om hvars kartetransaktioner vittnet saknade all kän-: nedom, utan till Husberg. I ett sällskap någorstädes j i Konga härad är 1832, hade nemligen vittnet hört berättas, att Husberg handlade med kartor, hvilkal man formodade att ban åtkommit under sin sysslo-! mannabefattning i kronofogden Christierssons konkurs. I Det omtalades jemväl att Christiersson skulle hafva stulit kartorne från räntmästaren Bergius; och detta l: samtal gaf anledning till varningen. Husberg upp-l. lyste, på fråga, att ban varit syssloman i Christiers-j sons konkurs, men rörande vittnesmålet åberopade han hvad han förut uppgifvit. 2:0 F. d. nämndemannen Olof Fåkarsson i Qvarnaryd: tillkännagaf, med anledning af Lars Abrahamssons i Gertrudstorp vid sista tinget gjorda berättelse, att han icke kunde erinra sig det han nå! gonsin sett en halffårdig karta, eiler fått emottaga någon sådan. Vid tiden då omvittnade tilldragelsen l; skall hafva skett, var svaranden Jonas Andersson försäljnipgsman af kartor i Konga härad, och handlingar, som nämndemännen hade att ingifva till tinget, blefvo af Andersson förut försedda med erforderlig : karta, hvarefter, vid tingets slut, afgiften för kartan j: erlades tillika med lösen för expeditionen. Med anledning af vittnets utsago, att han icke kunde eriera sig, det han emottagit en balffärdig karta, tillfrågades han af ordföranden, buruvida enl sådan tilldragelse, om den inträffat, icke varit af den synnerliga beskaffenhet, att den ej gerna kunnat falla ur hans minne; och vittnet medgaf riktigheten af denna anmärkning, till följd hvaraf han bestämdt förklarade, att hvad Lars Abrahamsson derom berättat, : icke egt rum. I öfrigt saknade han ail kännedom il, målet. 5:0o Drängen Johan Magnusson i Ingelstad hade ingen kännedom i saken att meddela, och 4:o0 bonden Johan Jakobsson i Ingelstad, förut i målet hö:;d, visste intet, som till dess upplysniag kunde leda. 3:o Hustrun Anna Stina Westlund, 6:0 kyrkovär-: den Johan Magnusson i Uråsa och 7:0 f. d. nämndemannen Peter Carlsson i Boaryds udd, egde ej eller någon kännedom i saken. 8:o Nämndemannen Johan Johansson i Dänningelanda bade sig endast bekant, att Andersson år 1823 innehade mycket kartor. Det upplystes, att Andersson då var karteförsäljpingsman. Vittnena fordrade ersättning för tingsresan. Svaranden Jon Johannesson ville till rätten ingifva en skrift; men då haa, efter tvenne gånger af ordföranden framställd fråga rörande skriftens innehåll, vägrade att derom lemna besked, så blef skriften ej emotltagen. T. f. åklagaren företedde bevis från postrevisionskontoret i Stockholm, att, enligt postprotokollet och kartan af den 4 Mars innevarande är, ett orekommenderadt bref om sex lods vigt, under JA 2, blifvit från Norrköping till Wexiö med posten afsändt, under adress A. F. Meurling; men svaranden Meurling förklarade, icke destomindre, att han berörde bref ej emottagit. Protokollet för den 23 nästlidne Maj justerades och ingen anmärkning deremot gjordes, Nämnden uppmätte den skrifbordslåda, i hvilken Husberg förvarat stämplarne, m. m., och fann denl 20!, tum lång, 12 bred och 52, tum djup. Protokollet anmärker äfven att de hos Husberg funne jernstämplarne, som ansetts vara graverade i stål, endast äro på en sida öfverdragne med sigillack, hvari hvitstämpel af karta biifvit aftryckt. Ransakniogens fortsättning uppsköts till påföljande Måndag, Efter afsägandet häraf fordrade Jon Johannesson åter att få sin skrift uppläst eller beslut öfver vägrandet meddeladt, och rätten afsade, att, i öiverensstämmelse med det besked Jon Jobannesson förut erhållit, rätten fann sig ej kunna emottaga en skrift, om hvars innehåll Jon fortfarande vägrat att lemna rätten kännedom, synnerligast som Jon i en förut till rätten ingifven skrift inblandat hvad till saken icke hörde, och begagnat ett skrifsätt, som t. f. åklagaren ansett köra medföra ansvar. (Forts. följer.) 273 STOUCEHOLH den 28 Okt. 9 — Utom de siliverköp, som herrar bankofull mäktige i dessa dagar afslutat med tvänne handelshus, hvilka nämndes i gårdagsbladet, hafva ännu eit par dylika kontrakter blifvit afslutade om lefverans af 470,000 Rår i sillfver, med handelshusen Schön et Comp., Bobnstedt och Godenius et Comp., på samma vilkor, som kontrakterna med herrar Kantzau et Biel samt Edman et Comp. och stadsmäklaren Holm. Denna transaktion har i går och i dag utgjort ett lifligt samtalsämne bland affärsmännen i staden. Under det man nemligen anser lyckligt, att penningebristen afhjelpes, serdeles med afseende på de förestående afbetalningarna å jern, som är belånadt i banken, klandras bankostyrelsen, och, såsom det synes, med skäl för sättet, på hvilket dessa kontrakter blifvit uppgjorda, hvilket skett under hand, utan allt föregående kungörande, och så i allsköns tysthet, att intet tillfälle till någon. allmännare konkurrens blifvit öppnadt, hvarigenom möjligen bättre vilkor kunnat erhållas. Bankostyrelsen har härigenom afvikit från den regel, som är alla andra publika verk ålagd, att icke företaga någon upphandling utan entreprenad och man bar uträknat, (hvilzet rättfärdigar det tvifvel vi i går framställde om vilkoren voro just de fördelaktigaste), att i fall kursen i vår skulle stå öfver 128 skill., så Lunde det till och med löna sig, att taga ut silfver i banken och föra ut det den ena veckan till Lybeck, hvilket lärer kosta i frakt och assurans 1,