genom 41649 års skol-ordving inrättades apologist-
klassen.) I en tid då latinet var de lärdes och statsmän-
nens lefvande språk, samt teologien var, hvad politiken
ir nu, dagens stridsämne, hvilket statsmännen i alla
lider ofta begagnat mera som medel än som ändamål,
var det klart, att dessa båda läro-ämnen blefvo sko-
lans förnämsta. Men latinet är nu mera elt dödt
språk, och har sitt stora värde, icke som europeiska
kullurcns, utan som Romarnes tungomål; teologien
kan nu mera icke vara en lika saliggörande veten-
skap, sedan kritikens analys återgifvit åt religionen
och filosofien, menskliga kulturens hjerta och hufvud,
hvad hvardera tillhörer, och som förut var oredigt
sammanblandadt. Liksom läroämnena, bestämdes ock-
så skolformen af tidens skick. En lärare för hvarje
klass, lärjungarnes samtidiga åtföljande, flyttning hvarje
år, erbjöd en skenbar enkelhet. Läroböcker funnos
icke: läraren höll derföre föredrag; han var ett slags
utläggare för åhörare. Man kom icke uti skolan så
mycket för att der läsa och sjelf arbeta, som för att
höra, hvad som icke annars stod att få veta, samt
för att förhöras. — Våra förfäder antogo således det
bästa dem erbjöds, för att afhkjelpa sin tids trängan-
de behof. Väl vore, om vi gjorde så med!
Utmärkte män hafva gått i sin tids skolor; det är
sannt; — med undantag af dem, hvilka blefvo bil-
dade genom enskild undervisning i föräldrahuset,
hvilka troligen voro de fleste — men desse män gingo
äfven sin tids mycket annat, utan att sådant kan
bevisa samma sakers förträfflighet för alla tider. Hade
de månne icke egt sina stora egenskaper, om de ej
gått i dessa skolor? Utan att sådant göres sannolikt,
kan man icke afgjordt från männens utmärkthet sluta
till skolornas. Från utmärkte mäns värde kan omöj-
ligen dragas en slutsats om de förhållandens förträff-
lighet, under hvilka de bildats; ty om stora egenska-
per också taga intryck af omgifvande förhållanden,
äro de dock icke produkter af dem, och höja sig ofta
fullkomligt öfver dem. Ingen tid har saknat utmärkte
män. Skulle vördnaden för dem hindra förbät ria-
gar, så hade i bokstaflig mening ingenting nytt skett
under solen. Hvad skulle Oxenstjerna, Skytte och
Rudbeck, desse kraftfulle framstegs män, hvilka så
mödosamt genomdrefvo sin tids skol-reform, — hvad
skulle de hafva svarat, om man hade förehållit dem
deras förmätenhet, att vilja förändra skolor, hvilka
likväl bildat Birger Jarl, Engelbrecht och Sturarne,
— ati vilja reformera förhållanden, under hvilka Gu-
staf Wasa, Gustaf Adolf och de sjelfve bildats? Ett
sådant inkast mot Gustaf Adolfs skol reform är
alldel:s af samma art, som då man, med sed-
nare tiders stora personligheter, vill försvara vår a
skolor. Samme Oxenstjerna, Skytte och Rudbeck,
hvilka sannolikt af mången, som ännu fastböll vid
katolska åsigter, ansågos fara med nyhetskram, de
prisas nu högt af vårt gamla skolväsendes anhän-
gare, och med nära nog helig vördnad vill man lem-
na desse rörelsemäns verk orubbade. Men så är
verldens gång! När Rudbeck ankom till Liffland, och
der beifrade de förfärliga oredorna i kyrkoväsendet
och uppfostran, sade man honom, att allt vore ?
godt skick och att ingenting tarfvade förbättring.
Vidare talar man om tvänne seklers erfarenhet,
som det gamla skolväsendet har, och att det nya är
obepröfvadt. Alldeles obepröfvadt är nu mera icke
det nya undervisningssättet, då skolor, efter dess plan
anlagda, hafva till universitetet afsändt lärjungar, med
serdeles väl vitsordade kunskaper och, hvad som är
att lika mycket värdera, hafva ådagalagt det nya
undervisningssätteis fördelaktiga inflytelse på skol-
tukten, under det dennas förfall uti de gamla skolor-
na af dessas egna anhängare öfverklagas. Men gifvet
är, att hvarje ny sak måste hafva mindre erfarenhet
för sig, än hvad som är gammalt. Huru kan man
förebrå det nya att det icke är gammalt och göra
detta till skäl för dess förkastande? Skulle man al-
drig i veriden hafva antagit något nytt, förr än
det kunde uppträda med en lång erfarenhet, så
stode vi ännu vid Adams kultur. Ganska riktigt
yttrar derföre en reservant vid 4832 års skolrevisions
berättelse dessa gyldene ord: behofvet af en refor-
mation bör mera bedömas efter kännedomen om del
gamlas brister, än erfarenheten om det nyas före.
trädens. Då kristendomen infördes, var den alldeles
obepröfvad, hedendomen deremot hade seklers erfa-
renhet för sig. Gustaf Wasa vågade införa reforma-
tionen, utan annan erfarenhet än den om katolicis-
mens brister. Då Gustaf Adolf inrättade våra gym
nasier, voro de obepröfvade i vårt land: de äldre
skolorna hade då seklers erfarenhet. Då brister blifvö
uppenbara, måste förståndig bot vågas! All försöka
bota brister är ett mycket mindre vådligt experi
ment, än att låta erkända missbruk få i godar
ro fortfara.n
Vi kunna ej lemna Hr MHazelii arbete, utar
att, i allmänhet taladt, uttrycka den tacksamhet,
hvari vi anse hvarje sann vän af den svenske
skolan hos honom stadna för utgifvandet af et!
slags kompendium, deruti man finner samladt, kor
wF ERE dw de mgaå lÄdeE AK o-7 FE Aa oe