ps 08 DE MVM OA DD SE
tro, att denna uppresning hade någon liberal rikt-
ning, och att, ehuru Espartero gjort sig opopulär
genom vissa, alltför hårda mesyrer, för att hålla
lagarna vid makt, hade man sannolikt att vänta,
att det komme att efteråt rezeras långt mera ty-
ranniskt. Espartero hade nemligen många fiender
dels uti drottning Christina och med henne alla
dem, som hata ett verkligt konstitutionelt system
— den svåra nageln i ögat på alla regenter —
och dels uti presterna och det carlistiska partiet,
hvartill man äfven kan räkna nästan hela kotte-
riet af den spanska grandezzans, den fordom rika
adelns till större delen både fysiskt och moraliskt
afsigkomna ledamöter, som hållit sig på afstånd
från de sednare politiska rörelserna, men i hem-
lighet, förbittrade att ej längre kunna betrakta de
höga embetena såsom sina fideikommisser, under-
blåsa hvarje anledning, som kan åstadkomma oro
och förvirring och kasta landet åter i händerna
på despotismen. Det är således presterna och
adein, tillika med utländskt guld, men icke de
konstitutionella idgerna, som man måste tillskrif-
va, om Spanien åter störtas i olycka. Detta är
icke något nytt förhållande eller eget för Spa-
nien. Det har tvertom visat sig nästan öfverallt,
att nyssnämnde båda klasser, eller rättare egent-
ligen det högre presterskapet, prelater och bisko-
par och den högre adeln, som utgör den egentliga
hofomgifningen, icke dragit i betänkande att blifva
förrädare mot sitt land ochj kalla på utländska
bajonetter, när det gällt att försvara deras privi-
legier på folkets bekostnad. Detta såg man tyd-
ligast under förra franska revolutionen, då det
menediska presterskapet och en del af de för-
näma emigranteren formligen förenade sig med
fienderna och buro vapen emot sitt fädernesland,
och i Sverge bevittnade man detsamma uti bisko-
parnas och den högre adelns servila hängifvenhet
för de danska konungarna, hvilken ej upphörde,
förrän det mest skriande våld från dessas sida
började träffa de förras eget skinn och bilan de-
cimerade deras anförvandter. Vi hafve ansett tjen-
ligt att påminna om detta såsom inledning till
en rätt intressant korrespondensartikel från Ma-
drid i Augsburger tidningen, lydande sålunda:
Madrid den 25 September. Miniseren synes ännu
förlita sig på Cortess sammanträdande och på majo-
riteten inom dem. Valen äro slutade i några pro-
vinser, såsom Albacete, Alicante, Avila, Burgos, Cu-
enca, Leon, Murcia, Segovia, Salamanca, Soria, To-
ledo, Valoncia, i andra försiggå de, och man smic-
krar sig till och med med hoppet, att se en mängd
deputerade från Catalonien och Arragonien inträffa.
Underrättelserna från Saragossa låta gynnsamma, sta-
den är liksom isolerad från landet. Så snart trup-
perne hade intagit en ställning till dess inneslutande,
täflade landtfolket, enligt generalmilitärintendentens be-
rättelse till regeringen, att förse dem med lifsmedel
och foder åt hästarna. Förre generalkaptenen i Sara-
gossa, Lopez Bannos, har ankommit till Madrid. Auk-
toriteterna, i synnerhet generalkaptenen, utveckla en
allt större energi, för att upprätthålla den allmänna
ordningen. De högt uppsatte progressisterne äfven-
som de, hvilka utöfva stort inflytande på milisen och
nvånarne i förstäderna, arresteras. Den som knorrar
oå gatan, blir gripen; Narvaezs arm träffar både till
höger och venster hvar och cen, som går honom i vä-
sen. Om nödvändigheten föranleder sådana bedröfliga
nått och steg, om den bjuder, att konstitutionen öf-
verträdes i alla de artiklar, som skulle trygga den
versonliga säkerheten, så borde man likväl icke gå
ängre deri, än nödigt är, och icke lemna den lag ur;
igte, som stadgar, att den häktade inom 24 timmar:
kall höras inför polisdomaren. Gaceta affärdar på fol-
ande sätt de klagomål, som häraf föranledas. Regerin-
sen betraktar med rätta, säger tidningen i denna dagens
wummer, alla anhängare af upprorsmännen i Barcelona
ch Såragossa för nationens fiender; ty i detögonbiick,
lå ett nytt tidehvarf af lycka inbryter i landet, sätta
le sig af alla krafter emot fredens och lugnets åter-
tällande. Det vackra föredömet af tusende sinom tu-
ende Spanjorer, hvilka afsvärja hatet mot hvarandra
ch förena sig under en fana, rör icke dessa menni-
kor. Ja, de äro Spaniens oförsonliga fiender, hvilka
jrsänka landet i nya svårigheter i det ögonblick. då
onstitutionen af år 4837 på alla sidor utropas såsom
ogmen för vår politiska tro, och Isabella II såsom
rottning af Spanien. Skall några menniskors kränkta
.olthet segra öfver viljan bos den ofantliga majori-
sten af folket? Om de icke afskräckas af blygseln
fver sitt handlingssätt, så må de åtminstone darra
ör kraften hos regeringen, hvilken beslutit att göra
ina rättigheter aktade, äfvensom folkets vilja, som
pphöjt den till makten. Flera officerare vid provin-
ialregementet i Badajoz, hvilka misstänkas för att
ara Espartero tillgifna, hafva blifvit utstrukna ur
ullorna. En beväpnad styrka kar äter inträngt i
spectadors byrå. Especlador protesterar deremot,
co likaså. Då vi se de krigiska rustningarna i ri-
ets hufvudstad, säger Eco, de med bajonetter fyllda
atorna, och borgrarna gifna till pris åt den råa
akten, så kunna vi ej undgå att fråga: är det Lo-
ez, den förre folktribunen, som står i spetsen för
abinettet, som genom skräck och vapenmakt söker
ibehå!lla sig på maktens bögsta steg? Vi tro oss
römma att vi se män, dem vi bållit för varma vän-
er af friheten, förvandlade till enväldets satelliter.
uru sant är det icke, att det ena felsteget leder till
et andra. Den provisoriska regeringen har. förgätit
tt ursprung, dess ledamöter hafva öfverlemnat sig
folkets fiender. Då den storm, som hotar oss, bryter
,, så må Gud beskydda frihetens och rättvisans sak!
ch, det oaktadt, vore det bättre, att förklara Ma-
id i belägringstillstånd och låta det på en gång
mma lidandets kalk i botten, än att långsamt mar-
ra det. Man ser ju ändock ingen annan regering
svärdets! Detta är Lopezska ministerens verk. I
adrid finnes ingen annan makt än den generals,
m lofvade att åter sticka svärdet i skidan och åter-
nda till privatlifvet, så snart den förra regeringen
re störtad. Efterverldens dom skall fruktansvärdt
äffa er.
d
j
NS 05 avs
rön
— mm ss
ee
———-
—