För öfrigt uppgaf Andersson, att hans fader, hemmansägare, dött för omkring trettio år sedan; att Andersson tog afsked från nämndemanstjensten 1841 samt att han, som sedan 48035 är gift och har fyra barn, började sin bekantskap med Husberg 1825 eller 1826, då Andersson förrättade auktioner för Husbergs räkning, hvarefter de haft åtskillige affärer med hvarandra. Från vice häradshöfdingen Bergström hade åter en skrift till rätten inkommit, i ändamål att äfven intill sjelfva grandet förekomma alla de olika omdömen, hvilka, enligt Wexiöbladets försäkran, tvenne dagar efter afgifvandet af hans förra förklaring den 2 Maj, skulle cirkulera öfver samma vittnesmål. Skriften är blott en ytterligare amplifikation af den stora förkaring, hvilken vittnet redan förut öfver sitt vittnesmål ingifvit och som blifvit, jemte det nu muntliga förhöret, in extenso i detta blad meddelad; och då denna skrift icke inverkar på hufvudsaken, men är ännu vidlyftigare än den förra, meddela vi blott resu!taterna. Först anmärker vittnet, att dess vittnesmål den 44 sistl. April afgafs muntligen och togs dictando till protokollet samt ansågs 7 och med dikteringen såsom justeradt, ech att vittnet om dess föregående och efterföljande detaljer i sitt sammanhang ej erhöll någon annan kännedom än den en ansträngd uppmärksamhet möjligen kunde bibehålla i minnet, förrän vittnet 2:ne dagar derefter fick läsa det tryckt i Wexiöbladet; härmed ville vittnet dock icke lägga protokollet någon egentlig oriktighet till last. Vidare anmärker vittnet att det icke skulle sagt, att det fått anbud af kartor från en person, som i detta mål ej är tilltalad; vittnet skulle nemligen icke hafva utmärkt om han var tilltalad eller ej. Dock anmärker vittnet också icke detta såsom någon oriktig uppfattning af domstolen, utan blott såsom en sak, den der vid protokollets diktering undföll vittnets uppmärksambet. Vidare gör vittnet, öfver frågan huruvida vittnesmålet rört saker som vittnet fått veta i förtroende, eller sådane som det mottagit under tysthetslöfte, följande slutförklaring: Min mening var i korthet att uttrycka: att jag rörande saken och dess sammanhang med de tilltalade upplyst allt hvad jag, såsom varande icke förtroende, kunnat upplysa, redan innan rätten meddelade resolution öfver t. f. åklagarens sednaste yrkande; men att detta yrkande angick ämnen, som voro förtroenden, erhållna under mina forskningar med vilkor af tysthetslöfte, hvadan rättens egen resolution frikände mig från deras yppande. Jag anhåller nu att få meddela denna förklaring öfver vittnesberättelsen, på det den skenbara motsägelsen i densamma, ifall någon deri skulle funnit en sådan, må försvinna. — Vidare säger vittnet sig omöjligen hafva yttrat, det vittnet ej trodde sig pligtigt att meddela hvad det under sina forskningar psåsom spion erfarit: men vittnets mening hade icke varit att ordet spion skulle inflyta i protokollet, emedan det är ett förhatligt ord, och vittnet ej efterforskat brottslingarne, utan brottet. Slutligen förklarar vittnet orden: men till hvilka åtgärder så beskaffade obestämda upplysningar skulle kunna föranleda, hade vittnet icke beräknatn, hvilka angå vittnets skrifvelse till justitie statsministern, så, att vittnet ej velat nyttja ordet obestämdtp, samt att vittnet berättat följderna så vida, att vittnet ansett upplysningarne kunna leda åtminstone till brottets förekommande. Andtligen upprepar vittnet det sätt, på hvilket vittnet uppgifvit sig anse brottets förekommande verkställbart. Sist förmodar vittnet, att domstolen finner det onödigt att belasta protokollet med föregående förklaring, som vittnet den 2 Maj ingaf, och hvilken vittnet funnit till sitt hufvudsakliga innehåll densamma, som den närvarande, endast kortare och mindre utförd. Rätten lät skriften inflyta, men ansåg sig icke kunna återställa förra förklaringen; då den redan blifvit i protokollet intagen. Tillförordnade åklagaren ingaf de vid kämnersrätterne i Stockholm och Götheborg förda protokoll öfver vittnesförhör med fabriköreh Stoltz och vice häradshöfdingen Björk. Berörde protokoll upplästes. Protokollen hos Stockholms kämnersrätts första afdelning den 49 och 26 sistl. äro redan förut i detta blåd meddelade.x!od AA (Forts. följer.)