Då vanan att till ett oinskränkt belopp öfverskri-
da det i staten bestämda anslaget, måste, om den får
fortfara, jemväl för framtiden leda till en misshus-
hållning, hvilken är mera farlig. ju vigtigare och vid:
sträcktare den åt styrelsen anförtrodda förvaltninger
är, så ock, cnär grunden deruti bör sökas till det an:
märkta kreditsystemet samt till de fleste andra miss:
förhållanden, anse revisorerne det vara fångstyrelsen:
första pligt, och utgöra en ibland dess angelägnaste
omsorger att, på grund af de föregående årens resul-
tater, samt, med ledning af räkenskaper och egande
handlingar, åtminstone till nästkommande riksdag upp:
göra så tillförlitliga kalkyler, att regeringen, på grund
af dem, må kunna äska och Rikets Ständer bevilja ett
anslag, som i verkligheten svarar emot behofvet, och
ej, som hittills skett, behöfver till sitt nära dubbla
belopp öfverskridas. Då de för ett så sorgligt, eburu
oundvikligt, ändamål nödiga utgifterne dessutom på
sednare åren växt till ett belopp, som ger anledning
till verkliga bekymmer, anse revisorerne det äfven
vara sin pligt uttala den önskan, att styrelsen med
det alldra snaraste måtte vidtaga de uti den ofta-
nämnde kongl. propositionen omförmälte möjliga be-
sparingar och förfoganden, hvarigenom denna för
samhället. i alla fall tunga börda må kunna ned-
sättas till sitt minsta möjliga belopp.
Länens särskilda utgifts-räkningar.
Af dem äro följande granskade i kongl. kammar-
rätten ulan anmärkning, nemligen för år 1840.
Westmanlands, Gefleborgs, Jemtlands och Westerbot-
tens- samt för år 1844 Östergöthlands, Södermanlands,
Skaraborgs, Kopparbergs, Jemtlands, Hallands, Gott-
lands och Gefleborgs läns räkningar; hvaremot de öf-
riga länens extra utgiftsredogörelser reviderats med
anmärkningar, hvilka dels nöjaktigt förklarats och så-
ledes förfallit, dels blifvit af kongl. kammarrätten till
betalning fastställde. Äfven äro en del af anmärk-
ningarne för år 4844 års förklaringar ännu icke in-
fordrade.
I allmänhet hafva i kongl. kammarrätten erinringar
sjorts dervid, att länsmän och fjerdingsmän fått åt-
njuta resekostnadsersättning vid fångars och missger-
Ningsmäns gripande, äfvensom att anslaget till bygg
nader och reparationer i landsorterne anlitas uti nå-
gra län för utgifter vid reparationen å boningsrum i
landshöfdingeresidenser. Och som desse anmärknin-
gar till större delen blifvit till betalning fastställde,
är dervid från Rikets Ständers revisorers sida icke
något att tillägga.
Uti Elfsborgs läns särskilda räkning afföras utgifter,
som först i ett kommande års redovisning bort blifva
;ynlige, nemligen för sådane byggnader och repara-
ioner, hvilka ej af årets anslag skolat utgå. Sålunda
vafva afförts år 1840 på 1841 års anslag 41922 Rdr,
och år 4841 på 1842 års dito 3 Rdr i stället för att,
såsom balans, bland förskotterne i räntericts special-
äkningar til redovisning påröljande året upptagas.
(Forts. e. a. g.)
