andra systemet (det äldre, med den s. k. stutna
klassflyttningen) nödvändigt har det onda med
sig, att somliga gossar komma i högre klass förr,
än de till följe af sina kunskapsmått borde, och
andre senare. Det enda, som man emot det nya
eller fria flyttningssystemet kan anföra, är — el-
ler rättare var — fruktan för svårigheten, att
sätta det i verket; enär lärare i högre klass dy-
medelst kan erhålla nya elever hvar vecka, i
stället för att bekomma dem i massa någon viss
tid af året; hvarmed ock följer nödvändigheten,
att bibringa hvarje lärjunge undervisning på den
punkt, der han i sina stycken befinner sig, i stäl-
let för att få gifva bela mängden samma lektion,
de må kunna följa med deruti, eller ej, eller till-
äfventyrs vara öfver den saken. Att fri flyttning,
i förening med ämnesläsning, imedlertid ganska
väl låter sig utföras, har Nya Elementarskolan
praktiskt bevisat. För öfrigt hänvisa vi läsaren,
att om detta ämne, som inför hvarje tänsande
kan anses utfäktadt, läsa sjelfva boken. )
8. Olämpligt användande af skolans lärotim-
mar. I lärdomsskolorna användas lärotimmarne
vanligast blott till förhör; öfverläsning sker hem-
ma, på de egentliga fritiderna. Igymnasium sker
å lärotimmarne dels allmänna förhör, dels half-
akademiska föredrag, under hvilka lärjungarne till
förbör uppropas: den egentliga öfverläsningen sker
äfven här hemma. Vid båda läroverken äro så-
ledes lärjungarne i allmänhet cch till större de-
len under lärotimmarne passiva mottag af lära-
rens meddelade upplysning, eller åhörare af hans
förhör, hvarvid sällen någon kunskap kan pröfvas
grundligt, i anseende till den stora mängd, som
skall förhöras på samma timme. Tiden uti sko-
Jan, eller under lärarens ögon, användes således
icke till en allvarlig och sträng sysselsättning el-
ler till sjelfverksamhet, utan till en halfverksam-
het; hvilken, så ofta den kan, just derföre gerna
öfvergår till en slö och likgiltig overksamhet; in-
bjudande till alia odygdens upptåg. Tiden utom
skolan, deremot, hvilken borde vara ledig, för att
få användas till hvila för kropp och själ, eller
blott till fri läsning uti det, hvari lärjungen sjelf
vill göra framsteg, denna tid tages företrädesvis i
anspråk till studier, eller till allvarlig läsning;
men då, när lärjungen hade mesta behof af sin
lärares biträde, då sitter han hemma, utan till-
gång till läraren. I skolan, när läraren är till
hands, då arbetar icke lärjungen; hemma skall han
arbeta, men utan läraren. På dessa och än fle-
re anförda grunder ogillar herr H. det äldre skol-
och gymnasialsystemet, i och för det sätt, hvar-
på lärotimmarne användas.
9. Brist på Vexelundervisning. Denna punkt
afbandlar i korthet nyttan af den så mycket om-
talade och omskrifna methoden, att låta äldre och
mera försigkomne lärjungar, under lärarens inse-
ende och efter hans bestämda föreskrift, meddela
yngre kamrater undervisning i sådane ämnen el-
ler delar af ämnen, der det af honom lämpligen
kan verkställas. När detta, som äfven fått namn
af Monitörsystemet, väl utföres, så medför det o-
nekligen det dubbla, väsendtliga gagnet, 4:o att
läraren bör kunna hinna tili för flere, emedan
ban, för att så säga, är mångfaldigad genom sina
biträdare; och 2:o att dessa biträdare (monitörer),
som också äro skolgossar, få genom sjelfva den
undervisning, de åt yngre meddela, tidt och ofta
repetera sin egen kunskap, sig sjelfvom till all
den nytta, som innefattas i det välkända, gyldne,
och dessutom latinska, ordspråket: docendo disci-
mus.
40. Undervisningens bestridande uti lärdoms-
skolorna af en lärare för hvarje klass, i stället
för en lärare uti särskilda ämnen. Rör den
allmänt bekanta frågan om ÄAmnesläsningen, eller
det system, der lärarne anställas för hvar silt
ämne, i stället för hvar sin klass; och hvilket
ock, af vissa mindre egentliga skäl, fått namn al
den Ambulatoriska läsordningen. Skolorna sakna
en sådan. Hr H. utvecklar Amnesläsningssyste-
mets fördelar, men fäster tillika uppmärksamhe:
ten på det obestridliga faktum, att detta ensamt,
eller utan samband med den fria flyttningen (se
ofvan under p. 5—7), föga uträttar; hvilket prak-
tiskt bevisas genom förhållandet med våra gym-
nasier, der det finnes så.
41. Skoltuktens försummande;
49. Uraktlåten bildning till medborgerlighet; och
43. Bristande bestämdhet uti skolstadgarne och
deras tillämpning, samt felande Öfverstyrelse aj
läroverken.
Dessa trenne vigtiga punkter vidröra, samman-
trängdt och likasom i resumåe, hvad i dessa äm-
nen på flere ställen förut i boken blifvit yttradt.
De ord herr H. omsider anför, rörande de för-
nämsta stöd, hvarmed man vill försvara det gamle
läroverket, finna vi så väl sagda, att vi önska å.
tergifva dom till grundligt bebjertande af alla vår:
läsare:
Innan jag slutar denna lilla skrift, ville jag gran
ska några hufvudstöd, på hvilka man ofta bygge!
försvaret för vårt gamla skolväsende. De äro: att
Våra skolors inrättning är ell af våra förfäder ut-
länkt system, som de grundat på en djup åsigt a!
samhällets behof och som således har värde äfven för
våra tider; att skolor, hvilka bildat så månge ut-
märkte män, så väl under Sverges lysande tidehvar
som sedermera, derigenom vitsordat sin duglighet, all
framgent; samt att tvänne seklers erfarenhet talar fö
dem, då deremot det nya skolsystemet icke har nå
gon sådan att äberopa.
Jag svarar härpå:
Då man läser om, huru våra skolor stiftades, Se
man tydligen, att våre förfåder icke utgingo från nå
got uttänkt system, utan gjorde hvad de kunde, fö!
att afhit . LE nelig ckalnöd. Da aiarda hund Ae