untans behörighet. Darcelonas innevånare halva beslutat, att heldre uppbränna staden än att gifva sig. General Concha, som ditsändes för att taga strängare mått och steg mot insurgenterne än företrädarne, har tvertom funnit sig föranlåten att handla ännu mildare. Han har ej ens nalkats staden, utan har sitt högqvarter i Atocha. Generalen Echalecu, som kommenderade i Montjuic, har ej velat vidare tjena den regering, som komprometterade honom, mer ej heller velat öfvergå i insurgenternas leder. Han har återvändt till den by, der han är född, och vill der återtaga sitt ringa stånds vilkor. Han hade redan rest genom Pamplona. Prim stod i trakten af Gerona och sökte förstärka sig, för att än en gång anfalla fästningen och staden. De i El Almudia stående trupper hade förklarat sig för centraljuntan. I Saragossa hade ännu icke sakerna ändrat sig, men Almeria hade gifvit sig åt regeringens trupper. Enligt bref från Perpignan af d. 42 Okt. skulle elden ifrån fästena emot Barcellona åter begynt 1. 8 om e m. och insurgenterna besvarat den från Atarazanas, domkyrkans tak och Jacobstorget. Staden skulle derefter hafva sett ut som en stor ruin. Insurgenterne hålla väl ihop; men republikanerne hafva redan förklarat, att de ej komma att förena sig, sedan faran är öfverstånden, med juntaisterne, och de hafva valt till president herr Cuello, en ifrig republikan. Prim skall lidit ett ännu betydligare nederlag, men detaljerne äro ej säkert kände. STORBRITANNIEN. De som af de stora truppförsamlingarne i Irland och andra ministerens förehafvanden trodde, att man hade i sinnet att bandla strängt mot OConnell och hans repealers, synas få rätt, ehuru det ännu ser underligt nog ut med sakerna. Den 13 Oktober blef verkligen en arreslteringsordres utfärdad emot OConnell och hans son John, och den 44 måste de infinna sig inför Queens Bench, för att afgifva borgen, att de skulle inställa sig inför näst sammanträdande assisdomstol, för att rättfärdiga sig för anklagelsen, att, i förening med andra, hafva på ett lagstridigt och upproriskt sätt uppviglat H. M. undersåter till hat och missaktning mot regeringen. Anklagelseakten är mycket vidlyftig och varierar themat på alla upptänkliga sätt, för att söka afskära alla undanflykter. Man utvecklade under tvenne dagar, i folkets åsyn, alla de stridskrafter, som funnos samlade i Dublin; men Hrr OConnell voro lugna. Den gamle hade redan dagen förut varit underrättad om saken och hade gått till fredsdomaren, af hvilken han vänligt helsades, och som godkände den erhållna borgen, 41,000 L., för inställelses, och dessutom 300 L. för hvardera personen. Sedan utgaf OConnell d. ä. en uppmaning till folket i Irland, att förhålla sig lugnt och stilla, icke låta förleda sig att bryta met lagarna, och lofvar det åter ett parlament i College-green, blott det ville lyda bans råd, då repeal-fiendernas nu gjorda anläggning skulle, liksom alla föregående, slå felt, o. s. vV. Det är hufvudsakligen utur OConnells tal vid mötet i Mallaghmust, som man hemtat skälen för anklagelsen emot honom. Annu vid postens afgång, den 44, voro icke flera -arresteringsordres officielt kände; men man trodde likväl, att så dana voro utfärdade emot många, hvaribland uppgifvas 3 katholska biskopar, nemligen biskopen i Ardagh, doktor Higgins, i Tuam, MHale och biskop Cautwell, samt den bekante Thomas Steele och redaktörerne af tre repealtidningar, Hr Duffy, Dr Grey och Hr Barrett, äfvensom två katholska prester, Tierney och Tyrrel. Underättelsen om hela denna åtgärd hade icke det ringaste menligt inverkat på Londonska börsens transaktioner, emedar alla voro öfvertygade, att O Connell kan hålla lugnet uppe, och man bestämdt tror, att han nog får fram sin sak till ett godt slut. Peelska ministeren synes icke vara benägen att lemna sig åt det parti, som vill undertrycka Irland. Peel skallr edan hafva beslutat nedsätta en kommitte, för att föreslå medel till Irlands lugnande och undersöka ställningen i det landet. TYSKLAND. Konungen i Böjern har till konferensen i London afskickat statsrådet furst Ludvig von Wallerstein, i en utomordentlig mission, som har afseende på de Grekiska angelägenheterna. Samme konungs verldskunniga byggnadslust, hvaraf de stackars Bäjrarne nu så länge måst draga tungan, har fått sig ett nytt fält i en s. k. Bäjrischer Ruhmeshallen, till hvilken han nyligen lagt grundvalen, straxt utanför Möänchen. NEDERLÄNDERNA. Den 46 dennes öppnade konungen i egen person generalstaternes ordinarie sammankomst. I serdeles ömma ordalag lägges representanterne på bjertat, att bevilja de poster i budgeten, som de vägrade under den nyss slutade extra sessionon. DANMARE. Det ,Skandinaviska sällskapets, första möte d. 20 Oktober var talrikt besökt. 480 nya ledamöter intogos; ledamöter i kommittöen utvaldes: professor Engelstoft, mag. Haemerich och professor Schouw i den litterära, deputeraden Lehman, docent Liebman och lektor Wiikens i den sociala. Sedan infördes en stor del al de intagne ledamöterna och svenska samt norska gäster, och derefter höll Grundtwig ett tal, om Nordens historiska förbållanden, som Jofvas på trycket. Nu afsjöngs Barfods Nordens Enhed,, och Geijers Fä3 Aslandetn. I aftamm2le ln Ia —n FANN LL