Engelsmännen, som stridde i denna batalj, voro all deles utan penningar; men det förhöll sig icke så ty de hade lemnat dem efter sig, och en man vic namn Logan, som 355 år derelter skulle gräfva et dike, fann omkring 2000 , som Engelsmänner flyktat ifrån. Denna slagtning hölls i Clontiber år 4595. Logan var då 58 år, och kunde i brottandt besegra den starkaste man i hela England. Tre å derefter var ban med i den stora bataljen vid Yellovw Ford, i samma trakt. I denna batalj förlorade båd Irländarne och Engelsmännen sina generaler. Sir Henr Bagnell, MMahons mördare, blef dödskjuten; alla di förnämsta officerarne i armeen och 2,500 soldater låg döda på slagfältet, då deremot Irländarne endast had: 200 man dödade öch 600 sårade. Hvarföre, kan mar fråga. voro Irländarne sedermera understundom si olycklige, då de haft sådane framgångar och lefvere rat så lysande bataljer? Jag svarar: orsaken dervtil var engeiskt guld och irländsk trolöshet. Hvar är alla de emanciperade katholska ädlingarne? hvar är några af våra cgna prelater? hvar är den skara jä gare efter embeten. som aila dagar löper på slot tet? hvar är den lilla aristokrati i egen inbillning som något hvar ibland möter inom sin lilla krets dessa fala krypdjur? Men vi hafva OConnell oc! vi kunna vara dem förutan. — Jag bivistade e! sammankomst af repealassociationen, som hölls pi kungliga teatern vid Abbeygatan, i staden Dublin Jag såg Daniel OConnell, Richard Barrett, Joh OConnell, Thomas Mathew Ray, Thomas Steele, pa stor Pcter James Tyrrell, John Gray, och en sto mängd andra personer närvarande vid nämnde sam mankomst. Bland dem voro flere, som sade, att d kommit ifrån England, för att bivista det folkmöte som var utlyst att hålas i Clontarf. Jag hörde på stor Peter James Tyrrell säga: Jag förmodar att alla hört, att det icke tilläts oss att samlas i går hörden j det alla? (Höga rop af ja, jal,) Fordon sade man, att presterne ledde folket, men nu att fol ket ledde presterna. Det var icke bra att sådan sades: ty det skulle på visst sätt bevisa, att prestern förlorade något af sitt inflytande och att folket bord minska sitt förtroende för dem. Det ser ut, som had: ett par ibland oss injagat fasa och förskräckelse ho lord de Grey. (Hvisslingar.) Åh, hvissla icke åt dei stackars mannen, för det han utgifvit den der pro klamationen! Haa är mera ledsen deröfver, än någoi af oss. De ville icke tillåta mötet i går, i fred, harmoni och Ingn. Jag vill icke pästå, att de skic kade ut militären, för att framkalla ett störande a allmänna lugnet: men i fall de verkligen hade denn afsigt, så blef den dock tillintetgjord och det gansk visligen, emedan Befriarens lösen var fred och hem och så länge vi följa denna lösen, är ingen fara fö handen, att folket inledes att förgå sig. I stån n alla inför eder Gudsaltare. ILiåtom oss icke klaga öfver att eder frihet trampas under fötterna lätom oss ick yttra ett enda klagande ord; utan låtom oss falla p knä, under det jag anropar himmelens Gud, till hvil ken vi alla skåda upp, att bevara oss för allt ond och ingifva oss visdom på denna stund. Man vill icke tillåta oss att samlas i går, och vi hafva i da kommit hit för att föreslå resolutioner för detta möte. Daniel OConnell intog ordförandeplatsen och föreslo åtskilliga toaster, bland andra: De presters skål, son undertecknade begäran om folkmötet i Clontarfp Denna toast dracks af sällskapet, och pastor Tyrrel tackade för talet och yttrade dervid, bland annat Ack! om vi bade råkat sofva förlidne Lördag nat! och vårt folk icke hade lyssnat till vär röst Söndag morgon, innan dager, utan sagt: vi vilja gå och in ställa oss vid Clontarf — men nej, folket ville ick sätta sig upp emot presterna, och derföre är det in gen förmätenhet af mig att säga, att den beredvillig bet och det förtroende, hvarmed folket efterkom vi önskan, räddat Irland från en ocean af blod oc en annan slagtning, lik den förra vid Mullaghmas Jag vill icke, jag vågar icke tillägga våra sty rande sadana blodiga motiver, som att de äåsy tade att låta mörda män, qvinnor och barn. Me hvad måste vi väl tänka, då vi besinna att de proklamation, som skulle freda dem för brott och vå folk från slagtande, sattes upp på knutarne natteti Och detta kallas en regering, och framförallt ea få derlig regering! Och om det icke är en faderlig re gering, hvad slags regering måste det då vara. All styrelser måste vara inrättade för folkets bästa. Ja vill dermed icke säga, att regeringen hade för afsig en så förfärlig och obygglig handling emot Irland men hvad jag ville säga är, att såvida icke folke lyssnat till sin bäste väns råd och föreskrifter och å! lydt dem, så hade en stor olycka inträffat; men n hafva vi segrat. Regeringen fruktade icke det stor folkmötet i Tara, ej heller det i Litmore, eller någr af de andra hundrade, som blifvit hållna; men dj ett par af edra prester kallade folket tillsamman, d trädde de maktegande emellan. Hvarföre handlad presterne så, som de gjorde? Jo, för att förtjena de bifall. j uttryckt för oss denna afton, hvilket är e tecken å eder sida, att j aldrig viljen öfvergifva os liksom vi aldrig vilje öfvergifva eder. 4 60 (Slutet följer.)