gen att icke genom bankens silfverköp stegra kur-
sen för köpmännen. Men huru skulle en sådan
stegring kunna ske utan en konkurrens ifrån ban-
kens sida i köpet af vexlar? Vexeln är också
icke annat än en invisning på visst belopp iguld
eller silfver, hvarföre, då bankoreglementet talar
om inköp af silfver, det är tydligt att det har
afseende på vexelköp, så mycket mer som slutet
af den anförda :n står i närmaste öfverensstäm-
melse med en sådan tydning. Boankofullmäktige
åläggas nemligen att noggrannt tillse, det silfret
verkligen från utländsk ort inkommer, d. v. s.
kontrollera atransporten från uppköpsorten till
banken af det silfver, hvarå de inköpta vexlarne
lyda, hvilket hvar och en finner vara något helt
annat än att kontrollera, huruvida silfver, som till
banken levereras, ifrån utländsk ort inkommit,
hvarom bankoreglementet icke innebåller ett ord.
Bankens ställning vid silfverköp genom vexel är
ock helt annan än vid dessa kontrakter om silf-
verleverans, ty möjligen kan någon gång förlust
uppstå genom protest af en vexel, men så framt
icke silfverköpet behandlas alltför vårdslöst eller
hufvudlöst, äro sådana fall att räkna till sällsynt-
heter och den förlust, som äfventyras, kan aldrig
öfverstiga en obetydligare summa.
Till bankofullmäktiges försvar kan sägas, att
de uti de mellan åren 4855 och 4844 afslutade
finanskontrakter haft prejudikater för sig, och att,
då rikets Ständer gifvit förre fullmäktige decharge
för deras lika beskaffade åtgärder, detta kunde
anses innebära en autorisation för nuvarande full-
mäktige att ingå i dylika; men en sådan slutsats
är nog vågad, då bankoreglementet icke dermed
instämmer, och de nu afslutade kontrakterne af-
vika dessutom alltför mycket från de äldre, för
att kunud sättas i samma kategori eller låta för-
moda, att rikets nästkommande Ständer finna sig
lika beredvillige att meddela dechargen, som de
sist församlade. Rikets Ständers revisorer yt-
trade år 4844 sitt ogillande af de räntefria för-
skotterne på grunder, som torde vara svåra att
vederlägga ): de nu församlade sägas hafva gillat
bankofullmäktiges åtgärd, på hvad skäl, är för
allmänheten obekant. Imedlertid, hvad åsigt man
än må bysa, rörande fullmäktiges rättighet i ge-
men, att uppgöra kontrakter om leverans af silf-
ver och guld till banken, kan det faetum icke
förnekas, att, vid de nuvarande kontrakternes af-
slutande, fullmäktige handlat i uppenbar strid
med bankoreglementets föreskrifter, enär de ej
allenast ingått i dessa kontrakter på en tid, då
reglementet säger, att mågot köp af sillver, för
bankens räkning, icke må ifrågakomma,, emedan
kursen håller sig öfver pari, utan ock medgifvit
sådana vilkor åt leverantörerne, att priset öfver-
stiger vexlingsgrunden med vida mer, än hvad
som motsvarar transportkostnaden från Ffamburg,
hvilken plats väl får antagas som uppköpsorten,.
Hvad kursen beträffar, så äro de postdagliga kurs-
noteringarne ett ojäfaktigt bevis, alt, om än någon
gång vexlar gjorts till pari, likväl inger enda
börsdag under hela året kan framtes, då ej kur-
sen varit noterad deröfver, hvilket väl målte vara
detsamma, som att den ,håller sig öfver parin;
och hvad det beviljade priset angår, så, ehuruväl
Aftonbladets uppgift, alt transportkostnaden för
silfver från Hamburg skulle utgöra 1, procent,
sannolikt är för låg, är det imedlertid litt att inse,
det de förmåner, som åt leverantörerne bevil-
jats, vida öfverstiga verkliga kostnaden för trans-
porten. Man behöfver, för stadgande af detta om-
döme, icke veia mera än, all vid ingen enda af de
förra leveranserna till banken något serskildt pre-
mium för transporten egt rum; att leverantörerne
då funnit sig fullt belåtne med förmånen af det
räntefria förskottet; alt ibland dem räknades till
och . med en utländsk, köpman, Heinrich Lewin
Hesse i Altona, hvilket bevisar, att dessa affärer
med banken måste hafva ansetts för ganska för-
delaktiga; och slutligen, att samma personer iu-
gingo uti eller erbjödo förnyade leveranser, hvaraf
man berättigas att sluta, det spekulationen varit
vinstgifoande för leverantörerne, hvilka eljest sä-
kerligen icke gjort om den. När detta var för-
hållandet vid de förra leveranserna, gifves det
icke ringaste anledling, att det skulle kunna vara
mindre fördelaktigt nu, då kommunikationerne
vunnit ;en ökad lättnad genom regulier ångbåts-
fart mellaniStockholm och Läbeck samt chaus-
steanläggningen mellan denna sistnämnda stad och
Hamburg. . Och besinnar man, att förmånen för
köpmän, serdeles i närvarande konjunktur, att
kunna i sin rörelse disponera öfver 37 million
Rdr Bko, är värd vida mera, än beräknad 6 pro-
cents ränta, som i alla fall gör å förskottssumman
för 9 månader mer än 29,000 Rdr Bko, samt att
mäklaren har, genom blotta courtäget på denna
tid, 4Y4 procent å det belopp, han lyftar, och
kan, under tiden, i diskonteringsväg använda; så
lärer ingen draga i tvifvel, att leveranserna kun-
nat och bort uppgöras på fördelaktigare vilkor
för banken, äfvensom att ieverantörernes förmåner
vida öfverstiga kostnaden för transporten af silf-
ret från uppköpsorten, hvilken kostnad omöjligen
kan uppgå till 46,000 Rdr Bko, som ränta och
premium tillhopa bär utgöra.
I afseende på legaliteten i uppgörandet af de
här ifrågavarande leveranskontrakterne, är det ock
anmärkningsvärdt, att ett af dem är, enligt hvad
) Revisorerne yttrade då: ,Hvad angår de af
bankofullmäktige meddelade räntefria förskott,
anse revisorerne sådana vara onödige och en-
dast beredande leverantören en större fördel,
VT TREK T fllestör. På SA I IFOR SERGE Ve