gen att icke genom bankens silfverköp stegra kursen för köpmännen. Men huru skulle en sådan stegring kunna ske utan en konkurrens ifrån bankens sida i köpet af vexlar? Vexeln är också icke annat än en invisning på visst belopp iguld eller silfver, hvarföre, då bankoreglementet talar om inköp af silfver, det är tydligt att det har afseende på vexelköp, så mycket mer som slutet af den anförda :n står i närmaste öfverensstämmelse med en sådan tydning. Boankofullmäktige åläggas nemligen att noggrannt tillse, det silfret verkligen från utländsk ort inkommer, d. v. s. kontrollera atransporten från uppköpsorten till banken af det silfver, hvarå de inköpta vexlarne lyda, hvilket hvar och en finner vara något helt annat än att kontrollera, huruvida silfver, som till banken levereras, ifrån utländsk ort inkommit, hvarom bankoreglementet icke innebåller ett ord. Bankens ställning vid silfverköp genom vexel är ock helt annan än vid dessa kontrakter om silfverleverans, ty möjligen kan någon gång förlust uppstå genom protest af en vexel, men så framt icke silfverköpet behandlas alltför vårdslöst eller hufvudlöst, äro sådana fall att räkna till sällsyntheter och den förlust, som äfventyras, kan aldrig öfverstiga en obetydligare summa. Till bankofullmäktiges försvar kan sägas, att de uti de mellan åren 4855 och 4844 afslutade finanskontrakter haft prejudikater för sig, och att, då rikets Ständer gifvit förre fullmäktige decharge för deras lika beskaffade åtgärder, detta kunde anses innebära en autorisation för nuvarande fullmäktige att ingå i dylika; men en sådan slutsats är nog vågad, då bankoreglementet icke dermed instämmer, och de nu afslutade kontrakterne afvika dessutom alltför mycket från de äldre, för att kunud sättas i samma kategori eller låta förmoda, att rikets nästkommande Ständer finna sig lika beredvillige att meddela dechargen, som de sist församlade. Rikets Ständers revisorer yttrade år 4844 sitt ogillande af de räntefria förskotterne på grunder, som torde vara svåra att vederlägga ): de nu församlade sägas hafva gillat bankofullmäktiges åtgärd, på hvad skäl, är för allmänheten obekant. Imedlertid, hvad åsigt man än må bysa, rörande fullmäktiges rättighet i gemen, att uppgöra kontrakter om leverans af silfver och guld till banken, kan det faetum icke förnekas, att, vid de nuvarande kontrakternes afslutande, fullmäktige handlat i uppenbar strid med bankoreglementets föreskrifter, enär de ej allenast ingått i dessa kontrakter på en tid, då reglementet säger, att mågot köp af sillver, för bankens räkning, icke må ifrågakomma,, emedan kursen håller sig öfver pari, utan ock medgifvit sådana vilkor åt leverantörerne, att priset öfverstiger vexlingsgrunden med vida mer, än hvad som motsvarar transportkostnaden från Ffamburg, hvilken plats väl får antagas som uppköpsorten,. Hvad kursen beträffar, så äro de postdagliga kursnoteringarne ett ojäfaktigt bevis, alt, om än någon gång vexlar gjorts till pari, likväl inger enda börsdag under hela året kan framtes, då ej kursen varit noterad deröfver, hvilket väl målte vara detsamma, som att den ,håller sig öfver parin; och hvad det beviljade priset angår, så, ehuruväl Aftonbladets uppgift, alt transportkostnaden för silfver från Hamburg skulle utgöra 1, procent, sannolikt är för låg, är det imedlertid litt att inse, det de förmåner, som åt leverantörerne beviljats, vida öfverstiga verkliga kostnaden för transporten. Man behöfver, för stadgande af detta omdöme, icke veia mera än, all vid ingen enda af de förra leveranserna till banken något serskildt premium för transporten egt rum; att leverantörerne då funnit sig fullt belåtne med förmånen af det räntefria förskottet; alt ibland dem räknades till och . med en utländsk, köpman, Heinrich Lewin Hesse i Altona, hvilket bevisar, att dessa affärer med banken måste hafva ansetts för ganska fördelaktiga; och slutligen, att samma personer iugingo uti eller erbjödo förnyade leveranser, hvaraf man berättigas att sluta, det spekulationen varit vinstgifoande för leverantörerne, hvilka eljest säkerligen icke gjort om den. När detta var förhållandet vid de förra leveranserna, gifves det icke ringaste anledling, att det skulle kunna vara mindre fördelaktigt nu, då kommunikationerne vunnit ;en ökad lättnad genom regulier ångbåtsfart mellaniStockholm och Läbeck samt chaussteanläggningen mellan denna sistnämnda stad och Hamburg. . Och besinnar man, att förmånen för köpmän, serdeles i närvarande konjunktur, att kunna i sin rörelse disponera öfver 37 million Rdr Bko, är värd vida mera, än beräknad 6 procents ränta, som i alla fall gör å förskottssumman för 9 månader mer än 29,000 Rdr Bko, samt att mäklaren har, genom blotta courtäget på denna tid, 4Y4 procent å det belopp, han lyftar, och kan, under tiden, i diskonteringsväg använda; så lärer ingen draga i tvifvel, att leveranserna kunnat och bort uppgöras på fördelaktigare vilkor för banken, äfvensom att ieverantörernes förmåner vida öfverstiga kostnaden för transporten af silfret från uppköpsorten, hvilken kostnad omöjligen kan uppgå till 46,000 Rdr Bko, som ränta och premium tillhopa bär utgöra. I afseende på legaliteten i uppgörandet af de här ifrågavarande leveranskontrakterne, är det ock anmärkningsvärdt, att ett af dem är, enligt hvad ) Revisorerne yttrade då: ,Hvad angår de af bankofullmäktige meddelade räntefria förskott, anse revisorerne sådana vara onödige och endast beredande leverantören en större fördel, VT TREK T fllestör. På SA I IFOR SERGE Ve