvit anskaffade! De vackra kon
sternpas så kallade kommission fortsätter att uttänk
prakt- och konstverk, större än man någonsin läs
om i Tusen och en natt; men finnes af dem e
enda tanke uttryckt, som kan göra fattigdomens be
ning trefligare? Och likväl utvisa fattigkommissic
nens tabeller, att det ytterligaste elände råder inor
landets arbetande klasser, och att detta elände ickt
som man länge trott, mest fräter fabrikspersonaler
utan att det är vidsträcktast och ytterligast iblan
sjelfya den talrika jordbrukande klassen. Hvilke
motsats, att vid sidan af allt detta skåda berättelse
na till parlamentet om de sköna konsterna. Afve
vi äro enthusiaster för de sköna konsterna, men :
kunna aldrig gilla, att de skulle understödjas genoi
ett totalt försummande af folkets behbof och vilko;
Amnet kan ej nog betraktas och utredas.,