gång har en röst. Eller om hon händelsevis ytt-
rar sig någon gång ännu, sker det blott med osä-
kerhet och så, som då man hör vissa sakförare, h vilka
under talet tyckas draga i tvifvel hvad de sjelfvs
säga, och derigenom inrymma den största bredd å1
sina domares godtycke. Opinionens ställning till
Makten visar oss dagligen någonting likartadt här-
med. Jus! härigenom är det, som det blifvit möjlig!
för Godtycket sjelf, upphöjdt nära till värdigheter
af en Gud, att ivom en regering taga tömmarne
och våga sig på utförandet af en mängd handlin-
gar, hvilka, oaktadt de öfverstiga laglighetens grän-
sor, icke desto mindre hållas till godo af allmän.
heten, så fort ett eller annat år gått om: lika-
som hvad förut var brottsligt, kunde vara oskyl-
digt efteråt.
Så tänker la ReEforme. Vi fortfara.
Den ytterliga svachet i allmänhetens sinnesstäm-
ning, då man tål hvad som helst,, har ingen annan
orsak, än bristen på öfverallt spridda, klart fattade
och med karaktersstyrka fastbållna Grundsattser
rörande lifvets rena fordran af samhället, bildnin-
gens mening, hvar menniskas oafytterliga rättig-
heter. Statens pligter emot individen måste upp-
fyllas och brinzas till sjelfständig verklighet, derest
staten sjelf skall kunna tillbaka fordra skyldighe-
ter af den enskilde. Och Staten — — den skulle
aldrig vägra sådant! MHvarföre skulle den det?
Men några enskilde, som behaga säga vi äro sta-
ten, de vägra det.
Vi vilja se denna tanke närmare i ögat.
En Regering måste stå i organiskt förhållande
till det Folk och Tand, som den skall regera.
Hvad innebär detta? Rezseringen måste så helt
och hållet sammanhänga med folket, genom att
hemta all sin lifskraft derifrån, i allo afse dess
behof, tänka och handla för ingenting annat än
dess väl, med få ord, så lefva uti och för det-
samma, att styrelsen och nationen tillhopa bilda
blott e!f enda beit, likasom hufvudet med den
öfriga kroppen är eff animaliskt väsende, med en
ande, en vilja, en tanke. I annat fall är reze-
ringen icke det folkets och landets regering. Den
blir att likna vid ett löst bufvud, satt ofvanpå
en i sig sjelf hufvudlös kropp. En sådan rege-
ring kalas väl ändock det folkets och landets
styrelse, emedan den geografiskt sitter inom dess
gränsor, t. ex. i dess hufvudstad. Men, långt
ifrån att vara dess egentliga och rätta styrelse,
kan den mången gång utgöra nationens sjelfva fi-
ende; så mycket farligare och värre, som den är
inhemsk: har intagit sitt säte i medelpunkten
hållande all den yttre, politiska myndigheten :
sina händer. För att en nation i så olycklig och
desorganiserad ställning skall kunna återbekomm:
sitt rätta lif, fordras i främsta rummet, att der
skall få ett sig egentligen tillhörande hufvud, eller
med andra ord, sättas i åtnjutande af en med si;
organiskt förenad regering. Denna blir först då
dess verkliga styrelse, i stället för en skenfager
tom form, om icke rent af en fiende i landet
Vigtigare problem gifves ej för ett samhälle, äs
att lefva. Huru skall detta vinnas?
Medlen — ifall lifvet saknas — ligga endas
och allenast i uppkallandet af sådana elemente
ur Folket, som ega förmåga att pånyttföda Sty
relsen. På annat sätt kan staten icke bekomm:
ett sig organiskt (d. ä sant, rätt) tillhörande öf
verhufvud, hvilket åter oundzänligt erfordras föj
dess lif. Men hvilka äro väl dessa elementer
De kunna ej andra vara, en folkets egna ut
skickade. ,
Besitter en nation redan inom sig möjligheten
att sända sådana utskickade, söm verkligen, 9o
skrymtadt och tillräckligen starkt uttala dess e
gen röst ifrån landets alla vrår och om alla sann
behof, då innebär det, att folket eger en rikti
Representation. Och denna skall ganska visst äf
ven pinyttföda. styrelsen. Genom tvång? Ja
Men genom lagligt tvång. Hvad är det? De
är den makt, som ligger i en från blotta ord til
verk och handling bragt konstitution. Represen
tationen ulför då, enig och stark, hvad konstitu
tionens ord säga: och mera behöfves ej.
Men besitter ett folk icke så beskaffade utskic
kade, då innefattar det, att nationen icke eger nå
gon sig organiskt (sant, rätt) tillhörig representa
tion, utan blott någonting, som så kallas, men
sjelfva verket är ett dödt ting, folket påhäftadt
utan att i detsamma lefva. En sådan Namn-re
presentation sitter då utanpå staten, likasom ett lif
löst, främmande, utanpå kroppen hängdt hjerta
Den år i sin väg alldeles som vi ofvanföre lik
nade ena oorganisk regering vid ett påsatt, liflös
hufvud. Bilderna af dessa begge döda ting — de
döda hufvudet (rezeringen), och det. döda hjer!a
SYCETRADTTTEKTT SETT ST FITTAN ITE NA TTT
rv