om hvars kartetransaktioner vittnet saknade all kän-:
nedom, utan till Husberg. I ett sällskap någorstädes j
i Konga härad är 1832, hade nemligen vittnet hört
berättas, att Husberg handlade med kartor, hvilkal
man formodade att ban åtkommit under sin sysslo-!
mannabefattning i kronofogden Christierssons konkurs. I
Det omtalades jemväl att Christiersson skulle hafva
stulit kartorne från räntmästaren Bergius; och detta l:
samtal gaf anledning till varningen. Husberg upp-l.
lyste, på fråga, att ban varit syssloman i Christiers-j
sons konkurs, men rörande vittnesmålet åberopade
han hvad han förut uppgifvit.
2:0 F. d. nämndemannen Olof Fåkarsson i Qvar-
naryd: tillkännagaf, med anledning af Lars Abra-
hamssons i Gertrudstorp vid sista tinget gjorda be-
rättelse, att han icke kunde erinra sig det han nå- !
gonsin sett en halffårdig karta, eiler fått emottaga
någon sådan. Vid tiden då omvittnade tilldragelsen l;
skall hafva skett, var svaranden Jonas Andersson för-
säljnipgsman af kartor i Konga härad, och handlin-
gar, som nämndemännen hade att ingifva till tinget,
blefvo af Andersson förut försedda med erforderlig :
karta, hvarefter, vid tingets slut, afgiften för kartan j:
erlades tillika med lösen för expeditionen.
Med anledning af vittnets utsago, att han icke
kunde eriera sig, det han emottagit en balffärdig
karta, tillfrågades han af ordföranden, buruvida enl
sådan tilldragelse, om den inträffat, icke varit af den
synnerliga beskaffenhet, att den ej gerna kunnat falla
ur hans minne; och vittnet medgaf riktigheten af
denna anmärkning, till följd hvaraf han bestämdt för-
klarade, att hvad Lars Abrahamsson derom berättat, :
icke egt rum. I öfrigt saknade han ail kännedom il,
målet.
5:0o Drängen Johan Magnusson i Ingelstad hade
ingen kännedom i saken att meddela, och 4:o0 bonden
Johan Jakobsson i Ingelstad, förut i målet hö:;d, visste
intet, som till dess upplysniag kunde leda.
3:o Hustrun Anna Stina Westlund, 6:0 kyrkovär-:
den Johan Magnusson i Uråsa och 7:0 f. d. nämnde-
mannen Peter Carlsson i Boaryds udd, egde ej eller
någon kännedom i saken.
8:o Nämndemannen Johan Johansson i Dänninge-
landa bade sig endast bekant, att Andersson år 1823
innehade mycket kartor.
Det upplystes, att Andersson då var karteförsälj-
pingsman.
Vittnena fordrade ersättning för tingsresan.
Svaranden Jon Johannesson ville till rätten ingifva
en skrift; men då haa, efter tvenne gånger af ord-
föranden framställd fråga rörande skriftens innehåll,
vägrade att derom lemna besked, så blef skriften ej
emotltagen.
T. f. åklagaren företedde bevis från postrevisions-
kontoret i Stockholm, att, enligt postprotokollet och
kartan af den 4 Mars innevarande är, ett orekom-
menderadt bref om sex lods vigt, under JA 2, blifvit
från Norrköping till Wexiö med posten afsändt, under
adress A. F. Meurling; men svaranden Meurling för-
klarade, icke destomindre, att han berörde bref ej
emottagit.
Protokollet för den 23 nästlidne Maj justerades och
ingen anmärkning deremot gjordes,
Nämnden uppmätte den skrifbordslåda, i hvilken
Husberg förvarat stämplarne, m. m., och fann denl
20!, tum lång, 12 bred och 52, tum djup.
Protokollet anmärker äfven att de hos Husberg funne
jernstämplarne, som ansetts vara graverade i stål, en-
dast äro på en sida öfverdragne med sigillack, hvari
hvitstämpel af karta biifvit aftryckt.
Ransakniogens fortsättning uppsköts till påföljande
Måndag,
Efter afsägandet häraf fordrade Jon Johannesson
åter att få sin skrift uppläst eller beslut öfver vägran-
det meddeladt, och rätten afsade, att, i öiverensstäm-
melse med det besked Jon Jobannesson förut erhållit,
rätten fann sig ej kunna emottaga en skrift, om hvars
innehåll Jon fortfarande vägrat att lemna rätten kän-
nedom, synnerligast som Jon i en förut till rätten in-
gifven skrift inblandat hvad till saken icke hörde, och
begagnat ett skrifsätt, som t. f. åklagaren ansett köra
medföra ansvar. (Forts. följer.)
273
STOUCEHOLH den 28 Okt.
9 — Utom de siliverköp, som herrar bankofull
mäktige i dessa dagar afslutat med tvänne han-
delshus, hvilka nämndes i gårdagsbladet, haf-
va ännu eit par dylika kontrakter blifvit afslu-
tade om lefverans af 470,000 Rår i sillfver, med
handelshusen Schön et Comp., Bobnstedt och Go-
denius et Comp., på samma vilkor, som kontrak-
terna med herrar Kantzau et Biel samt Edman
et Comp. och stadsmäklaren Holm.
Denna transaktion har i går och i dag utgjort
ett lifligt samtalsämne bland affärsmännen i sta-
den. Under det man nemligen anser lyckligt, att
penningebristen afhjelpes, serdeles med afseende på
de förestående afbetalningarna å jern, som är be-
lånadt i banken, klandras bankostyrelsen, och, så-
som det synes, med skäl för sättet, på hvil-
ket dessa kontrakter blifvit uppgjorda, hvilket
skett under hand, utan allt föregående kungöran-
de, och så i allsköns tysthet, att intet tillfälle till
någon. allmännare konkurrens blifvit öppnadt,
hvarigenom möjligen bättre vilkor kunnat er-
hållas. Bankostyrelsen har härigenom afvikit
från den regel, som är alla andra publika
verk ålagd, att icke företaga någon upphandling
utan entreprenad och man bar uträknat, (hvilzet
rättfärdigar det tvifvel vi i går framställde om
vilkoren voro just de fördelaktigaste), att i fall
kursen i vår skulle stå öfver 128 skill., så Lun-
de det till och med löna sig, att taga ut silfver
i banken och föra ut det den ena veckan till Ly-
beck, hvilket lärer kosta i frakt och assurans 1,