TEATER.
HERR L. KINMANSSONS RECETT.
Man hade i Måndags tillfälle att göra bekant-
skap med en ny tonsättare — Albert Lortzing —
och det står att förmoda, att allmänheten icke
underlåter att kultivera denna intressanta konnä-
sans. Czaar und Zimmermany har, efter att haf-
va gjort sin rund på Tysklands teatrar, omsider
funnit väg upp tills Norden, ch blef verkligen en
räddningsplanka i den Bellini-Donizettiska öfver-
svämningen, som höll på att förgöra Oss.
Libretton är, såsom komisk opereit, qvick och
underhållande, hvarjemte författaren med en säll-
synt takt förstått att lämpa så väl större partier
som enskilda momenter:; efter musikens fordrin-
gar, och erbjudit kompositören tillfällen att ut-
veckla sin talang, hvilka denne ej lemnade obe-
gagnade. Man säger att libretton och partitaret
äro af samma hand. Vi åtnöja oss att endast i
korthet referera styckets innehåll, då den talpjes,
hvarpå det är grundadt, genom den oöfverträffli-
ge Hjortsbergs spel säkerligen ännu är i friskt
minne hos ganska många. — Czar Peter I uppe-
höll sig, som bekant är, någon tid i Sardam, der
han under förklädnad af en simpel skeppstimmer-
man praktiskt studerade skeppsbyggnadskonsten.
Imedlertid hafva generalstaterna fått nys om, att
en person af politisk betydenhet vistas under
nämnde förklädnad i Sardam, och gifva ordres
angående nödiga åtgärder, detta afseende till
borgmästaren i staden, van Bett, som dock minst
af alla qvalificerar sig: tilb ett sådant förtroende.
Hån begifver sig imedlertid genastråstad till skepps-
varfvet, för alt efterfråga, hvilken af arbetarne
öre utländning och hette Peter, hvilket var det
Vv