0 UA OR re oo
vill förstärka sin kassa, bar ingen anledning att
göra det med ringaste uppoffring, och kan alltid
göra det en sådan förutan. I hvilketdera predi-
kament, Rikets Ständers Bank ock må vara, är
åtgärden att sluta leveranskontrakt om silfver,
med förskottsvis lemnad betalning, en högst oklok
handling. I närvarande stund, då en vändning i
konjunkturen synes hafva inträdt, enär på 3 å 4
månader obetydligt silfver och guld utförts; då
flere anledningar finnas, att jernet till nästa år
skall erhålla en förmånligare-afsältning, trävaru-
handeln bibehålla sig i sin fördelaktiga :ställning,
och en lönande sillfångst uppkomma vid rikets
kuster — i denna stund borde Bankofullmäktige
minst hafva frångålt det handlingssätt, de ganska
riktigt hittills iakttagit, att låta förhållanderna ut-
veckla sig sjelfva. Nästa år, om dessa blifva så
gynnsamma, som de lofva, och kursen nedgår
under pari, skulle, i stället för kontraherandet
om stora poster i silfver med vissa individer,
Banken postdagligen under skeppningstiden upp-
köpa vexlar till mindre eller större belopp efter
sig företeende omständigheter, t. ex. 10,000 Rdr
Hamb. Banko och successive indraga silfver der-
för. Denna summa är så ringa, att den icke
skulle det minsta verka på köpmännens affärer
och liqvider å utländsk ort, men Banken skulle
derigenom kunna indraga en half million Rdr
Specie under sommaren för en obetydlig kostnad
i provision och frakt). Och denna tillökning i
metalliska valutan, i förening med hvad af sig
sjelft i Banken ingår, skulle sätta Banken i stånd
att, utan känning, bjuda spetsen åt ännu en så-
dan run, som den nu sannolikt öfverståndna.
Utom det okloka i afslutandet af leveranskon-
trakterna, hafva Fullmäktige dervid jemväl öfver-
skridit gränserna för deras lagliga myndighet.
Den af Banko-reglementet, hvilken handlar om
metalliska kassans förstärkande, medelst inköp af
guld och silfver från främmande länder, har föl-
jande lydelse:
4142. .
-eBanpkofullmäktige må, då de så tjenligt fin-
na, förstärka bankens metalliska kassa medelst
inköp från främmande länder af guld oh silf-
ver, under iakttagande, dels att kostnaden för
guld, vare sig dukater, kontrolleradt dukat- och
arbetsgu!d eller annat omyntadt guld, i banken
levereradt, icke öfverstiger det faststälda priset
för utvexlingen af svenska och holländska du-
kater, dels ock att något köp af silfver för ban-
kens räkning icke må ifrågakomma, när kursen
håller sig öfver pari; samt att priset derå al-
drig får öfverstiga vexlingszrunden, enligt mynt-
bestämningslagen, med mer, än hvad som mot-
svarar transporten af silfver från uppköpsorten
till banken, äfvensom att fullmäktige noggrannt
tillse, det silfret verkligen från utländsk ort in-
kommer.,
Häiraf synes, att bankofullmäktige, under före-
skriina ciakttaganden, äro berättigade att göra
-inköp af guld och silfver, d. v. s. sluta sådant
köp, som omedelbarligen efter aftalet derom går i
fullbordan, och hvarvid betalningen erlägges, då
det köpta emottages. Men att kontrahera leve-
ranser al guld och silfver på 6 eller flere månar
ders tid och mot förskottsvis lemnad betalning,
vare siz med eller utan ränteersättning; dertill
gifver ingen rättighet. Det må ej invändas, att
det är tillåtet, emedan det ickeär förbudet; ty
ett sådant förbud, eburu icke i uttryckliga orda-
lag uttaladt, existerar, då reglementet icke får
antagas tillåta åtgärder, hvarigenom banken för-
sättes i möjlighet och alltså i äfventyr att göra
förluster, som lätteligen kunna öfverstiga bankens
årliga räntevinst. Och att möjligheten förr eler
sednare blir verklighet, om bankofullmäktige få o-
påtaldt fortgå på denna leveransbana, är ej litet
att befara. Leverantörerne äro köpmän: deras
kautionister för förskottssummorna sannolikt ide
flesta fall äfvenså. Nå väll större förmögenheter.
än något bandelshus i Sverige äger, hafva i den
handlande verlden gått öfver ända på mindre tid
än 6 månader, och otaliga exempel gifvas, att
köpmän, som icke blott ansågos utan verkligen
voro millionärer den ena dagen,sfunno sig ruine-
rade och utfattige den andra... Ins. hoppas, ja, än
mer: han tror, att för de nu ifrågavarande leve-
ranserna ingen sådan förlust skall äga rum; wieh
här är ieke fråga om personer, utan om princi-
per, och man måste alltså tänka sig att affären
Ögckså kunde slå annorlunda ut. Ing påminner
sig, alt i början af året en författare i Sv.Biet,
hvilken kallade sig Julius och skref: mycket om
landets financiella ställning, yttrade, att Sverige
står på gränsen af en stor penningekris, hvaraf
aförvärkarne, då kändes och hvarur den enskilde
måhända skulle, lik den skeppsbrutne, endast
lyckas att rädda lifvet med förlust: af all sin e-
gendom. Om nu denna opinion icke: hvilar blott
.på en mörk vision, utan äger en grund i verk-
ligheten, och i den förebådade stormen äfven silf-
verleverantörerne och. deras kautionister olyck-
ligtvis förliste, men banken till dem i förskott på
leveransen, enligt kontraktet, utlemnat 34 af den
betingade betalningen eller riksd:r 652,500 banko:
hvad ersättning hade banken då att derföre på-
räkna af sina fullmäktige, om de än varit nog
lycklige att på deras egna små farkoster berga
sig från alt dela leverantörernes öde? Fullmäk-
) Svenske och: Norske Generalkonsuln i Ham-
burg skulle säkert, mot en i ett för allt betin-
gad ganska måttlig summa, åtaga sig vexlarnes
presenterande och inkassering samt-besörja silf-
-— om so oo aa
