BOKHANDELS-BULLETIN. Calle. Också en poetisk kalender. Af Wilhelm von Braun. Denna unga verldsborgare på litteraturens område har sedan ett par dagar varit synlig i bokhandeln, och blir säkert en välkommen gäst hos allmänheten. Wilhelm von Brauns sångmö behåller deri hela sitt glada lynne, och man märker derjemte med tillfredsställelse, att under den sprittande -humorn ofta ligger. ett mildt allvar, samt att den unge skalden ständigt går framåt, och således ännu tvifvelsutan icke, såsom många andra, redan hunnit sin kulminationspunkt. Då Brauns skrifter böra till dem, som vinna talrika läsare, behöfve vi här icke ingå i någon vidlyftigare recension af detta arbete. Några få stycken, som män förut mednöje läst i tidningar, såsom Skålknallen och Lilla Gretä äro äfven här upptagna; men de fleste äro nya, och af en mycket omvexlande art. -Bland:de satiriska styckena: är. Konung Nebukadnesar ett af de roärkligaste; andra; såsom Hvilan samt Rikedom och fattigdom .andas en rent elegisk poesi, och skulle med heder tillräknas våra lyckligaste allvarsamap skalder. I andra råder stundom ännu en viss fribet i uttrycken, dock har förf. härutinnan betydligt, emot förr, . kastigerat ; sin Pegasus.: Hit kunna räknas Den unga professorskan samt Den deroch det der Arbetet är beledsagadt af ett ganska qvickt företal eller anmälan, söm vi icke kunde neka oss nöjet att återgifva: Det vore i sanning både oklokt och otacksamt af mig: att icke skrifva, så länge jag ser att allmänheten behagar att köpa och Jäsa hvad jag skrifver, samt detta till och med i; uppenbart trots af den vidtberömde herr Carl Julius Lenströms och det erkändt godan Svenska Biets uttryckliga förbud. Det fordras verkligen ett bra ståndaktigt mod, värdigt de gamla vikingarnes ättlingar, att så der sätta sig i opposition emot. tvenne så ofantligt bålstura autoriteter, som de nyssnämnde, och då jag derföre till samtlige mina läsare hembär min varmaste, min pligtskyldigaste tacksägelse, sker det tillika med en känsla af den mest odelade beundran. Utan at. låta mig afskräckas af de svarta i Bict eller af de ,oskuldshvita i Upsala, fortfar jag således att skrifya, huru mycket vissa genialiska herrar, som ideligen skrifya utan att blifva lästa, än må förundra sig öfter djerfheten i mitt tilltag. Ja, jag skrifyer, ände -tilldess jag kommer i samma olyckliga predikament, hvaruti de redan befinna sig, men; då hör jag också upp, det är säkert. Jag har icke ansett det rådligt att nu komma med en femte del al Dikter, ty då bleve det sannerligen alldeles för mycket af den Guds gälvan. I stället har jag, efter mycket betänkande, beslutat att lur rendreja in mina rimmade stumpar i on sorts poetisk kalender, hvilken äfven, om läsaren så behagar, kan få gälla som en fortsättning af mina Dikter. Denna kalenders namn, Calle, kan möjligen vid första påseendet förefalla något besynnerligt; men jag är öfvertygad, att läsaren, vid närmare eftersinmatde, skall finna det utomordentligen lyckligt valdt.