SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS SAMMAN
KOMST DEN 4114 OKTOBER 1843,
(Fortsättning och slut.)
id Det intressantaste af det återstående utaf denr
sammavkomst upptogs af en utaf friherre Berzelii
föredragen redogörelse för en vetenskaplig strid o
fettbildningen i djurens kroppar, hvilken fråga vetei
skapsakademien i Berlin gjort till prisämne, med b
löning 300 thaler.
Vi införa denna del in extenso:
Hr Liebig i Giessen har, under loppet afnästlidr
år, i ett arbete öfver den chemiska delen af djurfi
siologien framställt, såsom obestridlig, den satts a
den djuriska värmen uppkommer genom förvandlin
af kol och väte, som utgöra beståndsdelar af djuräm
nena till kolsyra och vatten, hvarvid så stort quar
tum värme skulle utvecklas som då lika mycket kc
och väte på vanligt sätt förbrännes. Af de ämner
som tjena djuren till föda, hålla vissa qväfve i si
sammansättning, andra deremot bestå endast af ko
väte och syre, 4. ex. socker, stärkelse, gummi, växt
gelå eller pectin m. fl. De förra anser Liebig såsor
näringsmedel, de sednare antager han deremot såson
bränsle, ämnadt att, genom förvandling till kolsyr
och vatten, dels på bekostnad af den syrgas, som a
blodet vid andedrägten uppsupes, dels på bekostna
af det deri befintliga syret likformigt underhålla krop
pens värme. Men som djuren af dessa ämnen stun
dom förtära mera än som till den antagna förbrännin
gen kan åtgå och desse icke qväfhaltiga ämnen, hyar
ken återfinnas i kroppens delar, eller, efter Liebig
mening, kunna göras till beståndsdelar af djurkrop
pens väfnad, så föreställer sig denne naturforskare, at
en del af de till förbränning bestämda ämnena före
nar sig med V,, af syret i en annan del till kolsyr:
och vatten, hvarvid lika mycket värme skulle utveck
las, såsom om det ur dem upptagna syret vore a
blodet uppsupen för syrgas och hvad som då blir qva
af denna sednare det mesta af sitt syre beröfvade
del förbytes till fett, som i den för fettbildningen be
stämda cellulära väfnaden afsättes, för att vid beho
i sin ordning absorberas och tjena såsom bränsle.
Emot denna åsigt, town icke stödjer sig på något
annat än dess upphofsmans individuella åsigt af hvad
som synes honom sannolikt, men hvilken han fram-
ställt såsom en verklighet, har den franska kemisten
Dumas uppträdt. Denne har i öfrigt fullkomligt lika
åsigt med Licbig om den djuriske värmens uppkomst,
men han förklarar att fett icke kan bildas inom dju-
rens kroppar, utan awvwt hvad som i dessa afsävter sig
har funnits i de födoämnen de förtärt och endast un-
dergått några efter serskilda djurslag olika modifika-
tioner, hvarigenom det får de bekanta olikheterna i
egenskaper t. ex. talg, ister, smör, gåsfett 0. s. V.
Dumas förmenar att Liebig dels öfyersett det fett,
som innehålles i de gräsätande djurens näringsämnen,
dels blifvit missledd af felaktiga äldre analyser, som
angifva mindre fett i hö, halm, klöfver; vicker, gra-
mineernas frön, m. fl., hvilka tjena gräsätande djur
till föda. Han har derföre, i förening med den för
sina förtjenstfulla agronomiskt kemiska rön berömde
Boussingault, underkastat dessa växtämnen nya kemi-
ska försök, vid hvilka vida mer fett blifvit funnet, än
4e af Liebig begagnade analyser angifva. Referenten
anmärkte dock att, vid dessa försök, fett och hartz
blifvit sammanslagna, hvilket han ansåg icke vara
riktigt. — Samtidigt med dessa försök blefyo kor föd-
da med afvägda qvantiteter af det så analyserade fo-
dret på landtgodset Bechelbronn, hvari Hr Boussin-
gauk är delägare, och är den af de för detta ända-
mål bestämda kor erhållna mjölken, smöret afskiljdt,
samt smörfettet: med noggrannhet vägdt och dess
qvantitet jemförd med fettets i det af dem förtärda
fodret, hvaraf det resultat vanns, att det med mjöl-
ken afgängna smörfettet nära nog, men ej fullt, upp-
gick till samma myckenhet, som hade innehbållits i
det använda fodret.
Häremot har Liebig anfört ett försök med ett svin,
som göddes med vägd och af honom till sin fetthalt
bestämd föda, ur hvilket, sedan det blifvit slagtadt,
fettet utsmältes och vägdes, och befanns utgöra om-
kring 5 gånger mer än födan ionehållit.
Vidare förekom ett bref från Professor Nilsson, in-
nehållande, bland annat, att han under en resa vid
Hollandias funnit ett större lager af den kritforma-
ionen tillhöriga grönsanden, sträckande sig från Ö.
Karup, dels åt Skottarp, dels uppåt och åt sidorna
af åsen, och att man för mergling af åkrar m. m.
sjort djupa gräfningar deri, utan att komma till bot-
en. Denna sand utgöres af de vanliga gröna kor-
ren samt af gröfre och finare korn af milleporer och
skimstaggar, som tillhöra kritformationen.
Via Karup hade ock Hr Nilsson funnit i grönsan-
len tvenne granitblock, i hvilka syntes ett par smärre
ättegrytor, innehållande en gyttring af snäckskal med
n svartbrun, jordlik men hård massa, i hyilken fin-
as genomskinliga gulaktiga qYarlskorn inblandade,
let hela så fastsiutande och så hårdt, som hade det
varit vid graniten fastsmält, så att, endast med stläg-
sa och stålmejsel, de meddelade profyen kunnat med
nycken möda erhållas, Saäckorna utgjordes al van-
iga Nordsjöarter.
Vidare upplästes ett bref från br Wahlberg, (nyli-
en meddeladt i Å. B-) jemte ett från en baron von
sudvig, hvari hr NVahlberg berömmes högliges, såsom !
n umärkt nitisk naturforskare och deri, ang. klima-.
et på Cap, förekommer fö jande:
För att gilva begrepp om detta klimats fruk
ill jag blott anföra, att några A
FIT rd