För öfrigt uppgaf Andersson, att hans fader, hem-
mansägare, dött för omkring trettio år sedan; att
Andersson tog afsked från nämndemanstjensten 1841
samt att han, som sedan 48035 är gift och har fyra
barn, började sin bekantskap med Husberg 1825 el-
ler 1826, då Andersson förrättade auktioner för Hus-
bergs räkning, hvarefter de haft åtskillige affärer med
hvarandra.
Från vice häradshöfdingen Bergström hade åter en
skrift till rätten inkommit, i ändamål att äfven in-
till sjelfva grandet förekomma alla de olika omdö-
men, hvilka, enligt Wexiöbladets försäkran, tvenne
dagar efter afgifvandet af hans förra förklaring den 2
Maj, skulle cirkulera öfver samma vittnesmål. Skrif-
ten är blott en ytterligare amplifikation af den stora
förkaring, hvilken vittnet redan förut öfver sitt vitt-
nesmål ingifvit och som blifvit, jemte det nu munt-
liga förhöret, in extenso i detta blad meddelad; och
då denna skrift icke inverkar på hufvudsaken, men
är ännu vidlyftigare än den förra, meddela vi blott
resu!taterna.
Först anmärker vittnet, att dess vittnesmål den 44
sistl. April afgafs muntligen och togs dictando till
protokollet samt ansågs 7 och med dikteringen så-
som justeradt, ech att vittnet om dess föregående
och efterföljande detaljer i sitt sammanhang ej erhöll
någon annan kännedom än den en ansträngd upp-
märksamhet möjligen kunde bibehålla i minnet, förr-
än vittnet 2:ne dagar derefter fick läsa det tryckt i
Wexiöbladet; härmed ville vittnet dock icke lägga
protokollet någon egentlig oriktighet till last. Vidare
anmärker vittnet att det icke skulle sagt, att det fått
anbud af kartor från en person, som i detta mål
ej är tilltalad; vittnet skulle nemligen icke hafva
utmärkt om han var tilltalad eller ej. Dock anmär-
ker vittnet också icke detta såsom någon oriktig upp-
fattning af domstolen, utan blott såsom en sak, den
der vid protokollets diktering undföll vittnets upp-
märksambet. Vidare gör vittnet, öfver frågan huru-
vida vittnesmålet rört saker som vittnet fått veta i
förtroende, eller sådane som det mottagit under tyst-
hetslöfte, följande slutförklaring: Min mening var i
korthet att uttrycka: att jag rörande saken och dess
sammanhang med de tilltalade upplyst allt hvad jag,
såsom varande icke förtroende, kunnat upplysa, re-
dan innan rätten meddelade resolution öfver t. f.
åklagarens sednaste yrkande; men att detta yrkande
angick ämnen, som voro förtroenden, erhållna under
mina forskningar med vilkor af tysthetslöfte, hvadan
rättens egen resolution frikände mig från deras yp-
pande. Jag anhåller nu att få meddela denna för-
klaring öfver vittnesberättelsen, på det den skenbara
motsägelsen i densamma, ifall någon deri skulle fun-
nit en sådan, må försvinna. — Vidare säger vittnet
sig omöjligen hafva yttrat, det vittnet ej trodde sig
pligtigt att meddela hvad det under sina forskningar
psåsom spion erfarit: men vittnets mening hade
icke varit att ordet spion skulle inflyta i protokol-
let, emedan det är ett förhatligt ord, och vittnet ej
efterforskat brottslingarne, utan brottet.
Slutligen förklarar vittnet orden: men till hvilka
åtgärder så beskaffade obestämda upplysningar
skulle kunna föranleda, hade vittnet icke beräknatn,
hvilka angå vittnets skrifvelse till justitie statsmini-
stern, så, att vittnet ej velat nyttja ordet obestämdtp,
samt att vittnet berättat följderna så vida, att vittnet
ansett upplysningarne kunna leda åtminstone till brot-
tets förekommande. Andtligen upprepar vittnet det
sätt, på hvilket vittnet uppgifvit sig anse brottets fö-
rekommande verkställbart.
Sist förmodar vittnet, att domstolen finner det o-
nödigt att belasta protokollet med föregående förkla-
ring, som vittnet den 2 Maj ingaf, och hvilken vitt-
net funnit till sitt hufvudsakliga innehåll densamma,
som den närvarande, endast kortare och mindre
utförd.
Rätten lät skriften inflyta, men ansåg sig icke kun-
na återställa förra förklaringen; då den redan blifvit
i protokollet intagen.
Tillförordnade åklagaren ingaf de vid kämnersrät-
terne i Stockholm och Götheborg förda protokoll öf-
ver vittnesförhör med fabriköreh Stoltz och vice hä-
radshöfdingen Björk. Berörde protokoll upplästes.
Protokollen hos Stockholms kämnersrätts första af-
delning den 49 och 26 sistl. äro redan förut i detta
blåd meddelade.x!od AA (Forts. följer.)