SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS SAMMAN KOMST DEN 4114 OKTOBER 1843, (Fortsättning och slut.) id Det intressantaste af det återstående utaf denr sammavkomst upptogs af en utaf friherre Berzelii föredragen redogörelse för en vetenskaplig strid o fettbildningen i djurens kroppar, hvilken fråga vetei skapsakademien i Berlin gjort till prisämne, med b löning 300 thaler. Vi införa denna del in extenso: Hr Liebig i Giessen har, under loppet afnästlidr år, i ett arbete öfver den chemiska delen af djurfi siologien framställt, såsom obestridlig, den satts a den djuriska värmen uppkommer genom förvandlin af kol och väte, som utgöra beståndsdelar af djuräm nena till kolsyra och vatten, hvarvid så stort quar tum värme skulle utvecklas som då lika mycket kc och väte på vanligt sätt förbrännes. Af de ämner som tjena djuren till föda, hålla vissa qväfve i si sammansättning, andra deremot bestå endast af ko väte och syre, 4. ex. socker, stärkelse, gummi, växt gelå eller pectin m. fl. De förra anser Liebig såsor näringsmedel, de sednare antager han deremot såson bränsle, ämnadt att, genom förvandling till kolsyr och vatten, dels på bekostnad af den syrgas, som a blodet vid andedrägten uppsupes, dels på bekostna af det deri befintliga syret likformigt underhålla krop pens värme. Men som djuren af dessa ämnen stun dom förtära mera än som till den antagna förbrännin gen kan åtgå och desse icke qväfhaltiga ämnen, hyar ken återfinnas i kroppens delar, eller, efter Liebig mening, kunna göras till beståndsdelar af djurkrop pens väfnad, så föreställer sig denne naturforskare, at en del af de till förbränning bestämda ämnena före nar sig med V,, af syret i en annan del till kolsyr: och vatten, hvarvid lika mycket värme skulle utveck las, såsom om det ur dem upptagna syret vore a blodet uppsupen för syrgas och hvad som då blir qva af denna sednare det mesta af sitt syre beröfvade del förbytes till fett, som i den för fettbildningen be stämda cellulära väfnaden afsättes, för att vid beho i sin ordning absorberas och tjena såsom bränsle. Emot denna åsigt, town icke stödjer sig på något annat än dess upphofsmans individuella åsigt af hvad som synes honom sannolikt, men hvilken han framställt såsom en verklighet, har den franska kemisten Dumas uppträdt. Denne har i öfrigt fullkomligt lika åsigt med Licbig om den djuriske värmens uppkomst, men han förklarar att fett icke kan bildas inom djurens kroppar, utan awvwt hvad som i dessa afsävter sig har funnits i de födoämnen de förtärt och endast undergått några efter serskilda djurslag olika modifikationer, hvarigenom det får de bekanta olikheterna i egenskaper t. ex. talg, ister, smör, gåsfett 0. s. V. Dumas förmenar att Liebig dels öfyersett det fett, som innehålles i de gräsätande djurens näringsämnen, dels blifvit missledd af felaktiga äldre analyser, som angifva mindre fett i hö, halm, klöfver; vicker, gramineernas frön, m. fl., hvilka tjena gräsätande djur till föda. Han har derföre, i förening med den för sina förtjenstfulla agronomiskt kemiska rön berömde Boussingault, underkastat dessa växtämnen nya kemiska försök, vid hvilka vida mer fett blifvit funnet, än 4e af Liebig begagnade analyser angifva. Referenten anmärkte dock att, vid dessa försök, fett och hartz blifvit sammanslagna, hvilket han ansåg icke vara riktigt. — Samtidigt med dessa försök blefyo kor födda med afvägda qvantiteter af det så analyserade fodret på landtgodset Bechelbronn, hvari Hr Boussingauk är delägare, och är den af de för detta ändamål bestämda kor erhållna mjölken, smöret afskiljdt, samt smörfettet: med noggrannhet vägdt och dess qvantitet jemförd med fettets i det af dem förtärda fodret, hvaraf det resultat vanns, att det med mjölken afgängna smörfettet nära nog, men ej fullt, uppgick till samma myckenhet, som hade innehbållits i det använda fodret. Häremot har Liebig anfört ett försök med ett svin, som göddes med vägd och af honom till sin fetthalt bestämd föda, ur hvilket, sedan det blifvit slagtadt, fettet utsmältes och vägdes, och befanns utgöra omkring 5 gånger mer än födan ionehållit. Vidare förekom ett bref från Professor Nilsson, innehållande, bland annat, att han under en resa vid Hollandias funnit ett större lager af den kritformaionen tillhöriga grönsanden, sträckande sig från Ö. Karup, dels åt Skottarp, dels uppåt och åt sidorna af åsen, och att man för mergling af åkrar m. m. sjort djupa gräfningar deri, utan att komma till boten. Denna sand utgöres af de vanliga gröna korren samt af gröfre och finare korn af milleporer och skimstaggar, som tillhöra kritformationen. Via Karup hade ock Hr Nilsson funnit i grönsanlen tvenne granitblock, i hvilka syntes ett par smärre ättegrytor, innehållande en gyttring af snäckskal med n svartbrun, jordlik men hård massa, i hyilken finas genomskinliga gulaktiga qYarlskorn inblandade, let hela så fastsiutande och så hårdt, som hade det varit vid graniten fastsmält, så att, endast med stlägsa och stålmejsel, de meddelade profyen kunnat med nycken möda erhållas, Saäckorna utgjordes al vaniga Nordsjöarter. Vidare upplästes ett bref från br Wahlberg, (nylien meddeladt i Å. B-) jemte ett från en baron von sudvig, hvari hr NVahlberg berömmes högliges, såsom ! n umärkt nitisk naturforskare och deri, ang. klima-. et på Cap, förekommer fö jande: För att gilva begrepp om detta klimats fruk ill jag blott anföra, att några A FIT rd