, hetskänslan och med den folkets sympatier för
i Frankrike.
I Om Frankrike då raskt hade skyndat fram till
Rhen, skulle Rhenprovinsernas invånare, hvilka
vända dittills icke kunnat sätta emot preussiska
envåldsprincipen annat än ett passivt motstånd,
säkert med glädje emottagit edra härar: ty preus-
Isiska despotismen, icke nöjd med att hafva in-
-Iskränkt deras fria domstolsinrättningar, hotade
redan att helt och hållet beröfva dem desamma.
Deremot insmög sig misstroendet i Tyskland,
,Iså snart man märkte, att följderna af Juli-revo-
sJlutionen icke längre svarade emot de begrepp
man gjort sig derom. Det sätt hvarpå franska
-iregeringen lemnade de folk hjelplösa, som upp-
Ireste sig för samma principer, de stränga mått
Joch steg den -vidtog, för att qväfva de liberala
Igrundsatserna, som hade framkallat henne sjelf,
Jallt detta antydde, att tyska folket endast kunde
fräkna på sin egen kraft. Ifrån den stunden åter-
föll det hastigt i apathi, oaktadt en billig harm;
Joch man vande sig småningom att anse Preussen
Isåsom den enda stat, hvilken var i stånd att be-
fordra rörelsen framåt,
I Oaktadt denna sakernas ställning upphörde ej
Idet liberala partiet i södra Tyskland att vända
Isina blickar åt Frankrike, och det förlorade äfven
hela sitt förtroende och sin inflytelse, under det
att två nya partier snart utmärkte sig genom
kraftfullhet. -Begge, i början förenade om ideen
att framkalla en inre utveckling, och att i detta
afseende sätta sin förtröstan. till det, genom: en
Ipopulär revolution pånyltfödda Preussen, dröjde
icke att blotta de tvistepunkter, som åtskiljde dem.
Det ena hoppades att låta friheten uppstå ur den
tyska filosofienssköte, det andra deremot före-
ställde sig densamma utgå ur industriens. Det
förra byllade franska revolutionens princip, stödd
på den filosofiska; under det att det andra icke
talade om annat än Zollverein och om enhet i
Tysklands intressen, enhet i tyska folkets natio-
nalitet.
Detta sednare, som kallade sig det nationella
partiet, ville åter uppbygga det gamla germaniska
väldet och omgifva det med republikanska insti-
tutioner, under det att det förra -deremot åsyftade
att utveckla demokratiens nya principer.
Det är icke svårt att inse, huru det nationella
partiets ider föga skilja sig ifrån det s. k. Bur-
schenschaft.; Också behöfde de blott något träda
fram i dagen, för att visa, att de tillhörde områ-:
det af en absurd utopi. Detta skulle otvifvelak-
tigt inträffat, om icke 4840 års händelser hade
tvingat begge partierna att hastigt söka komma
till resultater, Detta skulle äfven hafva inträffat,
jom konungen i Bayern halt mod att göra sin
mening gällande. Men som denne monark icke:
vågade företaga något hvarken mot Preussen eller:
JÖsterrike, fästade det nationella partiet åter: allt:
sitt hopp på Fredrik Wilhelm IV, som först år
4840 intog sin faders throm.
Året 4840 har otvifvelaktigt varit mer vigtiet
för Tyskland än för Frankrike; men i alla fallär-
begge dessa-länders öde, alltifrån. denna tidpunkt,
så innerligt sammanknulet, att all rörelse, som
uppstår här, nödvändigt måste finna ett återljud
i Frankrike. 26 4
UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE TILLVERK-
NING AF FALSKT STÄMPELPAPPER.
(Forts. fr. 22 259.)
T. f. åklagaren begärde antecknadt, att han hos Ko-
nungens befallningshafvande i länet anbållit, att herr
hofrättsrådet måtte kallas, icke såsom vittne, utan en-
dast för att i saken höras; och svaranden Bergqvist
att, i motsatts med herr bofrätssrådets uppgift, gan-
ska ofta inträffat, det extra ordinarie domare i herr
hofrättsrådets domsaga sjelfve ombesöjt karteringen.
klagaren hade anmält, det den skrift, Jon Johan-
nesson velat till rätten ingifva, innefattade jäf emot
ordföranden, hvarföre rätten ej ville uraktlåta att taga
kännedom om anledningen till detta jäf och läsa skrif-
ten, hvilken innehöll, att Jon Johannesson hos justi-
tiekanslern, genom en i afskrift bilagd klagoskrift, an-
mält sitt missöde att blifva inblandad i förevarande
mål, samt att han derföre hemställde, huruvida ord-
föranden ansåge sig ojäfvig att med målet, så vidt det
rörde Jon Johannessön, taga befat ning.
Rätten afsade, att då ännu icke visat sig hvad af-
seende justitiekanslersembetet fäster vid Jon Johan-
RR —— rr EO
Den följande morgonen, som blifvit bestämd