Den följande , morgonen, som blifvit bestämd
för ett jagtpartiy: hände det att samtlige jägarne
försofvo sig. Ingen rörelse märktes på slottet
före klockan åtta, ty herrskapet så väl som tjex
narne behöfde hvila ut efter gårdagen. Då man
samlades vid frukostbordet, beklagade man sig öf-
ver det försummade jagtnöjet och utfäste följande
morgonen dertill.
Brukspatronen gick upp på sin kammare, fram-
tog ur en låda en brefpacke och utdrog ur den-
na ett bref, hvilket han tvenne gånger genomlä-
ste. Brefvet, föll ur hans hand; ban lutade sig
tillbaka i sin stol; såsom man kunde se, under
våldsamma känslor. Slutligen uppreste han sig,
stampade i golfvet så att bordet darrade, och ut-
ropade: Wilhelm! Wilhelm! med en stämma,
som kom betjenten att instörta, full af bestört-
ning öfver det ovanliga uppträdet.
,Hvar är min son? för honom till migl,
Herr Wilhelm är i trädgården, i sällskap med
mamsell F.n
Marasell F.? — åter en! För honom hit, sä-
ger jagln .
Betjenten nedgick i trädgården och! gjorde efter
befallning. Wilhelm sade för sig sjelf:
Nå, efter han just vill tala vid mig, kan jag
väl gå.
Ursäkta mig, mamsell F., att jag måste aflägs-
na mig på sett ögonblick, — Jag hoppas snart
iter få njuta al ert älskvärda sällskap.
Han inträdde i sin fars rum med ett trotsigt
och spotskt leende, som han vanligen begagnade,
när han ville dölja blygsel eller förlägenhet. Han
studsade dock denna gång för allvaret i gubbens
drag.