choppas det, äfven al oss bekräftasn — Depna förhoppning, som friherre Berzelius uttalade vid öppnandet af det ofvannämnda mötet, tycks:beIsannad redan vid anblicken af:en sådan massa urkunder som den ifrågavarande -— mer än 900 tryckta sidor i stor oktaf — antingen man då afser möjligheten att inom en veckas förlopp sammanhopa en sådan mängd vetenskapliga nyheter, eller utvägen, i våra dagar, att förlägga ett verk af denna vidd, i abstrakta ämnen. Intetdera vore tänkbart, utan denna associationens makt, som talaren påräknade. Men med den blir alltsammans begripligt; i synnerhet när man af ledamotsförteckningen erinras att ej mindre än 436 vetenskapsälskare deltogo i sammankomsten, och deribland åtskilliga af vår tids största litterära notabiliteter. Fjorton afbandlingar — så många omförmäler samlingen — är ingenting ölverdrifvet ifrån en sådan källa; och i fall förläggaren blott kan piräkna att hälften af ledamöterna önskar till minne af högtidligheten äga ett exemplar, så är utgifningskostnaden betäckt. Om detta snart egdt materiella prof på nyttan af de vetenskapliga riksmötena måste uppmuntra till deras fortsättning allt framgent, så visar förhandlingarnes innehåll ännu mer hvilken fart och förkofran som dylika sammanträden låfva åt forskniugen, och huru mycket verlden hädanefter har alt hoppas derigenom, för det vetenskapliga ljusets intensitet och spridning, , i jemnförelse med hvad man kunde vänta innan denpra lyckliga idå ännu fallit nå-: gon ip. Det mest populära bland förhandlingarne blef gemast spridt, i mer eller mindre fullständiga utdrag genom tidningarne; vi skulle derföre allenast upprepa, hvad vi redan för ett år sedan framlagt för Aftonbladets läsare, om vi hemtade några utdrag af denna art ur samlingen. Sålunda har läsaren redan förut haft tillfälle att lära känna friherre Berzelii interessanta föredrag om den Skandinaviska vallens höjning öfver ytan ef omkringliagande haf och refflingen af dess berg: professor S. Nilsons Bidrag till menniskoslägtets utvecklingshistoria, hemtade från denne mnaturforskares systematiskå sammanställning af gvarlemningarne i forntida grifter och boningsruiner: professor A. Relzii i sammantang härmed anställda granskning af formen på Nordboernas hufvuden: en del af Örsleds Grunädäårag till det Skönas Naturlära, och — genom en sednare i Aftonbladet insänd recension — äfven HH. Exce. grefve Björnsljernas afhandling om Menniskans första boningsorter, hvilken ej förekommer ibland samlingen, men är särskildt tryckt i författarens verk om Hinguernas Teogoni, Filosofi och Kosmogoni. Så vidt vi kunna erinra ess, har deremot ingenting förr än genom närvarande samling bifvit offentliggjordt i tryck, af Hansteens historiska framställning om de från början af förra århundradet vidtagna åtgärder till utredande af jordmagnetismens teori, Forchhammers undersökning om den Skendinaviska rullstensformationens förhållande i Danomark; Holsts försvar för Filadelfiasystemet vid korrektionsinrättningar; Wahlbergs iakitagelser angående åtskilliga insekters husbållning; Palmstedts underrättelser .om försök med en elektrisk ål; Liebmans vextgeografiska skildring af vulkanen Orizaba i Mexiko; Wistrands afhandling-om Läkarebevis angående dråp; Ottos om läkemedels verkan på själsfunktionerna: — alla dessa uppsatser äro likväl populära nog, för att senteras älven af den! större allmänheten, och man skulle derföre kunna meddela utdrag deraf, utan att hos läsaren be-t böfva förutsätta de djupare vetenskapliga insigter, som fordras för att förstå den mängd ganska vigtiga uppgifter, hvilka träffas i de öfriga afhandlingarne. För att ej lemna denna rika källa till interessanta upplysningar alldeles obeskattad, skola vi här hemta ett par -underrättelser ur professor Palmstedts beskrifning om den elektriska ålen, som han hade tillfälle att se i London om hösten 1844. Den visades i det så kallade Adelaide Gallery, hvars ägare hade köpt fisken 41858 af en från Amerika anländ sjökapten, för 30 pund sterling. Den hade tillvext med omkring 43 tum på längden, sedan Adelaidebolaget blef ägare till honom, och när professor Palmstedt såg honom, var han något öfver 3 1, svenska fot läng och ansågs väga omkring 40 i, svenska mark. Han föddes med lefvande fisk. Voro dei hans bassin tisläppta fiskarne små, så slök hån dem genast; voro de större, så lade ban sig i ring kring dem vär han blef hungrig och dödade dem med sett lektriskt slag, innan han åt vpp dem. Hr Palmtedt såg likväl ett pår helt små fiskar simma omkring hönom, utan att han gjorde dem ringaste kada. Jag önskadep, berättar hr Palmstedt; sjelf utröna om, som man finner beskrifvet, isken ger svagare eller starkare slag, alltsom han: indrigare eller bäftigare vidröres TI denna afsigt völl jag först venstra handen, sadelformigt böjd, anska löst på fiskens rygg straxt bakom hufvulet, medan jag, på samma gång, lika löst sänkte len på förenämnde sätt böjda högra handen ned, mkring 53 tum från stjertens yttersta kant, uppåt yggen. Nu kände jag vid beröringen och följktligen vid elektriska kedjans slatande ett lin-n rigt slag. Derefter tog jag på lika sätt, med änderna böjda, något starkare om fiskens rygg, å jag erhöll ett rätt kraftigt slag. Till slut omittade jag fisken ändå starkare med båda händer, a som förut blifvit anfördt; och nu fick jag en å stark skakning genom chela kroppen, att den unde iemnföras med urladdninsen al en senam