föga angenämt beroende, att icke rent af säga för
mynderskap under clerus comitialis, biskoparn
och konsistorium, som ofta går till det obillig
och odrägliga, samt undan hvilket en emancipa
tion icke kan vara de förra annat än önskelif
Representationsreformens fiender frukta alltid fram
dragandet af exempel från Norge, och i detta fal
hafva de äfven allt skäl dertill, ty Storthingen
erfarenhet visar, att ett betydligt antal prester
förhållande till det hela blifvit valde till Stor
tingsmän genom folkets förtroende och att dett
för flera af dem öppnat vägen till högre platse
inom kyrkan, genom de talanger och det nit fö
det allmänna bästa, som de fått ådagalägga i riks
församlingen. Det finnes också ingen anlednin;
att detta skulle mindre blifva förhållandet i Sverge
Lättast af allt bör det blifva att oemotståndlig
bevisa (om det ens skulle behöfva bevisas), grund
lösheten af de skräckbilder, som reformens fiende;
söka att framhålla för städernas borgerskap, nä
stan på samma sätt och i samma ton som er
torramma skrämmer barnen för busen när de icke
vilja vara snälla. Man kan också i sjelfva verkel
knappast föreställa sig något oförskämdare af re.
formens motståndare, än att, för det städerna efter
det nya förslaget icke skulle få rättighet att till-
sätta lika många representanter som landet, söka
inbilla dem att de komme i en ofördelaktigare
ställning än nu, då för det första hela borgarestån-
det icke har mer än en fjerdedel i representatio-
nen; för det andra mer än en tiondedel inom
ståndet icke utgöres af städernas innevånare, och
för det tredje, många städer, i följd af sin klena
ekonomiska belägenhet, nu äro nödsakade att
välja på borgmästare, bland hvilka åter mer än
hälften, enligt hvad hittills visat sig, så snart de
komma till riksdagen, egentligen hafva en domsaga
för sig sjelfva och icke städernas intresse till det
förnämsta ögnamärket, samt merändels lemna hof-
vet ett antal villiga verktyg inom borgarståndet.
Lika lätt bör det äfven vara att skingra skrämskot-
ten angående det intrång, som reformen skulle med-
föra på städernas materiella välstånd. Författa-
ren får här tillfälle att, genom en enkel jemfö-
relse, framhålla den märkliga erfarenheten, att
just städerna i Norge gått betydligt framåt under
det nuvarande representations- och valsättet der-
städes, medan våra svenska städer, med undan-
tag af några få, under den nuvarande ståndsför-
fattningen förblifvit stillastående på samma punkt
af vanmakt och obetydenhet. Det är också icke
svårt att inse, att om landet erhåller en repre-
sentation, som bidrager att sätta de moraliska
och materiella krafterna af det hela i lifligare
verksamhet än hittills, och en gång kan förskaffa
oss en ordnad kredit- och närings-lagstiftning,
så blir det här, likasom i andra länder, alltid
städerna, hvilka i främsta rummet få godt af
den lifligare rörelsen. Hvad beskattningen an-
går, så är den väl äfven för närvarande icke
just sä utomordentligt lindrig. Erfarenheten
bar åtminstone visat, att det hittills lyckats Re-
geringen att vid hvarje riksdag öka statsutgifter-
na och att bland de inkomsttitlar, hvilka under
samma tid tilltagit i största proportion, stå tull-
afsifterna främst af alla, hvilka städernas hand-
lande i första rummet måste vidkännas. Så-
som en följd af representationsreformen, bör väl
ör öfrigt kunna påräknas en förenkling af en
mängd nu kaotiska och invecklade organisationer,
och i följd deraf en lindring i skatterna, der de!
iro tungt tryckande, men icke nya bördor. Allt
letta utgör vigtiga momenter i diskussionen om
epresentationsfrågan, hvilka vi rekommendera till
vidare behandling af den gamle Bekantesp talang-
ulla penna. Vi skole, det första tillfället med-
ifver, äfven yttra oss om en annan punkt i af-
eende på hans föreslagna riksdagsplan; men den-
ia artikel har måhända redan blifvit för vidlyftig
tt längre kunna fortsätta densamma utan att
rötta läsaren.
LITTERATUR.
SJäfflands-sånner Hf Pan: Tund tevekt hac Pom. I