Sedan folkmassan längre fram på aftonen skin
grat sig, öppnades åter dörren till det mörk:
fuktiga fängelset, och den unge domaren sam
hans vän trädde in. Flickan satt på kanten :
den usla, med tofvigt halm betäckta sängen oci
stödde hufvudet mot armen; i början tycktes ho
blifva förvirrad af det plötsliga ljusskenet; ögone
fåstades med en glasartad glans på de inkomman
de, men hon återtog straxt sitt hemska lugn
Från ett annat rum, som endast genom en tuni
vägg var afskiljdt från detta, och hvarest andr
fångar förvarades, hördes ett bullrande oljud
blandadt med ohyggliga svordomar, och den arm:
flickans namn upprepades ofta, under hård
bultningat på mellanväggen, samt beledsarades a
sådane uttryck, att om hon lyssnat till dem
hvilket icke syntes troligt, de hade kunnat utsläcksa
den sista gnistan af lif och förnuft. Den först:
känsla, som härvid bemäktigade sig domaren, val
en till raseri gränsande vrede; och med en röst
den häftigheten och det dofva genljudet gjorde
dubbel fruktansvärd, befallde han de instängde
brottslingarna att vara tysta. Med ett sakta (lir
och en hviskning sinsemellan, nog hörbar för at!
uppjaga blodet på de unga männens kinder, åt-
lyddes befallningen.
Här var icke stället att i den lildömdas bröst
söka ingjuta deltagande och förtroende; hon er-
bjöds derföre att få utbyta fängelset emot ett rum
på nedra botten af tingshuset, der hon kunde
vara mera ostörd och fredad från de andra fån-
garnes råa skämt; men, kanske -var hon ovan vid
allt medlidande eller uppfattade hon icke rigtigt
den ädla afsigten, nog af, hon syntes icke myc-
ket hågad härför, eburu hon machinmässigt med-
följde. Först sedan hon förmåtts emottaga någon
förfriskning och blifvit styrkt afett glas vin, tyck.
tes hon nåzot återkomma till sig sjelf. Nu sökte
de båda vännerna ingifva henne all upptänklig
tröst, och sedan de häri rönt den framgång, som
denna innerlighet i rösten och ömhet i blicken