Engelsmännen, som stridde i denna batalj, voro all
deles utan penningar; men det förhöll sig icke så
ty de hade lemnat dem efter sig, och en man vic
namn Logan, som 355 år derelter skulle gräfva et
dike, fann omkring 2000 , som Engelsmänner
flyktat ifrån. Denna slagtning hölls i Clontiber
år 4595. Logan var då 58 år, och kunde i brottandt
besegra den starkaste man i hela England. Tre å
derefter var ban med i den stora bataljen vid Yellovw
Ford, i samma trakt. I denna batalj förlorade båd
Irländarne och Engelsmännen sina generaler. Sir Henr
Bagnell, MMahons mördare, blef dödskjuten; alla di
förnämsta officerarne i armeen och 2,500 soldater låg
döda på slagfältet, då deremot Irländarne endast had:
200 man dödade öch 600 sårade. Hvarföre, kan mar
fråga. voro Irländarne sedermera understundom si
olycklige, då de haft sådane framgångar och lefvere
rat så lysande bataljer? Jag svarar: orsaken dervtil
var engeiskt guld och irländsk trolöshet. Hvar är
alla de emanciperade katholska ädlingarne? hvar är
några af våra cgna prelater? hvar är den skara jä
gare efter embeten. som aila dagar löper på slot
tet? hvar är den lilla aristokrati i egen inbillning
som något hvar ibland möter inom sin lilla krets
dessa fala krypdjur? Men vi hafva OConnell oc!
vi kunna vara dem förutan. — Jag bivistade e!
sammankomst af repealassociationen, som hölls pi
kungliga teatern vid Abbeygatan, i staden Dublin
Jag såg Daniel OConnell, Richard Barrett, Joh
OConnell, Thomas Mathew Ray, Thomas Steele, pa
stor Pcter James Tyrrell, John Gray, och en sto
mängd andra personer närvarande vid nämnde sam
mankomst. Bland dem voro flere, som sade, att d
kommit ifrån England, för att bivista det folkmöte
som var utlyst att hålas i Clontarf. Jag hörde på
stor Peter James Tyrrell säga: Jag förmodar att
alla hört, att det icke tilläts oss att samlas i går
hörden j det alla? (Höga rop af ja, jal,) Fordon
sade man, att presterne ledde folket, men nu att fol
ket ledde presterna. Det var icke bra att sådan
sades: ty det skulle på visst sätt bevisa, att prestern
förlorade något af sitt inflytande och att folket bord
minska sitt förtroende för dem. Det ser ut, som had:
ett par ibland oss injagat fasa och förskräckelse ho
lord de Grey. (Hvisslingar.) Åh, hvissla icke åt dei
stackars mannen, för det han utgifvit den der pro
klamationen! Haa är mera ledsen deröfver, än någoi
af oss. De ville icke tillåta mötet i går, i fred,
harmoni och Ingn. Jag vill icke pästå, att de skic
kade ut militären, för att framkalla ett störande a
allmänna lugnet: men i fall de verkligen hade denn
afsigt, så blef den dock tillintetgjord och det gansk
visligen, emedan Befriarens lösen var fred och hem
och så länge vi följa denna lösen, är ingen fara fö
handen, att folket inledes att förgå sig. I stån n
alla inför eder Gudsaltare. ILiåtom oss icke klaga öfver
att eder frihet trampas under fötterna lätom oss ick
yttra ett enda klagande ord; utan låtom oss falla p
knä, under det jag anropar himmelens Gud, till hvil
ken vi alla skåda upp, att bevara oss för allt ond
och ingifva oss visdom på denna stund. Man vill
icke tillåta oss att samlas i går, och vi hafva i da
kommit hit för att föreslå resolutioner för detta möte.
Daniel OConnell intog ordförandeplatsen och föreslo
åtskilliga toaster, bland andra: De presters skål, son
undertecknade begäran om folkmötet i Clontarfp
Denna toast dracks af sällskapet, och pastor Tyrrel
tackade för talet och yttrade dervid, bland annat
Ack! om vi bade råkat sofva förlidne Lördag nat!
och vårt folk icke hade lyssnat till vär röst Söndag
morgon, innan dager, utan sagt: vi vilja gå och in
ställa oss vid Clontarf — men nej, folket ville ick
sätta sig upp emot presterna, och derföre är det in
gen förmätenhet af mig att säga, att den beredvillig
bet och det förtroende, hvarmed folket efterkom vi
önskan, räddat Irland från en ocean af blod oc
en annan slagtning, lik den förra vid Mullaghmas
Jag vill icke, jag vågar icke tillägga våra sty
rande sadana blodiga motiver, som att de äåsy
tade att låta mörda män, qvinnor och barn. Me
hvad måste vi väl tänka, då vi besinna att de
proklamation, som skulle freda dem för brott och vå
folk från slagtande, sattes upp på knutarne natteti
Och detta kallas en regering, och framförallt ea få
derlig regering! Och om det icke är en faderlig re
gering, hvad slags regering måste det då vara. All
styrelser måste vara inrättade för folkets bästa. Ja
vill dermed icke säga, att regeringen hade för afsig
en så förfärlig och obygglig handling emot Irland
men hvad jag ville säga är, att såvida icke folke
lyssnat till sin bäste väns råd och föreskrifter och å!
lydt dem, så hade en stor olycka inträffat; men n
hafva vi segrat. Regeringen fruktade icke det stor
folkmötet i Tara, ej heller det i Litmore, eller någr
af de andra hundrade, som blifvit hållna; men dj
ett par af edra prester kallade folket tillsamman, d
trädde de maktegande emellan. Hvarföre handlad
presterne så, som de gjorde? Jo, för att förtjena de
bifall. j uttryckt för oss denna afton, hvilket är e
tecken å eder sida, att j aldrig viljen öfvergifva os
liksom vi aldrig vilje öfvergifva eder.
4 60 (Slutet följer.)